Emelie

Jag har träningsvärk i typ höfterna, utsida och insida lår och magen. Sånt är ju alltid trevligt. Men det som gör mig förvirrad är att jag inte vet varifrån det kommer. Igår har jag bara gått till och från skolan samt umgåtts, så gott som. De potentiella orsakerna är:

• Att gå till och från skolan i högklackat. Fast det har jag gjort många, många gånger förut, så jag finner det mycket osannolikt att det är anledningen till träningsvärken. Nu har jag i och för sig inte använt högklackat på typ en månad, men jag har haft uppehåll under ännu längre perioder förut utan att någonsin uppleva träningsvärk efteråt.
• Att brottas, kittlas, hoppa omkring och fly under vår hyperperiod igår kväll. Kan vara på grund av detta. Fast det har aldrig hänt förr att jag fått träningsvärk av det heller, trots att vi har gjort såhär åtskilliga gånger.
• Att få ett plötsligt infall att leka dunk i mörkret. Möjligt, men knappast troligt. Trots mitt combatsmygande i buskarna så tror jag inte att det är anledning nog att slita sönder min kropp en aning.

Sen kommer jag inte på några fler anledningar. Kanske har jag helt enkelt sprungit och sparkat som en galning i sömnen, vilket inte skulle vara helt osannolikt, eftersom jag drömt att jag blivit jagad av skitäckliga spindlar hela natten. Fast jag brukar bara prata i sömnen, inte springa omkring. Men med tanke på paniken jag hade i min dröm så skulle det inte vara förvånande. Usch vad jag hatar spindlar, det så gott som vidrigaste djuret som finns. Tillsammans med getingar och sånt då också. Skillnaden är att getingar gör ett väldigt uppenbart anfall, och de anfaller allt och alla. Man har lite koll på dem alltså, fast värja sig hinner man inte riktigt alltid. Spindlar däremot, är ena lömska jävlar. De ligger i bakhåll på lämpliga ställen, där de spanar på en med sina åtta ögon (bara det är äckligt nog för att de inte ska få finnas) och därefter gör de allt i sin makt för att hinna attackera en medan man ännu är i chock över det plötsliga uppdykandet. Några autentiska exempel är:

• I taket ovanför sängen så man helt oförberett får dem nerdimpande på täcket/i ansiktet när man ska sova
• Under plankor och annat som man ska städa undan när man sommarjobbar i godan ro - lyfter man på plankan/stenen/biten av gammal isolering så bara väller de fram
• När man ska hämta ved till en mysig stugbrasa - bland vedklabbarna lurar de alltid
• De dyker ner från taket på altanen för att anfalla en på armen när man fyller år och ska njuta av sin tårta i sommarsolen
• Med mera. När man minst anar det, så finns de där. Alltid.

De värsta är de spindlar som har pytteliten kropp och onaturligt långa, smala, äckliga ben. De ser så onaturligt vidriga ut att jag kan spy. Och det var precis sådana jag drömde om inatt, fast de var ännu större, gulaktiga och fanns i ofantliga mängder. Drömmer jag det igen måste jag uppsöka terapi.

Till och med bilderna på dessa fasansfulla varelser får mig att rysa.

Först idag började lektionerna på riktigt, då vi tidigare i veckan bara sysslat med att underhålla våra undersåtar (dvs NV1 :D). Fast på grund av avsaknaden av lärare så uteblev engelskan, biologin och kemin, så dagen hade enbart matte och svenska att erbjuda oss. Ingen klagade.
Det är förunderligt hur snabbt vi anpassar oss till rutinerna igen. Just nu känns det som att vi aldrig haft sommarlov. Och som Carro sa, vi umgås och pratar med varann inom klassen som om vi aldrig varit borta. Inte för att blyghet nog skulle inträffa i våran väl sammanhållna klass, men lite trögt brukar det ju vara i starten. Inte för oss, dock, och det tycker jag om.
Nu har vi ju bara mjukstartat än så länge, men hade skolan varit såhär hela tiden så hade jag med glädje gått i skolan livet ut. Nåväl, detta är lugnet före stormen och snart kommer jag väl bara sitta och klaga, klaga, klaga hela tiden om hur jobbigt det är och hur motivationen tryter, med mera med mera. Men den dagen, den sorgen.


Tröjan jag beställde för ett tag sedan var för övrigt väldigt mycket mer oangenäm för ögat än vad bilden förtäljde. Den skickas tillbaks nu. Bra för min ekonomi, dåligt för min köpsugna själ. Men nu ska jag spara pengar. Litegrann i alla fall. Man kan ju alltid prova.
Synd bara att jag slet sönder påsen som tröjan fraktades i totalt i min iver att få ut den i friska luften. Nu kommer det gå åt åtskilliga meter tejp innan den blir fraktbar igen. Nåväl.

Och så ska jag arbeta, både nu i helg och kanske någon gång i oktober, och kanske-kanske jobba lite mer regelbundet efter det. Jag har bara fått lite lätt information om detta just nu, men jag lär få veta lite längre fram om det ser lovande ut. Eller så har jag bara dragit några förhastade slutsatser, vem vet.

En av ekorrarna som bosatt sig på vår tomt gjorde just ett vildsint kamikazeskutt från garaget ner på min fönsterbräda. Jag fick ett smärre hjärtfel, det var både smällar och rörelser och annat oväntat och läskigt som gör vardagen lite mer spännande. Jag har inget emot ekorrar, men de borde låta bli att skrämma mig sådär när jag sitter precis vid fönstret. Jag nöter ju ut mitt stackars hjärta.


Just det, kanske ska tillägga att jag var på bio i förrgår, Arn - Riket vid vägens slut. Har man inte läst böckerna så var det en bra film, har man läst böckerna (vilket jag gjort ett par gånger) så blir man mest bara sur för att de ändrar så mycket, och dessutom tog sig friheten att bara göra två filmer när det finns tre (fyra med Arvet efter Arn) böcker. Sånt gillas inte. Nåja, den var inte dålig i alla fall. Välspelat och välgjort. Men jag kan inte komma ifrån alla ändringar. Fast det är väl som vanligt vid filmatisering av böcker; det är sällan det blir väldigt bra, och ännu mer sällan som det blir bättre än boken. Jag kände samma sak för bland annat filmatiseringarna av alla Harry Potter-böcker samt Da Vinci-koden. Böckerna är så oändligt mycket bättre. Detta gäller dock inte Sagan om Ringen-trilogin, böckerna är något av det segaste jag har läst medan filmerna är rena mästerverken.
Hur som helst, den som inte har läst böckerna om Arn bör göra det omgående! Annars så... Ja, då får ni med mig att göra.

Och igår såg jag Children of Men, den var mycket bra. Rekommenderas också.
Nu ska jag lägga mig ner med tekopp och filt och läsa ut min sega bok av Robert Ludlum; Fjärde Rikets Män. Eller tja, än så länge är den seg. Kanske börjar det hända något snart, det hoppas jag alltid på ända till sista sidan. Senare ikväll ska jag kanske psykolisera mig själv med Pink Floyd's The Wall (filmen alltså). Promenerande hammare och mystiska sjukhus har alltid lockat mig.
Nej men Pink Floyd är bara perfekta. Så det så.

Så började skolan igen. Lovet har känts delvis långt och meningslöst (sista veckorna har ju, som jag tidigare skrivit här, inget särskilt av intresse hänt). Ändå känns det som att vi nyss gick ut genom portarna från allas vårt lyceum för att njuta av den ljuva sommaren och alla dess fägringar. Att sommaren sedan aldrig kom var ju dessvärre ett slag i magen. Och särskilt alstrande har vi ju inte heller varit. Men jag har gärna ett långt och meningslöst lov till, hur som helst.

