Emelie

Idag var en mycket trött dag. Det gick ändå relativt bra ända tills det var dags för kemin, för när vi skulle börja se film (en ytterst ny sådan, bör det tilläggas helt utan sarkasm) så kände jag hur mina ögonlock verkligen inte orkade stå emot sin egen kroppsvikt längre. Eftersom jag inte ville göra Sara P mer förgrymmad på mig än vad jag anar att hon redan är så kämpade jag tappert med att försöka vålda upp dem igen. Det resulterade i att jag ändå inte begrep någonting av filmen, jag bara fokuserade på att hålla mig vaken. Men jag kan alltid söka förtröstan i att den filmen trots allt inte var särskilt lukrativ.

Resten av dagen höll jag långsamt på att avlida av trötthet. När jag slutade så for jag och pappa på arbetsförmedlingen för att hämta ansökningsblanketter för sommarjobb, lika bra att söka på flera ställen och tacka nej ifall det krockar än att inte ha nåt arbete alls. Hoppas jag får nåt bra.

Jag har även hunnit övningsköra idag. Första gången det blev landsvägskörning, jag var lite rädd. Dessutom hoppade en hare ut framför bilen mitt i allt och jag höll på att skita på mig i förskräckelse. Dumma djur. Den överlevde dock tror jag, men jag är osäker på om jag gjorde det.

Sedan slog jag på stort och sprang idag, något som jag inte gjort på vad som måste vara ungefär en halv livstid. Lite stolt blev jag, fast jag inte hade någon ork eller motivation. Det kommer som i vågor, det där. Ibland vill man helt enkelt äta morotskaka istället. Det gjorde jag också idag :)

Denna dag var inte av särskilt säregen natur, men det behöver man å andra sidan inte alltid heller. Jag stressade som ett psyk till psykologin (hihi), kom på i sista sekund att jag hade glömt böckerna hemma, men jag skulle inte vilja säga att det omintetgjorde hela min dag direkt. Vi skulle mest bara anteckna, och det gör man precis lika bra i en biologibok. Vi fick även tillbaka våra analyser, det gick mycket bättre än väntat och nu känner jag mig ganska tillfreds med livet såhär innan sportlovet. Om man bortser från all fysik jag har kvar att göra, det vill säga.

Därefter var det dags för innebandy. Vi var bara fyra flickor totalt sett, och jag och Anna hamnade på ett lag som i övrigt helt saknade NV:are, och mitt prominenta deltagande till trots så kände jag mig ganska otillräcklig på plan. Och eftersom det kändes som att det var lite på liv och död, och när man dessutom inte kände alla som deltog, så ansåg jag mig vara överflödig. Men man gör ju så gott man kan, till skillnad från somliga i vårt lag som bara stod stilla och knappt behagade lyfta klubban ens :(

Sara P verkade dessutom lite smått surig på oss (mig, Klara, Anna, Viktoria) för att vi absolut inte kunde hålla oss tills efter kemin innan vi våldsamt rusade in i matsalen för att trycka lite näring i ansiktet. Det resulterade i att vi kom några minuter sent till lektionen, men vad är det för omänsklig typ som har bestämt att vi inte ska få äta direkt efter idrotten? Varannan onsdag, då vi har kemi, är svälten således synnerligen svår i naturklassen.

Nu ser jag verkligen fram emot lovet. Får se om jag ska vara mycket eller lite eller inte alls i stugan, har som inte bestämt mig ännu. Det är skönt att vara där, fast osocialt. Men där kan man alltid ägna sin tid åt behagliga aktiviteter som TV-tittande och friluftsliv, samt förtäring av våfflor, kladdkaka och annat gott. Det bör dock tilläggas att friluftslivet tar upp minst del av tiden, och förtäringen tar nog upp den största delen. Bortförklaringar som "Det är så tidigt på säsongen", "Det är så dåligt väder", "Vi har ju i alla fall varit ut med soporna" och "Det är ju ändå helg" brukar bidra till ökningen av det som syns i bild 1, 3 och 4.

