Emelie

Jag gör ingen hemlighet av att jag hatar Anna Anka. Vidriga människa. Sen får hon väl tycka att jag egentligen bara är hur avundsjuk som helst, men jag hade aldrig i hela mitt liv velat se mig förvandlas till en sådan individ.

Hur som helst så satt jag alldeles nyss och läste en recension av den nyligt utgivna "This is it"-skivan med Michael Jackson i Aftonbladet. Här är ett utdrag ur den som gjorde mig ganska upprörd:


Så Paul Anka ska inte få vara känd för det han är längre, utan ska bli refererad till som "Anna Ankas man"? Jag hoppas vid gud att Aftonbladet inte var seriösa när de skrev den här artikeln. Snälla, ge inte Anna Anka ännu mera vatten på hennes patetiska kvarn. Vad har hon någonsin gjort för världen? Förutom att hon själv anser sig vara Guds gåva till mänskligheten förstås, ej att förglömma.
Hela artikeln hittar ni här för övrigt.
Och litet klipp om Anna Ankas självgodhet (och idioti) här. Ja, Anna, "Svenska Hollywoodfruar" är Sveriges största TV-program. Det har självfallet slagit alla rekord i svensk TV-historia. Du är absolut större i Sverige än vad din man någonsin har varit. Och du har utan tvekan varit Fröken Sverige år 1993. Vilket vi kan se här:

Det är redan tisdag och jag har inte hunnit göra något produktivt alls. Jag borde verkligen göra fysik och plugga till Katastrof/Rädda Liv-provet, men ack, jag är en dålig människa. Jag kommer mest troligt inte alls ha tid med att göra sånt från och med torsdag ca 16.00 till och med när jag nu vaknar på söndag, säg 11.00-12.00. Det ger mig alltså inte jättemycket utrymme för detta nu. Kanske dags att börja.

Gårdagen var alltså en sån där oproduktiv dag, men jag hade trevligt. Först besökte jag vårt enorma centrum med Agnes, Klara och Alex. Därefter åkte jag hem för att äta middag, och sen tillbaka till Agnes (som hade gjort jättefint i sin lägenhet). Hon hade då rensat i sin garderob och erbjöd mig att leta i en låda med kläder som hon av olika anledningar inte längre ville ha, och se om det var något som föll mig i smaken, för i så fall fick jag behålla det. Det var alltså rena rama julafton för mig, och jag hittade en hög med kläder som jag tyckte om. Jag borde också rensa lite i min garderob egentligen, men jag kommer mig aldrig för det. Men det är väl på gång, jag har ju rensat i min låda nu och en sak leder kanske till en annan.

Pappa har också rensat ur sin garderob (eller sina garderobER) nyss, med den följden att vårt garage nu ser ut som en loppmarknad. Det är helt sjukt mycket kläder där, vilket bäddar för en massa frågor. När har han hunnit med att köpa allt det där? Hur har det fått plats? Har han ens några kläder kvar i garderoberna nu längre?
Men han har inte gått naken sedan dess så jag anar att han har kvar en del.

Nu tappade jag tråden lite, för det var gårdagen jag höll på att prata om. Men hur som helst kom Henrik, Axel och Rova förbi och det blev en trevlig tillställning. Jag har ätit sjukt mycket chips igår, faktiskt så mycket att jag har fått sår i gommen. En hel del cola har jag också druckit, fruktansvärt ohälsosamma vardagar det här. Jag kan inte träna heller som jag tänkte att jag skulle göra HELA lovet, för min förbannade hals vägrar att ge sig.

Nu ska jag städa färdigt mitt rum, man kan liksom inte ta sig in där längre efter att jag slängt allt på golvet under mina rensningar.

Igår har jag städat ur min "släng ner precis allt i den här när jag städar"-låda som jag har i mitt rum. Jag har fyllt två ICA-kassar med skräp (fast lite skräp kom dock från övriga rummet), men bäst av allt är att jag har hittat en massa grejer som varit försvunna, mer eller mindre saknade. Ett urval:

• 50 bortsprungna kronor + lite småmynt
• Mitt OK-medlemskort som jag har letat i ca en månad
• Mitt nya CSN-kort
• Mitt gamla leg
• Nässprejen, som jag behövt konstant sedan i torsdags. Nu är den återfunnen och jag kunde andas fritt inatt.
• Mina papper från skatteverket angående 2009 års skatteinbetalning
• Mobilladdaren
• Ett vykort med en älg på som jag fick av Henrik och Axel en gång
• De fina "mjukisdjuren" jag fick av Rova en gång
• Två halsband och tre par örhängen som jag letat efter

Det lönar sig alltså att städa. Jag tror jag ska gå lös på skrivbordet och eventuellt också bokhyllan i veckan, vem vet vilka fynd jag kan göra då?

Idag vaknade jag klockan 10 och kände mig förunderligt utvilad. Allting var vitt när jag tittade ut; himlen, marken, träden, bilarna, allt. Förutom Röda Gunhild då för hon är alltid röd.

Röda Gunhild är för övrigt skadad efter att jag klantade mig något så kosmiskt igår. Tänker inte gå närmare in på detaljerna men hon måste hur som helst fixas. Jag är inte säker på om jag har råd eller inte, men det får väl framtiden utvisa. Jag får jobba ihjäl mig helt enkelt nu såhär mot slutet på året. Inga jag känner får väl några julklappar/födelsedagspresenter i år helt enkelt... :(
Nej, så sniken hade jag aldrig kunnat vara. Gunhild överlever och om hon nu mot förmodan inte skulle göra det så hade hon väl fått stå i garaget några månader tills jag faktiskt hade haft råd att repa henne, värre än så är det ju inte. Har levt i 18 långa år utan bil så då ska jag väl klara några månader till också. Dessutom hoppas jag ju på att bland annat Henrik tar körkort snart så han får betala tillbaka för alla gånger jag skjutsat honom :)

Hur som helst ska jag och jobba om en timme och dra in lite fina slantar. Jag ska även hämta ut en massa paket som jag måste skicka tillbaka, för att jag velar som en galning och har nu fått betala otroligt mycket i onödig frakt för grejer jag inte ens vill ha. Det är sånt här som gör att jag inte har råd med viktiga saker. Fy.

Vid 19-tiden ikväll är jag väl fri för dagen då, och då ska jag väl krypa in i en massa filtar och grejer och begrava mig i samma självömkan som igår. Jag hatar att vara sjuk >:(

Idag när jag låg hemma i soffan i all min självömkan över att vara sjuk så hade jag fruktansvärt lite att göra. Jag zappade lite på E! Channel och plötsligt dök Robert Pattinson kort upp i rutan. Jag kände visst obehag och förträngde sedan denna upplevelse ur mitt sinne. Sedan började jag tänka efter.

Eftersom jag uttryckt mitt hat mot Twilight så mycket under de senaste månaderna så vore det kanske ändå lite rättvist mot hela detta fenomen att jag faktiskt vet vad det är som jag hatar. Så jag laddade ner filmen och skulle då se den för att därefter göra en "objektiv" (svårt att göra den objektiv när min inställning redan från början var otroligt negativ, men man kan ju låtsas ;P) bedömning av det hela. Om någon som inte har sett/läst Twilight och gärna vill se den och skapa en egen uppfattning om den innan jag spoilar alltihop så uppmanar jag denne att sluta läsa nu.

Hur som helst. Det började med att jag irriterade mig något otroligt på Bella Swan. Hon är otroligt dryg mot alla hela tiden, vilket i och för sig kan bottna i hennes osäkerhet, men man kan i alla fall anstränga sig för att verka någorlunda trevlig när folk bemöter en på ett trevligt sätt - jag syftar här främst på hur otroligt välkomnande alla är när hon kommer till sin nya skola, vilket hon bemöter med att svara på det mest förbittrade, modfällda och fåordiga vis hon kan uppbringa. Kort sagt så verkar hon bara otrevlig mot allt och alla, även sina vänner och sina föräldrar. Detta banar inte direkt väg för några sympatier för henne.

Snart får hon syn på vad som uppenbarligen är den snyggaste killen på hela skolan, och vem det är är ju inte så svårt att lista ut. Hennes kompisar varnar henne dock för denne Edward Cullen, ty han är väldigt mystisk och kanske lite farlig så där på ett mysigt sätt, hihi fniss... Men han verkar tydligen vara för bra för alla tjejer på skolan så de säger åt Bella att inte ens bemöda sig att intressera sig för honom.
Bella lovar att så inte är fallet, men sedan påbörjas ett ganska konstigt sätt att söka kontakt som pågår under mest hela filmen. Hon sätter stenen i rullning genom att på sin stol i matsalen vrida sig ca 180° och fullkomligt stirra ut Edward på ett synnerligen odiskret sätt. Edward är inte sen att svara, och stirrar tillbaka i sisådär 10 minuter lite på en höft. Hade en människa i verkligheten gjort på detta viset hade han/hon antagligen mottagit en käftsmäll eller två, men både Edward och Bella verkar tycka att detta är helt normalt och synnerligen attraktivt.

Så ska Bella ha biologilektion och hamnar av en slump som bänkkamrat med självaste Edward himself. Edward ser ut att vara nära att kräkas ett tag, varefter han stirrar lite extra på henne med sin creepy-ass blick. Därefter får han ett ryck av något slag och rusar ut ur klassrummet. Ingen reagerar utan även detta är tydligen helt normalt.

Den följande halvtimmen består mest av att Bella och Edward stirrar på varandra på olika ställen i staden. I skolkorridoren, i klassrummen, på parkeringen, och Edward stirrar till och med på Bella när hon sover, för det tycker han om (detta berättar han även för Bella senare i filmen, varefter Bella inte reagerar normalt och blir rädd för denna asläskiga människa som smyger in i hennes hus och stirrar på henne om nätterna, utan hon verkar bli ganska smickrad).
Bella hinner även med att vara dryg mot sina vänner de gånger hon inte stirrar (genomgående under filmen).

Sen blir Bella nästan mosad av en sladdande bil och Edward springer ca 100 m på en nanosekund och trycker undan bilen från henne med handkraft. Ingen tycker detta är konstigt utom Bella, som börjar förfölja Edward för att få ett svar på varför han är så skum hur han har muskelstyrka nog att trycka undan en sladdande bil.

Sen googlar hon lite grejer och kommer fram till att han är vampyr, och berättar att hon vet detta för honom. Edward får henne att svära på att inte berätta för någon och tydligen har allt hans läskiga stirrande (vampyriskt raggningsknep?) gett resultat för Bella blir jättekär. Edward har problem med detta för hon verkar smaka så gott men behärskar sig, han är ju trots allt en vegetarian-vampyr som bara dricker djurblod...
Ja, och sen blir han också kär för att Bella är lika blek som honom och dessutom har hon också visat sig vara rätt duktig på att stirra.

Sen ska de ut och spela vampyrbaseball i skogen med Edwards familj. Under en löjlig scen våldtas en mycket bra låt av denna film, Supermassive Black Hole av Muse (som jag inte på något vis förstår varför den hamnade där). Mitt i spelet så kommer tre icke-vegetarianer till vampyrer som vill vara med och spela; en rastakille (Laurent), en kvinna som ser lite ut att platsa i 1940-talets societet (Victoria) samt en läskig kille med hästsvans som mest bara väser och fräser (James). James känner lukten av Bella och börjar spåra upp henne (tillsammans med Victoria) för hon är tydligen extra mumsig att knapra på, och det vill man ju inte missa. Laurent säger sig dock vara less på sina "vänners" beteende och sen ser man honom inte mer i filmen, tråkigt nog. Han var ganska rolig att titta på.

Eftersom James och Victoria är efter Bella (och enbart Bella, ingen annan människa duger till fredagsmyset) så måste hon fly. Hon måste dessutom vara ännu elakare mot sin pappa än vanligt - hon kunde liksom bara inte hitta på nåt bättre svepskäl för att åka iväg ett tag - så att han blir djupt deprimerad och självmordsbenägen, åtminstone vad det verkar.

James är dock smartare än Bella och lurar bort henne ifrån sina beskyddare (medlemmar av Edwards familj) till hennes gamla danslokal, där han plågar henne lite men drar självklart ut på själva dödandet tills Edward dyker upp. Han lyckas dock bita henne bara lite i armen så att hon håller på att förvandlas till en vampyr under tiden det episka vampyrslaget pågår (det är dock inte särskilt episkt för specialeffekterna är förvånansvärt kassa, något som är genomgående under hela filmen, men jag återkommer till det lite senare).

Sen dyker Edwards övriga familjemedlemmar upp och när de är ca 10 mot 1 så är James odds ganska dåliga. Slutligen så har de ihjäl honom och allt är frid och fröjd, förutom att Bella håller på att bli en vampyr och krampar på golvet. Edwards pappa uppmanar Edward att suga ut giftet ur henne (och därmed också en massa blod), men när Edward gör det så blir han så förblindad av hur smaskigt blodet var så han slutar inte. Han lyckas nästan döda Bella, men hon vaknar sen på sjukhus med lite brutna ben och grejer efter allt stridande. Lite sentimentalsnack mellan alla parter pågår ett tag, sen zappar vi tills det är dags för skolbalen.

Edward går dit med Bella, men verkar inte vara så intresserade av själva balen så de går ut till nåt ställe där de är relativt ensamma. Bella ber Edward att göra henne till en vampyr men han vill inte det, utan ber henne leva ett långt och lyckligt (och normalt) liv med honom istället. Snipp snapp snut, så var sagan slut... eller? För vem är det som står och övervakar dem och ler ett mystiskt och elakt leende som bäddar för en uppföljare? Jo, Victoria...



Så sammanfattningsvis då: jag förstår inte alls varför denna film har trollbundit en hel värld av kvinnor (kanske någon man också, jag vet inte) i åldrarna... tja... 6-70 år. Filmen innehåller visserligen otaliga stereotypiska "omöjlig kärlek"-element och tusentals klyschiga kärleksförklaringar, så jag har väl viss förståelse för att några kärlekstörstande F12:are som tror på en perfekt värld faller pladask för detta, men människor mycket äldre än så..? Nja...
Jag tycker det är lite konstigt hur pass snabbt och smärtfritt Edward och Bella kommer på att de älskar varandra, bara genom att titta på varandra med blickar som inte var direkt kärleksfulla. I och för sig kan de ha kortat ner hela den processen när de gjorde om boken till film, men ändå.

I övrigt var det en ganska skum film med väldigt konstiga karaktärer, om detta är medvetet eller ej har jag ibland svårt att avgöra. Specialeffekterna var faktiskt förvånansvärt dåliga, det känns som att de inte orkade lägga ner tid på dem. Det mesta hade kunnat se väldigt mycket snyggare ut om de bara hade bemödat sig lite mer. Till exempel då Edward springer med sin supervampyrhastighet uppför ett berg med Bella på ryggen: det ser nästan parodiskt ut. Ska det vara ett försök till malplacerad komik? Eller orkade de bara inte göra det bättre? Ingen vet...

Som sagt så var det inte en helt opartisk inställning jag gick in i detta med, fast om jag ska vara helt ärlig så var den faktiskt inte fullt så dålig som jag hade trott. Men det var dock en ganska marginell skillnad mellan teori och verklighet. Oavsett så anser jag hysterin kring detta vara helt otroligt överdriven.

Det var väl det då :) En eloge till er som orkade läsa allt detta, om nu någon alls gjorde det. Det blev kanske onödigt långt. Nåja, det är alltid lättare att skriva om saker man ogillar än om saker man gillar. Är jag en mycket bitter och cynisk människa? Kanske.

Ska avsluta med ett litet klipp av en annan människa (Nostalgia Critic/That Guy With The Glasses) som gjorde en passande granskning av denna film. Lite mera sammanfattat än min kanske, haha. Inte så seriös kanske, men... träffande ;)

Av någon anledning så gick det inte att bädda in videon i inlägget. Fy, blogg.se. Men länken till videon hittar ni antingen här eller här. Säkert på massa andra ställen också men det är väl ganska irrelevant.

Igår var ingen trevlig dag. Morgonen började bra men utvecklades ganska snabbt till nåt som jag antog var ett svårt släng av svininfluensa eller liknande. Feber, kroppen värkte, ont i halsen, läskig hosta, trötta ögon, huvudvärk, you name it. Jag tyckte förskräckligt synd om mig själv.

Idag känns det pyttelite bättre, imorse hade febern gått ner en aning men inte tillräckligt mycket. Halsen gör mig mest knäpp, jag hostar och rosslar som en gammal lungsjuk. Ont gör det också, förbannat. Dessutom gör det där slemmet som man måste hosta upp i munnen mig ganska spyfärdig...

Jag gick till skolan för att ha historia iaf, för att inte min grupp skulle bli utan mig på redovisningen. Den gick för övrigt ganska bra.

Nu ska jag nog vila någon timme, sen ska jag ta itu med fysiken om jag orkar. Jag har en hel del att göra där :( Bra att jag inte förstår någonting alls heller... Som tur är (?) så verkar inte så många andra göra det heller. Ett litet ljus i det otroligt kompakta fysikmörkret.


Nåja, nog med självömkan nu. Mitt höstlov har ju trots allt börjat precis i detta nu, det är ju iaf något att vara nöjd över. :)

Att skriva en nutida lärodikt är mycket svårare än man tror, kom jag just fram till. Därför ska jag nu sova på saken.

Jag har visst råkat beskriva färgen på mina foppatofflor i föregående inlägg som "brågruna". Jag skrattade lite åt det nu och jag låter det vara kvar, bara för att jag inte ens har märkt att det varit fel. Det låter ju som inte så fel när man säger det, så om man skulle ha råkat säga det så må det vara hänt. Men att skriva det? Jaja, jag börjar väl bli gammal eller nåt. Memento mori.

Idag har jag jobbat till 10-15, Kajsa kom in som en räddande ängel så jag kunde ägna lite tid åt skolarbetet som jag måste få gjort istället. Ska strax börja med det, jag är dock inte alls särskilt peppad. Dessutom måste jag skura och städa och även duscha av allt stekflott från min äckliga kropp, jag luktar gamla burgare och det är inte så fräscht.

På jobbet kom jag i alla fall att tänka på det här med dagens outfit som verkar vara så populärt bland flertalet bloggar och liknande. Jag tänkte att jag kunde köra en sån. Kanske får jag fler läsare då, vad vet jag.

Här har vi då "den lilla svarta" i upptrappat format. Här i en dubbelknäppt kockskjortemodell i stärkt bomull, ett material som kommer starkt i vinter.

Eftersom det är trendigt att det ska synas att man använt kläderna ordentligt (ex slitningar på jeansen etc.) så är dressingfläckarna på skjortärmarna ytterst nödvändiga för att du ska få den rätta looken.

'

Hattar har varit omåttligt populära under årets gång, och den trenden fortsätter hålla i sig trots att den har svalnat av en aning. Här i stärkt bomull med blå text. Räddar dig garanterat på alla dina "bad hair days"!

Hela outfiten matchas bäst med skor i ett lite annorlunda material. Som synes på bilden: brågruna foppatofflor blir pricken över i!

 

Ja, det var väl allt för mig då. Hoppas alla glada modenissar där ute fick lite inspiration. Nu ska jag ägna mig åt fysikens fantastiska värld!

Idag är det lördag och jag har sinnessjukt tråkigt. Övriga personer i det här huset kollar Körslaget, jag hade egentligen också kunnat ägna mig åt sådana meningslösa sysslor men jag får nog en hjärnblödning eller kanske ett släng av AIDS om jag går till vardagsrummet. Varför, kan man undra? Jo, jag noterade att mina all-time favourites är med i Körslaget. Egentligen ska man ju inte peka ut folk på bloggar och så men nu gör jag det ändå, de pekar ändå själva ut hur patetiska de är i tv bara genom att finnas, och dessutom visa upp sig i rutan så större delen av Sveriges befolkning drabbas av akuta uppkastningar i TV-sofforna. Jag talar såklart om Amy Diamond och Caroline af Ugglas. Om hon nu heter så. Ingen av dem har ju normala efternamn ändå, de ska väl vara unika på nåt roligt sätt tycker de, jävla självupptagna.... sghliöahgösaghjs klgjas. Såg ni hur arg jag blev nu? Jag dödade nästan mitt tangentbord, så arg blev jag. Jag tänkte ladda upp bilder på dem och skriva bittra kommentarer under det, men jag tror min hårddisk skulle krascha ifall jag tog in sån skit på den. Dessutom skulle mina ögon frätas till sås och rinna ut genom näsborrarna på mig, så jag låter nog helst bli.

Lite om mitt liv i övrigt då. Idag har jag jobbat. Igår har jag jobbat. Imorgon ska jag jobba. LÅNGA pass dessutom, jag har blivit så bortskämd med de korta att jag hatar mitt liv litegrann när jag måste jobba såhär mycket. Jag har asmycket skolarbete att göra också, misär misär.

Nu ska jag göra nåt av mitt liv och vara med Henrik och kanske Klara. Jag är till och med så uttråkad att jag inte orkar skriva versaler i början av deras namn (eller de är kanske inte värda det?). Jag har säkert stavat fel överallt i detta inlägg också för det vet jag att jag har gjort, men jag har kanske inte orkat ändra överallt. Med reservation för slarv och sånt alltså, så säger jag godnatt och hejdå och puss och kram till alla glada där ute. Med förhoppningar om en gladare och piggare morgondag!
En gladade och piggare helg nästa helg blir det dock inte tal om för då ska vi ha vårat projektarbete, vilket kommer medföra att jag dör.
Nåja, ett positivt adjö!

Idag är en lördag som jag spenderar i "byn" (denna benämning som kan vara exakt vilket ställe som helst utanför Kiruna C i vardagligt tal) och njuter av lugnet.

Igår blev det inte så lugnt, då Kajsa tidigare i veckan blivit en vuxen kvinna och det skulle såklart firas. Meningen var att firandet skulle ske idag egentligen, men det blev ett litet dagsbyte helt enkelt. Trevligt var det hur som helst, men nu får det tamejfan räcka på ett tag, annars slutar det såhär: