Emelie

Igår när jag hade en glad och fridfull dag i skolan, på väg tillbaka till föreläsningssalen från lunchen, så stod det två personer och rökte precis utanför ingången till B-huset. Det finns få saker som kan göra mig så ögonblickligt arg som respektlösa rökare, och detta var ett sådant tillfälle.

Folk behöver ju absolut inte röka, utan de har valt det själva, och vill de nu så gärna förstöra sin egen kropp så är det helt okej för mig. Det är alltså inte rökningen i sig som är problemet. Problemet uppstår istället när dessa individer tvingar på mig (och alla andra oskyldiga förbipasserande) sin last. Jag har gjort ett aktivt val i att låta bli rökningen, och då räknar jag inte med att mot min vilja insupa effekterna av den i alla fall när jag rör mig på offentliga platser.

För konstigt är det ju att man måste stå precis vid ingången till en byggnad jämt när man ska röka. Det är inte varmare 1 meter från ingången än 10 meter från ingången. Och orkar dessa rökare (sina trasiga lungor till trots) ta sig 10 meter runt hörnet så skulle jag, liksom många andra, bli 10 gånger gladare. För det är inte kul att vandra genom ett stinkande rökmoln så fort man ska in/ut, och röken drar för övrigt in i byggnaden också.

"Men vi är ju utomhus, då skadar det ingen" har jag fått höra ett flertal gånger från olika individer. Konstigt. Jag tror nämligen att det är precis lika skadligt att få din rök blåst i ansiktet när jag står i utomhusluft som i inomhusluft. Skillnaden är kanske att det inte riktigt sätter sig i kläderna/håret på samma sätt. Och mitt största problem är ju inte att jag skulle gå omkring och oroa mig för lungcancer hela tiden, utan problemet för mig är helt enkelt att det är grymt störande för röklukt är så äckligt så jag kan spy.

 

Hur många gånger har det inte hänt att man suttit på en uteservering i sommarsolen och fikat och haft det bra, och så börjar personen intill bolma som en atlantångare och den goda kanelbullen man höll på att äta istället får en distinkt arom av tobaksrök. Tack så jävla mycket.

 

Eller alla gånger man stått i en större folksamling, t ex på festivaler, i trånga köer eller liknande, och så börjar personen bakom en att röka. Man har ingenstans att fly och dessutom står personen i fråga så nära en att det bara är en tidsfråga innan ens hår/kläder/hud kommer att brännas på cigarettglöden (detta gäller i synnerhet på t ex festivaler, då även alkohol är inblandad).

 

För att inte tala om de gånger man stått i busskurer, gått ut för att hämta luft utanför krogen, suttit i parker, på stränder osv.

Och när man på jobbet tvingas jobba extra mycket för att somliga måste "ta en rökpaus" hela jävla tiden. Gå och rök på rasten, herregud. Varför ska ditt egna val att bli beroende av nikotin ge dig rätten att ha mer betald rast än alla andra? Ett löneavdrag för rökare hade suttit fint, förutsatt att de beter sig såhär då. De vettiga människor som endast röker på sina vanliga raster har jag ingenting emot.

 

Är otroligt glad över den ändå relativt nya lagen om att förbjuda rökning på restauranger och på krogen i alla fall. Ett stort steg i rätt riktning, och jag hoppas den utvecklas till att även inkludera andra offentliga platser.

 

Kan du inte röka med respekt för andra så får du väl börja snusa istället. Då skadar/stör du ingen annan än dig själv, och jag kunde inte bry mig mindre om du blev sjuk. Du drar bara en större börda på vården och den offentliga sektorn på grund av ett töntigt beslut som du fattade i dina glansdagar när du var 14-15 år gammal. Dessutom kostar det dig själv en massa pengar.

 

Kalla mig dum, men jag ser inte alls logiken i det hela.