Igår återupptäckte jag ett gammalt spel som jag började spela för 2-3 år sedan. Det gjorde mig varm i hjärtat och mjuk i själen, för detta är i sanning ett rogivande spel.
Winterbells heter det, och det ger en riktig jul-/vinterstämning när man spelar det. Egentligen ett helt meningslöst spel, men väldigt sött, väldigt mysigt (musiken!), väldigt nostalgiskt. Till er som inte har provat det ännu, och som har en hel massa tid över: ni bör prova det nu. Ni hittar det här. Jag har många minnen associerade till detta spel. Allt ifrån rosa cowboyhattar, fenomenala felsägningar och läskiga visningsbilder (för det är där allting började!), till vildsinta försök att slå rekord och en evigt återkommande frustration över att snubbla på mållinjen.

Dagens kemiprov var DÖDEN. I ren desperation har jag tappert försökt krafsa ner några vackra kolföreningar, lusläst formelsamlingen och försökt hitta något som skulle passa in, slitit mitt hår i förtvivlan och hoppats att Jesus plötsligt skulle återuppstå och göra allt vatten till vin och världen till en vacker plats (och i och med det radera ut kemiprovet ur historien).

Inga kolföreningar blev dock vackra, formelsamlingen hjälpte mig inte alls, mitt hår hamnade i ledsna tussar på bordet, Jesus såg man inte skymten av och inget vatten blev till vin. Och kemiprovet låg där det låg, hånfullt leende med tusen och åter tusen obesvarade frågor som jag inte begrep någonting av.
Turligt (eller oturligt) nog så verkade jag inte vara ensam om att känna såhär. Jag längtar till sommarlovet, för det innebär slutet på kemi B, vilket i sin tur innebär aldrig mera kemi!

Nu är jag trött och mina ögon svider, tåras och rinner, vilket kan te sig ganska olämpligt i och med att jag ska ut och övningsköra snart, och tårvätskan kan nog blockera mitt synfält en aning. Dessutom är jag värdelös på att köra bil även när jag inte är halvblind, så jag rekommenderar att alla som ska ut idag överväger att stanna hemma istället, så slipper ni bli påkörda av en skrikande, panikslagen, blind Emelie som egentligen borde ge upp detta och istället åka kollektivt hela sitt liv.

Jag fick nyss en uppenbarelse, mitt i allt kemipluggande.
Trots allt jag tidigare sagt, så anser jag nu fysik (mitt evigt avskydda ämne) vara bättre än kemi. För just nu är kemin inte logisk alls, och jag förväntar mig inte att den kommer bli så framöver heller. Trots att Sara P's rumpa är en aning fylligare än fru Öhrns.

Jag skall härmed alltså degradera kemin till jumboplatsen på min lista över vilka skolämnen jag föredrar. För jag har faktiskt en sådan lista som jag har upphängd på min vägg...

Igår var en trevlig kväll. Efter att ha "praktiserat" så kom jag hem vid två-tiden. Då jag kände mig dödstrött lade jag mig på soffan med syftet att ta en stödvila i en sisådär 30 minuter. Efter en timme vaknade jag till, kände att jag skulle stiga upp för att inte slösa bort allt för mycket värdefull tid av dagen, men på något outgrundligt vis så gled jag ändå tillbaka till sömnens land. Ännu en timme senare väcktes jag av Henrik som ringde och meddelade att han hade återfunnit min kamera. Jag kämpade hårt för att inte låta nyvaken, eftersom jag då skulle fått utstå anklagelsen att vara en evig pensionär som sover på dagarna. Jag tror inte jag lyckades på den punkten, men hur som helst så blev jag glad att jag fick min kamera tillbaka. Därefter bestämde jag mig för andra gången att jag skulle stiga upp, men min kropp var så trött och tung, och min ork så obetydlig att jag inte kunde ta mig upp ur soffan. Jag lyckades bara vrida mig ungefär 90° och därefter sov jag i 45 minuter till. Det var skönt, men jag drömde knepiga drömmar. Bland annat att jag och Henrik åkte till Paris, som för övrigt såg ut som Pajala fast med ett Eiffeltorn mitt i allt, och att när jag kom hem igen så var det en liten gubbe med en ren som skottade min gård med något slags finmaskigt nät. Jag begrep inte hur det gick till, allt var synnerligen förvirrande.

Hur som helst, när jag vaknade så var jag vrålhungrig, och slängde hastigt i mig lite mikrad renskav och mos. Efter att tänkt göra kemi ett tag (jag gjorde dock inte det för som vanligt så sysselsatte jag mig med en massa annat onödigt) gick jag till Klara där vi gjorde våfflor. Var dödsmätt efter det, men det var roligt i alla fall. Jag fick även ett försenat alla hjärtans dag-kort, vilket gjorde mig mycket glad :)

Idag har jag och Hannes varit på kommunens miljöförvaltning och praktiserat. Det var rätt långtråkigt, vi fick kolla en massa luftprover och byta filter i små mojänger som var uppsatta lite varstans i stan. Jag fick prova byta dessa filter, men jag lyckades bara sprätta iväg alla små delar till dessa mojänger över hela golvet, och de stackars miljöinspektörerna blev säkert ledsna. Henrik, om du läser detta: du missade ingenting.

Nu har jag precis avnjutit min lunch och tänkte faktiskt börja jobba kemi på riktigt nu. Annars går det åt helvete på torsdag, men det lär det ju göra i alla fall.
Usch, vad onödigt långa inlägg jag skriver om onödiga saker. Det är ju ett under om folk orkar läsa.

Efter en intressant helg är man tillbaka i rutinerna igen. Eller någotsånär. Vi har "praktik" nu, dvs två dagar med studiebesök på två olika platser i princip. Jag och Klara spenderade våra timmar mellan 10 och 1 idag hos en biomedicinsk analytiker, där vi med stort intresse och friskt humör studerade diverse roliga maskiner, blodplasma och urinprov. Vi fick även den stora äran att bevittna när en stackars man fick ta blodprov i armvecket, jag höll på att dö litegrann för jag var tvungen att låtsas att vara fascinerad fast jag egentligen kände hur min själ begick harakiri inuti mig. Mannen överlevde dock, han verkade inte ens brydd, utan det var snarare jag, som bara behövde titta på, som ville grina och få ett Bamseklistermärke (sådana hängde där i överflöd).

Hur som helst så behövdes inte mycket göras under dagen, utöver att lyssna, titta, nicka och svara intresserat när hon berättade något för oss. Vi gick till skolan för att äta lunch, inte världens bästa mat men det gick absolut ner, särskilt med tanke på att vi störde alla biomedicin-människor med våra extremt utsvultna och högljutt kurrande magar.
Imorgon ska jag på luftprovtagning, lär bli kallt och segt men förhoppningsvis varar det inte väldigt länge.

Helgen har för övrigt varit bra. Var hos Robert på fredagen, och dit kom en massa trevliga människor. Jag är lite orolig för min kamera som fortfarande är försvunnen, men hörde att det var städning på gång idag så den borde ju komma fram. Mest troligt har den klämts in mellan soffkuddarna, för det var i soffan som den sågs sist. Om den blir återfunnen så ska jag lägga upp bilder från fredagen.

Lördag-söndag var det jobb, sen åt jag palt hos min mor igår och jag tror inte jag varit så mätt på flera år. Jag orkade inte ens prata, och sedan föll jag (enligt paltkomans alla principer) i djup sömn i soffan i en timme. När jag kom hem igen sen så var det meningen att jag skulle plugga kemi och packa upp/städa i mitt rum, men ingetdera kändes uppmuntrande, så jag satt väl mest och gjorde det vanliga för att få tiden att gå, dvs ingenting särskilt.

Ikväll ska jag och Klara göra våfflor och eventuellt plugga kemi. Vet inte om någon annan tänker deltaga, det är ju kul om man är många, men om inte så blir det bara mer våfflor åt oss! :) Hihi.

Jag läste just en insändare i Aftonbladet om en man som vikarierar på olika förskolor, och som anser det vara för jävligt att barnen pruttar hela tiden och han måste stå ut med doften på sin arbetsplats. Ja, okej, jag kan nog förstå honom lite på den här punkten, små barn anser det väl inte vara någon big deal och tycker väl mest det är roligt, sedan när man blir lite äldre så kanske man låter bli när man är bland folk åtminstone.

Men han berättar också att han förr jobbat på förskolor i Spanien, och där serverades ingen mjölk, men i Sverige, där dricker barnen mjölk upp till tre gånger om dagen minsann! Herrejävlar. Och att barnen fiser så mycket i Sverige och inte i Spanien beror då på att laktosen i mjölken inte bryts ner ordentligt, och då bildas det gaser, vilket i och för sig är sant, men det är nog inte den enda anledningen.
Han anser då att vi hellre ska få vårat kalcium och järn från kål, broccoli och sojabönor till exempel. Han menar även att Sveriges mjölkproduktion är en energibov, den är dyr för skattebetalarna, och det är både onaturligt och onyttigt (?!) att dricka mjölken från andra djur. Därför ska vi då alltså dricka vatten istället, så han slipper dåliga lukter på sin arbetsplats.

Lycka till med att få småbarn att äta kål, broccoli och sojabönor några gånger om dagen istället för att dricka mjölk, säger jag för det första. För det andra så är mjölk väldigt nyttigt, till skillnad från vad herren här påstår. Dessutom så är det väldigt gott. Dricka vatten/cola/saft till palten till exempel? Skulle inte tro det.
Säkerligen är det bättre för miljön att dricka vatten istället för mjölk, men då måste vi ju hur som helst importera en hel del sojabönor från USA, Brasilien och Kina, och det är väl inte helt bra för miljön det heller?

Nej, jag ska då fortsätta dricka min mjölk, och njuta av den. Och är det så förfärligt att svenska förskolebarn fiser så kan den här herren antingen byta jobb eller åka tillbaka till Spanien och arbeta, anser jag. Men låt vår mjölk vara!

Jag är utmanad av Evelina. :)

Regler:
1. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
2. Länka sju personer i ditt inlägg som du vill ska anta utmaningen.
3. Skriv ett inlägg i de sju personernas bloggar, så de vet att de blivit utmanade.

Mina sju sanningar:
1. Jag älskar när folk pysslar med mitt hår (flätar det, kammar det, när man får det tvättat och hårbotten masserad hos frisören, bara drar med händerna genom det - you name it). Jag hamnar i något slags Nirvana då.
2. Jag somnar nästan alltid när jag kollar film.
3. Jag är i princip alltid hungrig, vilket kan vara både trevligt (om det t ex serveras god mat) och otrevligt (se punkt 4).
4. Om jag inte får mat när jag är hungrig genomgår jag ibland tre olika stadier, beroende på övriga omständigheter. Det första är det trötta/lättirriterade stadiet, då jag är less på ljud, folk, saker som går emot mig det minsta. Förekommer för mycket av detta hamnar jag i stadie #2, nämligen det hysteriska/rabiata stadiet. Här kan jag fräsa, skrika, kasta saker, slåss, hoppa omkring, anklaga resten av min omvärld för att vara satans jävla mongolida cpfula idioter och vara, tja, hysterisk. Otrevligt för omgivningen. När detta temperamentsfulla stadium har lagt sig hamnar jag slutligen i det hopplösa emo-stadiet. Då kan jag sätta mig ner och grina som en liten barnunge för minsta lilla grej. Ibland tror jag nästan jag har någon störning av något slag.
5. Jag har väldigt fula lilltår. Det ser ut som att någon har opererat dit en entrecote eller liknande när jag var liten, som sedan har växt ihop med tån. Dessutom har lilltårna antagit en aning rödare nyans än de andra tårna, vilket gör dem extra attraktiva.
6. Jag är rätt dålig på matematik, fysik, kemi och liknande ämnen. Åtminstone utifrån de krav jag ställer på mig själv. Jag begriper alltså inte riktigt varför jag då går naturvetenskapliga programmet, men det har ju gått relativt bra hittils (med några manodepressiva perioder), så jag fortsätter väl såhär.
7. Jag är alldeles för bra på att spendera pengar jag inte har på kläder och skor som jag inte behöver.

Jag utmanar:

- Henrik Elenius
- Kristoffer Rova
- Jens Nilsson (Jens, om du läser detta; jag kan inte länka till dig då ditt frekventa byte av bloggadresser gör så att jag inte vet vart jag skall vända mig ;P)
- Anna Bylund
- Agnes Björk
- Petra Lövberg
- Simon Nilsson

Testade mig nyss med DN:s utsläppskalkylator, där genomsnittssvensken släpper ut ca 6 ton växthusgaser/år och den nivå FN anser vara hållbar är 2 ton/år. Jag ansåg mig vara relativt miljömedveten innan jag gjorde testet. Här är resultatet...


Vad i..?
Tja, vad säger man? Den mest markanta stigningen berodde främst på flygresorna, men också andra transportmedel. Nu åker jag ju inte ens jättemycket bil, hur ska det bli när jag får körkort och alltid kan köra själv överallt? Det är väl där jag kan påverka mest. Maten kommer jag inte att ändra på, kött, fågel och fisk av olika slag gillar jag alldeles för mycket för att lägga det åt sidan. Dock kan jag ju säkert välja mina elavtal själv när jag bor ensam och därmed välja nåt bolag som inte släpper ut så mycket. Men ändå! Att jag slösade såhär mycket hade jag ingen aning om. Nu är ju kanske inte detta ett alldeles exakt test, men det ger väl ändå ett litet hum om det i alla fall... Detta gjorde så jag kände mig som en ganska dålig människa. Dumma DN.

Fast när jag gjorde ett nästan identiskt test på IVL:s hemsida så blev slutresultatet 4.3 ton/år, dvs en halvering av det resultatet. Vem ska man då tro på?

Idag har jag varit sängliggande mest hela dagen och bara sjunkit djupare ner i min självömkan. Men det anser jag mig ha rätt att göra. Det värsta med att vara magsjuk är att man inte kan äta någonting ordentligt, och jag som även vanligtvis är hungrig hela tiden höll nu på att ramla över kanten till den värsta svältavgrunden jag någonsin upplevt. Därför mikrade jag mig nyss en stor tallrik med bacon och makaroner och kastade i mig den som om det var min sista måltid (5 minuter till, och det hade varit det!). Nu ska jag väl sova, och hoppas att magen får njuta länge och väl av mitt söndertuggade baconmos innan det tar fel väg ut, så att säga.

Imorgon ska jag ägna dagen åt matematik. Jag hoppas på att jag blir frisk och kan återvända till skolan på onsdag, men huruvida det är ett faktum eller bara en förhoppning återstår att se.

Åh, min helg har varit perfekt. Det var längesedan jag hade en sådan bra helg, och jag kände att jag behövde en sån. Detta kan jag leva på fram till jul nästan. Det har som bara varit så glatt allting. Inget tjorv med nånting, bara roligt roligt roligt helt igenom.

På fredag var jag i alla fall i Björkliden på premiär, och jag hade väldigt kul :) Jag är jätteglad att jag fick vara med. Tänkte bjuda på bilder men fotade olyckligtvis inte mycket, har bara tre bilder varav alla var i princip likadana. Men jag bjuder på två!

Åh, jag är så sjukt lättad över att det är fredag, efter en kämpig vecka. Vad kvällen har att erbjuda får vi se så småningom :) Men som jag har fattat det så kommer det bli en trevlig helg.
Ikväll -> Björkispremiär
Lördag -> Dubbel 18-årsfest
Söndag -> Bio

Det tråkiga är att jag måste hinna plugga matte däremellan också. Men det gör inte så mycket. Just nu är jag så glad så inte ens matten kan ta ner mig på jorden, hoho.

Idag gjorde jag provet i träningslära, kändes bra för det var inte så svårt, och jag hoppas på ett MVG. I övrigt hade vi kemi, som var ganska spännande (!). Jag var inte ens sarkastisk. Men vi fick ju jobba med koncentrerad saltsyra för en gångs skull, samt formalin som var giftigt och allergiframkallade och en massa. Tyvärr så var det inte så mycket som sa pang eller som blev till roliga skumkorvar, men det hände lite roliga saker i alla fall. Vi skapade en synnerligen vacker hårdplast...

Idag har jag varit på lite dåligt humör i smyg hela dagen känner jag, och det märktes extra tydligt på matten som var våran sista lektion. Men med eller utan grundirritationen så hade jag nog blivit arg där i alla fall. Stackars Georg som var rädd.

Igår var jag hos Klara och gjorde fysik och fikade, det var trevligt (om nu fysik kan vara trevligt, men med fika och sällskap blir det oändligt mycket bättre). Jag hann nästan klart, en uppgift kvar nu och den borde jag väl färdigställa imorgon, tillsammans med den nya svenskaläxan samt matten och eventuellt även kemin.

Nyss har jag blekt bort min utväxt, men nu stramar hela mitt huvud så jag börjar fundera på om hela min skalp kanske faller av så småningom. Har funderat lite på att återgå till min vanliga hårfärg, bara för att slippa det eviga färgandet/blekandet, men den nyansen bör man nog kanske klassa som dassgrå kontra sjaskblond, och det är inte så fint. Jag vill vara så blond som jag var när jag var liten, det vill säga ungefär så blond som jag är nu efter blekning. Men då var det naturligt! Och mycket trevligare. Mina ögon var blåare också, nuförtiden börjar även ögonen anta nyansen sjaskig, dassig gråblond. Typ. Gillar inte pigment.

Nåja, nu ska jag ägna resten av kvällen åt träningslära och Top Model. Det känns nödvändigt att spika provet, till min extrema förvåning hade jag chans till MVG i idrott, men då gäller det ju att göra bra ifrån sig också. Och betyg med tre bokstäver är alltid trevliga betyg, om det inte gäller BUS, men då är det ju å andra sidan inte direkt något betyg heller.

På allmän begäran tänkte jag ägna en stunds bloggande åt ett världsledande modehus, nämligen Versace.

Usch, nu känns det som att man har mycket att göra igen. Men jag är lite selektiv och tänker bara ägna mig åt svenska och fysik, det känns lagomt fast ändå för mycket på nåt sätt. Men det måste i vilket fall som helst göras.

Egentligen har jag absolut ingenting vettigt att skriva här. Det är väl som vanligt då, skillnaden är bara att denna gång avslöjar jag det för er läsare. Men inte ens något ovettigt kan jag komma på att fylla ut detta inlägg med, så det slutar väl här. Onödigt att blogga alls egentligen, men jag känner mig så illa tvungen.

Återigen så hamnar man här fast man borde sova. Det är ett konstigt fenomen det där.

Ibland undrar jag var mina förväntningar ligger. Känner mig lite trög på nån vänster. Vad hade jag väntat mig och hoppats på egentligen? Det är ju inte som att jag skulle göra på det sätt som jag tänkte mig heller så. Jag har nog lite omedvetet glorifierat hela förloppet.

Nu ska jag inte skjuta upp saker längre. Det går som det går och det går som det går. Antingen så blir 2009 fantastiskt, eller så fortsätter det bara såhär. Bara att satsa.

Nu ska jag hoppa i säng, har en paradisisk söndag framför mig innehållande diverse skolarbeten och tänkte även ägna mig åt lite fysisk aktivitet, då det enda jag någonsin gör är i princip att förflytta mig mellan säng, soffa och datorstol. Synnerligen förargelseväckande.