När vi återkom så var emellertid allting precis som förut. Samma mystiska, oidentifierbara lukt i fordonskorridoren, samma människor i skolan - förutom ettorna som börjar nu, och för övrigt så är ju vår klass numera en aning reducerad skara :( - samma lärare, samma fik och samma matsal med samma mat. Typ. Skillnaden är väl att det kommer bli blod, svett och tårar ungefär efter jul någon gång, när vårt schema går från lagom jobbigt till vad jag antar blir jättejättejobbigt. Jag längtar inte.

Jag har börjat överkonsumera te de senaste dagarna. Gott, men det är vätskedrivande så man måste besöka både vattenkranen och toaletten väldigt frekvent.

Nej hoff, jag hade en massa mer att skriva men jag ids inte just nu. Kanske dags att sova snart också, för som sagt så har ju skolan börjat och det börjar bli dags att vända dygnet rätt igen.

Idag har jag känt mig ganska flitig ändå. Har klippt gräs, dammsugit, diskat, bytt till nya fräscha sängkläder och städat i huset rent allmänt, det var så himla stökig. Och så har jag gått på flugjakt med dammsugaren. Vet inte vad som har hänt i vårt hus, men det har blivit en mystisk befolkningsexplosion av flugor här. Igår dödade jag säkert 20 stycken utan överdrifter, och nästan lika många idag. Dock är minst 3 stycken kvar och gömmer sig och lurar någonstans i husets alla vrår.
Jag vet inte varifrån de kommer, men jag tycker det är skitäckligt. Alla ska utrotas, den saken är klar. Först gick jag omkring och sög upp dem med dammsugaren, men om de inte satt stilla, vilket inga flugor gör, så uppstod genast ett mycket knivigt problem: Flugor som flyger är snabba. Emelie som springer runt med en stor, tung och otymplig dammsugare i handen är inte snabb alls.
Dock har jag lyckats suga upp merparten av flugkolonin vid det här laget. De trivdes i fönstren, och där var det relativt lätt att anfalla dem också. Sedan gömde sig alla i källaren och jag orkade inte börja släpa ner dammsugaren dit, så jag gav upp jakten för en stund. Men så hittade jag en flugsmälla i städskrubben när jag lade tillbaks dammsugaren, och vips så hade jag ett mycket behändigare vapen. Flugorna hittade också mycket behändigare gömställen, för jag har inte sett skymten av dem sedan dess. Men jag är redo om de råkar dyka upp.

Igår såg vi (jag, Matti, Henke, Axel, Rova, Robert) Irréversible, som var mycket bra men väldigt, väldigt jobbig att ta sig igenom, emotionellt sett. Det är inte ofta jag är tvungen att gå bort från en film för en stund på grund av att det är för hemskt eller för jobbigt att se, kan inte ens minnas när jag senast gjorde det, men igår var det så dags. Försökte stanna och se så länge det bara gick, känns ju trist att lämna filmen, men det gick inte alls sen utan fick återkomma efter några minuter istället. Usch. Nåväl, trots detta så rekommenderar jag den.

Den gjorde mig i alla fall motiverad att bli politiker och därefter någon typ av enväldig härskare i Sverige (och i övriga världen) så att jag kan uppföra en lag som gör att alla våldtäktsmän, pedofiler och andra äckliga kryp som kallar sig människor inte skyddas av någon lag i hela världen och vem som helst som har lust med det (särskilt jag) kan gå och tortera/döda dem utan nåd. För de förtjänar inget som helst skydd, ingen som kan vara såpass icke-human gör det. Och i övrigt ska jag börja gå omkring med typ en eldkastare när jag går hem ensam i mörkret, så jag är redo bara ifall att man skulle bli överfallen :P Nä men någonting borde man ha i alla fall, bara så man inte är helt försvarslös. Frågan är då vad som är lagligt eller inte att bära omkring på. Tror faktiskt inte att eldkastare är helt lagligt trots allt. Hur som helst så ska alla som överfaller mig eller vem som helst annars få lida. Mycket.

