Emelie

Idag lossnade en stor tyngd från mina axlar. Den har till och med varit tyngre än "den stora röda" att bära på. Det var nämligen så att jag slutligen nådde ett färdigställande av vattenanalysen, och den är nu inlämnad och klar. Jag tror jag aldrig har känt mig så lätt i hela mitt liv, jag bara skuttade fram genom korridoren (nästan). Jag flexade omedvetet min biceps åt Georg i triumf och firade sedan med pizza och turkisk konfekt.
Sen så skedde det som alltid brukar ske efter prov dock, nämligen att några tittade i min analys och sa saker i stil med "Jaha, parade du ihop den sjön med det vattenprovet? Det gjorde inte vi.", vilket fick mig att automatiskt känna mig dålig, eftersom jag sällan är den som har rätt i de situationerna. Men jag skyller på att jag stressade mig igenom hela slutdiskussionen bara för att hinna bli klar, hostelihost. Det var åtminstone fina framsidor... Fast inte lika fina som den på min och Lindas fysikrapport, bör tilläggas. Vem behöver LSD liksom?

I likhet med kommande torsdag så är hela sommaren ett stort frågetecken. Kommer någon arbetsplats att vilja ha mig? I värsta fall så kommer jag eventuellt spendera fyra dagar med barn i åldern 6 år och uppåt. Jag är inte så bra på att handskas med barn, de är alldeles för ärliga. På vintrarna är de äckliga också, i alla fall de som slickar upp snoret de har rinnandes från näsan istället för att torka bort det. Jag kan nästan kräkas när jag tänker på det, och ännu mer när jag ser det. Urk!

Idag skrev vi för övrigt Writing-delen i NP Engelska B. Jag var tydligen inte ensam om att verka som en über-feminist i mitt skrivande. Det var inte riktigt meningen, jag är inte über-feminist heller för den delen. Om nu någon var intresserad.

Nu ska jag återgå till att plugga kemi. Som tur var fick jag några allierade som ska skriva med mig på torsdag istället för imorgon, vilket ger mig en extra pluggdag (behövligt) och dessutom så får jag äta plättar. <3
Ett minus är väl att jag måste infinna mig i skolan 09.00 istället för att vara ledig hela dagen lång, men vad vore livet utan uppoffringar?

Jag började kalkylera och insåg att jag har 27 skoldagar kvar, om mina matematiska kunskaper räckte till för det. På de 27 dagarna ska jag hinna klämma in:

• Inlämning av vattenanalysrapport (imorgon, sen är den tyngden för evigt lyft från mina axlar)
• Kemiprov (någon gång denna vecka)
• 3 (?) nationella prov i engelska, varav ett imorgon
• NP i Matte D
• Ett eller två fysikprov
• Påbörjande och färdigställande av fördjupningsarbetet i psykologi
• Ännu ett kemiprov
• Körkortsteoriprov
• Färdigställande och inlämning av fördjupningsarbetet i svenska
• Två (?) biologiprov
• (Förhoppningsvis) påbörjande, färdigställande och inlämning av programmeringsuppgiften

Och säkert något mer också men jag kommer inte på det just nu. Det ska bli skönt att få bocka av en massa saker så småningom, och ta emot sommaren med öppna armar.

Något annat som jag ska ta emot med öppna armar är sömnen, så ska jag avsluta denna dag tillsammans med detta meningslösa inlägg, och njuta av NP i Engelska B imorgon. Därefter lite underbar vattenanalysskrivning, ännu underbarare frihet från analysen och sen ska jag typ äta upp min arm för att fira, för det är det värt.

Jag hatar människor som har hundar och som inte plockar upp efter dem. Vad fan är problemet liksom? Skaffar man hund så är man väl medveten om att den också behöver göra sina behov, antagligen utomhus, antagligen på allmän plats, och då får man ju för fan också ta sitt ansvar och plocka upp efter den. Detsamma gäller hästar och deras ägare, även där får man väl ta sitt ansvar och plocka upp efter dem, eller ha en sån där kasse som jag sett någon ha nån gång. Jag vet dock inte vad de heter. Men har man ingen sådan så bör väl en ICA-kasse som man knyter under svansen funka lika bra.

Främsta problemet är dock hundarna. Och visst, naturen tar hand om det så småningom, men det tar en jävla tid för det att försvinna. Dessutom så försvinner det inte alls på vintern utan fryses in och bäddas ner i snön för att så glatt titta fram såhär nu när våren gör sitt och snön börjar smälta. Det är ÄCKLIGT! Man ska inte behöva sicksacka sig fram genom stan eller behöva ha 100% fokus på var man sätter fötterna där man går, bara för att några lata jävlar inte ids böja sig ner och plocka upp efter sin hund. Det var till och med hundbajs på min egen gård idag, som töandet avslöjade. Vem fan låter sin hund bajsa på min gård?! Idioter.

Ni som inte har plockat upp efter er hund tidigare bör börja göra det snarast. Annars har ni alternativen:
1) Låt hunden enbart bajsa på eran egen gård. Har ni endast lägenhet, låt då hunden bajsa på balkongen, i blomkrukorna, bakom vardagsrumssofforna, eller liknande.
2) Gör er av med hunden eller gör er av med er själva. Ni förtjänar inte den och den förtjänar inte er.
3) Jag letar upp erat namn och adress och samlar därefter ihop lite folk som tillsammans kan utföra ett kollektivt toalettbesök på eran gård/bro eller i trappuppgången/brevinkastet eller liknande med jämna mellanrum. Skitar ni ner folkets platser, allmänna eller ej, så ser jag inget fel med att folket skitar ner era.

Allt för en trevligare värld.

Bloggorken tryter, jag har helt enkelt ingenting att skriva om. Därför blir det såhär. Meningslöst alltså.

Jag är LESS

Slutspurten på påsklovet nu och jag säger då det; nog känns det för jävligt att det ska ta slut. Vi har så mycket mysigt som väntar oss i skolan också när vi kommer tillbaka, till exempel en underbar vattenanalys samt kemi- och fysikprov. Det jag har mest ångest för är nästan vattenanalysen (jag har gett upp kampen mot kemin och fysiken vid det här laget... intalar jag mig). Jag HATAR vattenanalysen. HATAR!

Jag gjorde ett tappert försök att plugga kemi igår, men som vi alla vet så har jag negativ självdisciplin, och detta pluggförsök resulterade endast i att jag kollade TV, provade kläder, brände en skiva, satt vid datorn och trögade, drack 4000 liter kaffe, njöt en stund av det som var kvar av gårdagens Ben&Jerry's, försökte locka håret men det blev bara trassel - inga graciösa hollywoodlockar här inte, det som skulle se ut såhär...


 ... såg istället ut såhär...



Ungefär så känner jag mig nu också. Men jag ämnar genomgå vissa utseendemässiga förändringar fram till kvällen. Förhoppningsvis lyckas jag, kanske inte så att jag ser ut som på översta bilden (glhf) men i alla fall så man kan visa sig ute. Förhoppningsvis slutar det också snöa. Jag menar, vad fan, det skulle ju bli sommar.

På tal om sommaren så har jag höga förväntningar på den. Några stora händelser och några mindre händelser kanske tillsammans kan få sommaren att bli mycket trevlig. Hoppas att vädret är bra, för det första. Och hoppas min ekonomi håller. Sen ska jag resa mycket också, i maj och i juni lägger jag grunden. Jag ska fullkomligt ruinera mig själv i bland annat Malmö - och jag ska njuta av att slösa bort varenda krona. Hehu :)

Jag har varit en aning inaktiv i bloggosfären den senaste tiden, av två anledningar: när jag varit hemma så har jag haft saker att skriva om men inte orkat skriva dem, och därefter så har jag varit i stugan, utan internet, och då blir det inget bloggande helt enkelt.
Nu är jag dock på hemmaplan igen och det är rätt skönt. Ska bli en sammandragning av påsklovet sen när det faktiskt är slut.

För ett litet tag sedan så genomförde jag och Anna en mycket viktig undersökning. Vi hade nämligen hört någon komma med ett mycket kontroversiellt påstående som vi knappt kunde tro när vi hörde det. Axiomet skulle anses ogiltigt tills det var bevisat giltigt. Det handlade alltså om att någon berättade för oss att Brändas mackor skulle vara mycket godare än Safaris. "Vafalls!" utropade vi, "detta skall vi gå till botten med!". Det gjorde vi också. Vi kom fram till att Safari fullkomligt spöade skiten ur Brända. Så det så :)

Nu ska jag göra ingenting, sen ska jag väl springa, duscha och sen får man se vad kvällen har att erbjuda. Jag har låga förväntningar tills vidare.

Som sig bör så missbrukar man dygnets timmar till att vara vaken och göra ingenting istället för att faktiskt sova så man kan göra något vettigt nästa dag. Men jag inbillar mig att jag värmer upp inför det stundande påsklovet.

Måndagen var ovanligt lätt och gick ovanligt fort, trots att vi hade fysik. Fysikprovet som jag såg för andra gången efter att jag lämnat in det den ödesdigra provskrivningsdagen kom som ännu ett, icke oväntat, knytnävsslag i ansiktet, men det börjar bli en sådan evigt återkommande vana att jag kommer se ut som ett paket köttfärs innan vi gått ut tvåan. Bara att härda ut alltså. Jag har ju även ett stundande kemiprov den 28e (29e) april, så det är ju bara att börja ladda. Frågan är bara om det kommer att bruka knogjärn eller ej denna gång.

Redovisade engelskan idag och det var sjukt skönt att få det bortgjort. I övrigt bjöd inte dagen på några extravaganta händelser, men vi hängde upp Viktorias 18-årsbilder (snygga) och Anna började särboxas med mig på väg genom korridoren när vi hade slutat. Jag blev så överrumplad att jag drog till med ett hysteriskt skratt/panikskrik som till och med förvånade mig själv. Men det gjorde inte så mycket.

Jag har även syndat idag och besökt Frasses för en näringsrik måltid tillsammans med Henrik. Jag skyller på att det var hans idé. Jag har heller inte sprungit, men jag kom lite till insikt om mitt osunda leverne när vi satt på Frasses. Jag bör anteckna mina matsynder i en matsyndsdagbok så jag ser hur mycket jag faktiskt stoppar i mig. Sedan ska jag jämföra det med min träningsdagbok som jag misstänker kommer bli betydligt tunnare. Sedan ska jag försöka jämna ut förhållandet mellan dessa på något sätt. Fast det är ju som med de flesta av mina planer; det lär ju bara stanna vid teorier.

På tal om teorier i övrigt så har jag körkortsteori imorgon. Mycket spännande och jag längtar verkligen efter att få mysa med Rolf. Jag måste även läsa lite på vägmärken. Men nu ska jag lämna över till John Blund, jag tackar de som faktiskt orkade läsa detta meningslösa inlägg och jag har förståelse för dem som inte gjorde det.
God natt.

Hela dagen har jag varit zombietrött. Jag har velat spy på livet och sova i hundra år ungefär. Om jag är såhär trött av att vara vaken i ca 12 timmar, hur trött ska jag då inte vara till sommaren när vi enligt projektarbetesidén ska vara vakna i en sisådär 72 timmar? Eller lite mer eller lite mindre. Jag kommer att dö.

Hur som helst så har jag försökt motarbeta min trötthet hela dagen, på alla lämpliga sätt utom att gå och lägga mig (jag tänkte för en gångs skull inte vara pensionär). Den enda skillnaden har då varit att istället för att slösa bort någon timme på dagen på att sova så har jag slösat ungefär hela dagen på att vara så trött så jag inte orkat göra någonting alls. Och så har jag frusit.

Igår var dock en mycket trevligare dag. Den var helt förträfflig, om jag ska vara helt ärlig. Den började med psykologi kl 08.00, och då skulle vi bara redovisa och lyssna på andras redovisningar, vilket inte var direkt ansträngade. Efter det följde idrott, närmare bestämt bowling, där det var jag, Viktoria, Anna, Linda och Simone som stod för NVs deltagande. Inte heller det kan väl klassas som en särskilt utpumpande "sport". När vi hade bowlat klart och skulle tillbaka till skolan sken solen varmt och mjukt på oss, och detta uppmuntrade oss (jag, Viktoria, Anna och Simone) till att gå och äta på Safari istället för läskig köttfärslimpa på skolan. Mums! Så det var ett glatt gäng som fläskade i sig mackor i godan ro (somliga åt även efterrätt som sig bör ;) ).



Vi råkade även på en mystisk kebabman. Han var dock inte gjord av kebab, utan var bara en vanlig man som jag sade var glad. Men Anna hör ungefär lika bra som jag (hänvisning till "broskkrigaren").

När vi kom tillbaka till skolan kunde vi fortfarande avnjuta att ha kvar en del av hålet (som vi hade pga att vi inte hade någon kemi, kärlek), därefter mattelektion som vi inte behövde göra någonting alls på och sedan gå hem. Senare på kvällen blev det film med Klara och Henrik, vi fick även smaska på Klaras kardemummabullar (kardemumsabullar) och alla var lyckliga och glada. Hade jag fått välja hade alla dagar varit som onsdagen (absolut inte som idag). Fast då hade jag blivit ganska tjock.

Nu ska jag överleva i någon timme till, sen ska jag hoppa i säng.