Och andra som också förtjänar att lida är såna där som blir vittne till våldtäkter eller andra våldsdåd, och som inte gör ett jävla skit utan går därifrån i tystnad och hoppas att de gjort världen till en bättre plats genom att inte ingripa. Vem vet, de kanske till och med hade fått ett skavsår eller en blånagel av att gå fram. Förfärligt. Då är det ju mer värt att låta någon annan bli våldtagen och sönderslagen och dödad av ett bestialiskt svin som inte har nåt på denna jord att göra. Usch vad arg jag blir.

Tror inte jag ska skriva mer, nån kommer ju anmäla mig för hets mot folkgrupp eller nåt.

Idag fyllde min bror år, så det blev att kalasa på tårta och kakor och tacos. Gott och trevligt. Nu hoppas jag att jag för en gångs skull köpt honom ett spel som han faktiskt vill spela, så gott som alla tidigare julaftnar och födelsedagar har det bara varit misslyckanden. Nu har jag iaf lusläst tidningar som +N, Super PLAY och Level för att försöka luska ut vad som egentligen är bra, och nu återstår bara hoppet.

I övrigt så verkar inte särskilt mycket hända. H-(...) är här för tillfället men vi har inga egentliga planer så nu stirrar vi mest i taket. M-fart och A-hole övergav oss ikväll och var R-tard är vet ingen (men ska ta reda på det strax). Egentligen känner jag inte för att göra nånting annat än att bara sitta och sörja över den kommande skolstarten, men men. Måste hålla med Matti lite, har varit väldigt mycket film på sista tiden. Snart finns inget kvar att se :P Just därför borde vi göra nåt spännande. Typ fjällvandra. Jag är mer sugen än någonsin (varför, kan man ju fråga sig) men ingen verkar vilja följa med, så visst.

Ämnar åka till Narvik eller Luleå också någon helg framöver, när vet jag inte, men pengar kan ju vara bra att ha först. Lika bra att börja handla julklappar direkt, annars står jag i vild panik som vanligt den 23e december och vet inte vad jag ska ta mig till. Snön lär ju ändå komma snart ändå så, det gör nog ingenting att man börjar planera redan nu. För detta kan nu officiellt benämnas som sommaren som aldrig kom.

Bloggen har legat död i några dagar. Eller 10 för att vara exakt. Inget makabert långt uppehåll kanske, men har ju bloggat ganska frekvent tidigare och då blir det väl en liten skillnad. Jag vet bara inte vad jag ska blogga om riktigt, det poffar upp en massa ämnen som jag aldrig får ur huvudet.

En sak ska jag skriva ner nu när jag kom ihåg det, som jag kom på för ett par dagar sedan. Den mystiska såsen som man får till kycklingen på Frasses är inte längre mystisk, det är helt enkelt curryketchup i en burk. Varför det heter curryketchup vet jag inte, den smakar i varje fall inte tomat, men så länge den är god får den väl heta vad den vill. Ska investera i en sådan flaska hem sedan.

Nästa helg ska jag arbeta. Ska få ha hand om baren på en nästan-släktings bröllop :) Kommer nog bli ganska kul, och pengar är ju heller aldrig fel. Särskilt inte för mig, som är årtusendets största slösare. Mina sommarjobbspengar försvann som ett skott och nu har jag bara lite drygt tvåtusen riksdaler kvar till förfogande, vilket ska räcka till juni 2009, dvs nästa sommarjobbsperiod. Det kommer det inte att göra. Funderar på att söka helgjobb eller liknande någonstans, men om årets skolgång motsvarar förra årets så kommer man vårda sin lediga helgtid som sitt eget barn, annars kommer man (jag) att drabbas av en successiv nervkollaps.
Slutsats: Jag ska inte arbeta på helgerna, men jag ska inte heller slösa bort alla mina pengar direkt (även om jag klarar mig någorlunda ett tag framöver så kommer ovillkorligen julen att bli en smärre käftsmäll ekonomiskt sett).
Det kommer inte att funka.

Jag hade en massa mer att skriva, men äh, det mesta försvann och det andra kändes onödigt. Ska satsa på kaffe och bok istället, innan Henke, Axel och Matti dyker upp. Sedan blir det A Clockwork Orange (som jag redan sett men den är värd att se igen) samt en massa andra filmer som vi får bestämma oss för allt eftersom. Sedan ska vi äta pizza, tjocket anfaller. Men som rubriken så klart förtäljer;
Vad gör det om 100 år?

Denna post hamnade i utkast då blogg.se under morgonen alldeles bestämt ville göra allt för att jävlas med mig. Således vägrade blogg.se också att posta mitt inlägg och lade ner sig själv genom mystiska interna fel. Därför blir det lite fel i och med att jag nu postar detta när dagen är så gott som slut...

---

Idag vill jag göra nåt storslaget.
Inte storslaget som att utropa mitt hus till en självständig republik, finna Atlantis eller framställa guld av vatten. Men något aningen storslagnare än vad jag gjort ungefär varje dag under detta sommarlov när jag varit hemma. Det behöver inte vara så mycket annat än att gå på stan eller göra någon utflykt någonstans, livet är för tillfället inte så fullt av annat än vardagliga aktiviteter.

Jag, av alla människor, blev sugen att fjällvandra, helst på nåt berg som är lite knivigt att bestiga så man får klättra och böka och bängla lite, typ som när jag och kusin var i Norge. Behöver ju inte vara någon lång tur eller så men det skulle nog vara trevligt tror jag. Om jag nu får någon med mig. Frivilliga kan anmäla sig via sms ;D

Men jag tror inte det blir så mycket av den där storslagenheten. Som vanligt då.

---

Faktum är att det blev en ganska storslagen dag efter några om och men. Jag har ju gått på stan och allt, och till och med ätit middag på stan. Och ikväll ska vi fika, än en gång lite uppskjutet födelsedagsfika, men det är väl tanken som räknas. Jag hoppas det blir minst lika trevligt som igår! :)

Igår såg jag Donnie Darko för ungefär fjärde gången, mycket sevärd film som man inte direkt blir less på i första taget. Vår skara om sex personer krympte dock snart till enbart mig, Robert, Axel och Matti, och därefter bara jag, Axel och Matti. Länge satt vi och diskuterade allt mellan himmel och jord, man kommer som sagt på mycket intressant att säga när man sitter i mörkret och bara grubblar. Sedan kan ju meningsfullheten i allting omvärderas, men spela roll, så länge man har kul och är i gott sällskap.

Idag vaknade jag lite före 10, lite sent kanske, men kände mig ohyggligt pigg just då och skulle i god vigör studsa upp ur sängen och sätta igång med att städa huset. På något mystiskt vis så drogs jag tillbaka in i sömnens rike, drömde att det var någon som stod i mitt rum och pratade i telefon jättehögt så jag inte kunde sova. Ungefär klockan 11 så rev denne elake telefonpratare upp mig ur min lätta morgonsömn och jag vaknade smått irriterad - dock ensam i tystnad. Inte ett ljud i hela huset, fast jag var bergsäker på att någon hade pratat och stört mig. Jobbig dröm, hur som helst bra att jag inte sov längre än så för då får jag panik.
Jag vaknade i alla fall med träningsvärk i magen och ryggen - hur ofta händer det? Men det är ju kul att få uppleva en sådan känsla någon gång i livet också. Tänk om jag skulle få för mig att bli en aktiv och vältränad flicka, och så blir det polishögskolan nästa? Vem vet. Jag vet inte ens själv om jag vill bli polis, det var bara ett plötsligt infall en gång som på något sätt stannade kvar lite svagt i mitt huvud. Jag lär ju hinna ändra mig 1 784 gånger till innan jag ens gått ut gymnasiet. Hur kan de kräva av oss att veta vad vi vill redan nu? Kan man inte ha en universalutbildning för alla och sen utbildas man vidare på det företag man söker sig till? Men det är väl som med kommunismen (detta kom vi fram till igår) - den fungerar alldeles utmärkt i teorin, och det är ju en god tanke bakom det hela, men försök omsätta det i praktiken och allt går käpprätt åt helvete.
Men man kan ju alltid börja på McDonald's någonstans.

Just nu är det enda jag är sugen på att vara nyduschad (faktum är att jag är på väg att duscha nu, men det kändes bara så himla långt så jag skjuter på det för tillfället genom att sitta och svamla här), och därefter bara krypa ihop med en bra film (typ denna som jag inte sett sedan en evighet tillbaka) och en mumsig, krämig latte i soffan. Att jag inte äger den filmen och inte har tillgång till en latte gör ju det hela en aning svårare dock. Jag får nöja mig med duschen vad det verkar.

Usch vad jag känner mig slö. Ändå tränade jag nyss, något som jag tänkt göra i ett par dagar nu. Jag planerade faktiskt att springa också efter det, men i brist på lunch så blev jag så himla hungrig så jag hade ändå bara tagit mig fram ett par meter och därefter kollapsat i en svältande hög. Och nu när jag fått i mig lite näring (farmors köttbullar :D) så kan jag ju inte börja springa direkt heller, maten måste ju landa först... Och innan den har hunnit landa ordentligt så hinner det garanterat bli dags för middag, eftersom jag hittar på en massa annat jag måste (?) göra däremellan. Att springa är helt enkelt inte min grej.

Och man kan ju inte slita ut sig bara sådär... ;)

Nej, nu ska jag sitta här och bara kolla Scrubs och ta det allmänt lugnt, så får vi se om jag kommer mig för att göra något sedan. Då inte något särskilt aktivt, utan snarare att bara bälga i mig Cola och se film i goda vänners sällskap eller liknande.

Igår kom en massa släktingar förbi, mycket trevligt. Man är så dålig på att hälsa på varandra utan egentlig anledning, något jag tycker är väldigt tråkigt. Men det kommer alltid en massa saker ivägen, eller vad man nu har för egendomliga anledningar. Det var kul att få träffa en stor del av dem igår i alla fall.
På kvällen kom även Robert, Matti, Rova, Jonte, Emil och Jim förbi. Vi gjorde inte så mycket vettigt annat än att svamla och fika, men det brukar ju höra till så :) Sent i natt när bara jag, Robert och Matti var kvar, så blev vi en aning tröttfilosofiska och diskuterade allt mellan himmel och jord. Behövs också ibland. Mycket klokt kan man komma fram till.

Idag vet jag inte vad jag har för planer. Får ta allt som det kommer, just nu känner jag mig bara allmänt slö och icke-produktiv. Ska städa i alla fall, det är en sak som är säker. Blir en hel del disk och smul på kalas.

---

"You can spend minutes, hours, days, weeks, even months over-analyzing a situation, trying to put the pieces back together, justifying what could've, should've and would've happened... or you can leave the pieces on the floor and move the fuck on."
- Tupac Shakur

Gerard Way i My Chemical Romance hade varit så snygg om han tvättade bort sminket och ljusade upp sig lite :) Då hade det ju såklart inte varit My Chemical Romance längre, men spela roll.

Cred till Anna som gjorde detta på sin blogg, kunde helt enkelt inte låta bli :)

Uppgiften var alltså att googla på sitt förnamn och därefter välja den andra bilden, vilken skulle föreställa hur man ser ut om 30 år.

Resultat:


Hm, tänkte jag då. Jag såg ju inte särskilt gammal ut. Så jag provade googla mitt mellannamn istället...



Vi säger bara ingen kommentar.

Idag var vi på stan, rätt mysigt faktiskt. Jag har faktiskt lyckats lägga band på mig och låta bli att handla särskilt mycket, inte ett enda klädesplagg för egen del! Bara en present åt kusinen som har fyllt år för evigheter sedan (bättre sent än aldrig antar jag), och så en ny mascara eftersom den förra jag köpte var helt värdelös. Dock var ögonskuggan och läppglanset lite onödigt men äh, de räcker ju i evigheter så.

Igår provade jag att slingbleka håret, eller utväxten för att vara exakt. Ytterst omständigt samt tidsödande arbete att dra håret genom den supersnygga slinghättan, tillika ytterst lite resultat efteråt. Blev inte direkt någon magnifik skillnad, nästa gång blir det en vanlig blekning bara.

Imorgon fyller jag år :> Men eftersom jag ska sitta i bil hela dagen så blir det lite tårtfika ikväll tror jag, eller imorgon bitti möjligen. Mor har lovat att göra tårta, något som man aldrig blir less på.

Och den mysiga... saken från Mikabo fanns ännu kvar. Vet inte vad den kostar eller vad den kallas, men den är som en kupa eller nåt som man sitter i, fylld med mjuka kuddar och grejs och den verkar allmänt nödvändig och supermysig att sitta i när man kollar film eller vad som helst. Åh, jag vill ha den. Problemet är att den är skrymmande som bara den, säkert väldigt dyr, svår att frakta och vad jag vet så finns bara Mikabo möbler i Skellefteå. Uff.

Varför fick inte jag vara med? Allt verkade mycket mer glamouröst, stiligt och glatt på 1950-talet.
Marliyn bevisar ju att till och med korvätande var det :)

Folk var helt enkelt vackrare då. Vad har vi att komma med idag?

Det finns saker man gör som man ångrar. Och det finns saker man gör som man inte ångrar alls.
Det finns även saker som man vill göra, men som man vet att man kommer ångra sig om efteråt. Och så finns det saker som man inte vill göra till en början, men när det väl är försent att göra dem så ångrar man att man inte gjorde dem.

Att hitta balansen där är något av det svåraste som finns. För oavsett vilka val man gör så finns det alltid nåt man ångrar att man inte gjorde, eller önskar att man hade haft ogjort. Oavsett vem man är. Oavsett när, hur och var i livet man står.

Men om man, trots alla motgångar, tillsammans med alla som står en nära i slutändan kan fungera och vara glada tillsammans så lyckas man ändå i livet.
Även om det ibland tar lång tid att anpassa sig.

Saker jag är i behov av just nu, mer eller mindre:

• Sol
• En bra hudkräm som får mina ben att låta bli att krackelera i vår mumietorra luft direkt man har fått lite färg på dem
• En liten resehårtork (Ja, jag tänker på det varje gång jag åker någonstans. Och när jag kommer hem och ska köpa en så blir det aldrig av)
• Paris Hiltons nya parfym Can Can. Hennes parfymer är ungefär det enda bra med Paris.
• Någon som rakar mina ben åt mig när jag sover så jag aldrig någonsin behöver vakna med stubb igen
• En hjärntvättning som får mig att varje morgon vakna och tänka "Att träna är kul! :D"
• Mer tid, till allt jag vill/ska/behöver göra
• Det naturligt superblonda håret som jag hade när jag var sisådär 4-5 år, utan att behöva bleka det. Hatar att det ska mörkna med tiden, och det blir så slitet när man bleker.
• Något som smakar, känns och fungerar som choklad, men som innehåller ungefär lika mycket kalorier som ett glas vatten

---

Och för att förgylla denna dag så lägger jag för övrigt in en gammal klassiker: