Emelie

Idag tog jag min inte så efterlängtade spruta men det var faktiskt inte så farligt, tack vare älskade Anna. Jag kände faktiskt inte ens att sköterskan stack mig förrän hon sprutade in vätskan i muskeln, den smärtan kommer man ju som inte ifrån, men det är inte den som är problemet i mitt fall. Det är bara känslan av en kanyl in i armen. Så jag klev leende ut från sjukhuset idag! Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag ska gifta mig med den som uppfann Emla.

Dessutom fyllde min mor år idag, så vi åkte till henne och hälsade på. Fika fick vi i massor, passade mig alldeles utmärkt efter en sådan (mildrad) traumatisk upplevelse.

När jag kom hem var det slött ett tag, kollade Top Model och sen sprang jag en stund. Nu borde jag väl gå och sova men det är väl som vanligt, alldeles för mycket strunt som håller mig vaken. Igår när jag skulle sova tidigt så kunde jag inte ens somna, dumt. Därför var jag trött imorse i alla fall, trots mina tappra försök. Alltså spelar det nog ingen roll.

Jag vill ha fredag, jag vill dock inte ha programmering på en sådan efterbliven tid på fredag eftermiddag. Men det är i princip det enda jag har den dagen så jag får väl anse det vara relativt troligt att jag överlever.

Mitt desperata sökande efter lämpliga berusningsmedel på onsdag bär inga frukter. Vad är funktionellt, tillika lagligt? Fettrus? Sockerrus? Nån som kan göra ett sånt där ninjanyp i nacken på mig så jag förlorar medvetandet? Hjälp! :(

Nåväl, allt är inte bara pest och pina. Häromdagen hade jag faktiskt hela 15 besökare på min blogg, det gjorde mig lite glad. Jag har sagt det förr, kommentera gärna. Det behöver inte ens vara nåt viktigt, skriv typ "Hej Emelie, du är ful :)" eller nåt, skriv ditt namn och skicka så blir jag glad, då vet jag i alla fall vilka som läser. Några oväntade personer som läser min blogg har jag fått reda på relativt nyligt, det är roligt! Fast om bloggen är mycket att ha är ju då en fråga som man får ta ställning till, men även sympatiläsningar räknas!

Dessutom har jag fått pengar av pappa, och så har jag pantat burkar så jag fick lite pengar där också, vilket är bra för jag är typ pank. Hur ska jag ha råd att leva?

Jag och Henrik hälsade även på Klara igår och vi hade det mysigt. Hon bakade franska baguetter som vi (läs: jag och Henrik, Klara åt sparsamt) i äkta NV-anda smaskade i oss på två nanosekunder. Gott! Jag åt till och med ost på mina, annars hatar jag ost men igår var det gott.
I övrigt diskuterade vi konstiga KP-frågeställningar och kom på våra egna svarsteorier till dem, med mera. Tur att ingen hörde oss.

Nu ska jag göra ingenting fram till halv 12, då jag har engelska. Biologin får gärna utgå fler dagar, då det gör mina tisdagar rätt så fantastiska schemamässigt sett!

Idag var en sån där ledsam dag. Dels för att jag lyckades försova mig så min morgon blev ett enda stressat panikskrik, dels för att dagen var så lång och uttröttande (och jag är lite rädd för min lärare i programmering, han pratar så läskigt), men mest för att jag fick det mycket tragiska beskedet att jag ska ta nästa spruta nu på onsdag. Då grät jag lite inombords. Plötsligt ångrade jag hemskt mycket att jag inte köpte någon av de flaskor jag skrev om i det här inlägget, de som jag då klassade som svammel men som nu hade varit ett underbart sätt att fly från verkligheten denna kommande onsdagseftermiddag. Det borde ju inte påverka vaccinet för att jag har druckit mig redlös på sånt, eller?
I alla fall, jag har en plan B, som innefattar flera delplaner. För att klara av onsdagen ska jag försöka få tag i diverse illegala hallucinogener (se LSD, meskalin), opioider (se morfin, heroin), centraldepressiva preparat (se bensodiazepiner, alkohol, GHB) eller ångestdämpande preparat (se valium, Midazolam). Kanske helst det sistnämnda så slipper jag vara så hemskt jätteolaglig, trots att även det är narkotikaklassat. Eller så häller jag i mig hela flaskan med hostmedicin (den innehåller morfin!) innan jag går dit. Fast jag tror inte det är så nyttigt, och det var risk för förstoppning stod det på flaskan och det har jag som ingen lust med.

Fungerar inte det så får jag ta till ledsna hundögonen på sjukhuset (lär ju inte vara så svårt med tanke på hur vettskrämd jag kommer vara vid det laget - ledsna, tårfyllda ögon behöver jag inte ens tvinga fram), och be sjuksköterskan att göra något av nedanstående:

• Dra in mig till nån barnmorska eller liknande som är villig att ge mig lustgas
• Dra in mig till en narkosläkare som är villig att ge mig, tja, narkos
• Proppa mig full med alla sjukhusdroger som finns, typ Flunitrazepam (f.d. Rohypnol)
• Skalla mig hårt och skoningslöst så jag förlorar medvetandet
• Bryta min arm strax ovanför stickstället så jag fokuserar mer på själva benbrottet än på nålen som letar sig in i det (helt enligt min teori om att kroppsliga sår läker mycket snabbare än själsliga)
• Lobotomera mig
• Hjärntvätta mig och få mig att tro att det är kul att få skinnet genomborrat av en diabolisk nåljävel
• Erbjuda mig extremt mycket pengar för besväret
• Göra något extremt crazy medan hon sticker mig, så jag är alldeles för chockerad för att kunna bry mig om sprutan

Eftersom inget av detta kommer ske - jag kommer inte ens få ett klistermärke som på den gamla goda tiden :( - så får jag väl ta det som en man. Eller nåt. Jag fattar ändå inte varför man måste ta tre olika sprutor, svårt att slå ihop dem till en så man slipper ha ångest i 200 år.

Och tja, för övrigt kan jag klargöra för alla läsare att jag inte är så insatt i drogernas värld som det kanske kan verka av det här inlägget, utan det kallas Wikipedia. Det enda jag egentligen vet om droger är att de hade gjort min sjukhusvistelse mycket lättare, men tyvärr så har dessa substanser kriminaliserats av bättre vetande män i höga hattar, de som aldrig haft näsan full med snö eller armen full med metamfetamin.
Vidare så ska jag klargöra att jag verkligen inte vill legalisera droger, jag har heller aldrig haft näsan full med snö eller armen full med metamfetamin, trots att jag inte är någon bättre vetande man i hög hatt. Insåg att det fanns mycket utrymme för missförstånd i det jag skrev. Men jag anser bara att de bör göra ett undantag för mig när jag ska ta sprutor :( Eller uppfinna en billig, bra, ångestdämpande och bedövande medicin som inte är beroendeframkallande och som det är fritt fram att ta för alla som är rädda vid t.ex. flygresor, intramuskulära injektioner, spindelfarmsbesök och annat som nu folk kan tänkas ha fobier för.

Idag är det torsdag och det innebär att så fort jag fått i mig middag så kommer jag vara så illa tvungen att sätta igång med biologipluggandet. Illa. Dock var Ullis såpass generös att hon tog bort anteckningarna på 2 sidor om blodgrupper ur det vi skulle plugga på till provet. Det betyder att vi har ynka 3 498 547 sidor att plugga på istället för 3 498 549. Och tro mig, detta är generöst enligt Ullis sätt att undervisa. Tydligen är det bästa att tillfälligt banka in 43 kiloton information som försvinner efter fem sekunder, istället för att vi ska fokusera på något speciellt och faktiskt lära oss något. Nåväl. För mig är det inte så noga om jag vet vilken funktion mitokondrien fyller om 40 år, bara jag får ett MVG i biologi A. Funkar inte proven så får jag ta till det jag skrev om i förrförra tillägget, nämligen fjäsk och inställsamhet. Vi får väl se om det fungerar.

Jag kan härmed erkänna att jag ångrar allt jag någonsin sagt om att genetik är ett någorlunda intressant ämne.

Usch, jag har mycket att göra känns det som. Sånt där som man borde vara ambitiös nog att ta tag i, men inte orkar.
Idag tänkte jag faktiskt vara ambitiös, hela dagen lång. Allt kollapsade när jag började mitt sedvanliga missbruk av snoozefunktionen på morgonen. Jag förstår inte varför jag gör det. Jag blir ju bara förbannad när den där helvetes klockan ringer, och sen så blir man ändå inte piggare. Men det kanske är den där underbara känslan när man gör någon sorts revolt mot ett någorlunda strukturerat liv genom att återvända till sängen och ansluta sig till John Blund, istället för att stiga upp och göra sig klar för ännu en skoldag i livet. Som om man inte haft nog med sådana, men men.

Hur som helst, i en timme höll jag på. Det innebar att för att jag skulle hinna till skolan så hann jag inte duscha på morgonen, men jag ska ändå springa strax så det spelar nog ingen roll om jag duschar på morgonen eller eftermiddagen.
Jag hann ej heller äta frukost. Men det gjorde inte så mycket, både för att jag inte var hungrig alls och för att vi började klockan 10 och då hade vi idrott, som dessutom bara var teori. Vi höll på med det i ca 40 minuter och sen var det lunch, och jag var ändå bara så hungrig som jag brukar vara vid lunchtid när jag ätit frukost, dvs aphungrig. Jag har som inget mellanläge. Aphungrig eller inte hungrig, det brukar som inte finnas någonting däremellan, för när hungern verkligen slår till så slår den till hårt och skoningslöst.

Något som förbryllar mig är att jag som förr var hur hungrig som helst vid frukosttid innan skolan numera inte är särskilt sugen på någonting alls i alla mina arla morgonstunder. En kopp kaffe hade egentligen räckt, allt annat växer nästan i munnen ibland. Men pliktskyldigast äter man frukost ändå, mest bara för att man lever i en evig förhoppning om att man ska slippa höra magens hungersbröl under sista lektionen innan lunch. Fast magen brölar alltid ändå. Vid lunchtid är jag alltid hungrig, oavsett vad jag fått i mig innan. Jag tror nästan jag har nån sjukdom.

Nåja, tillbaka till det som detta inlägg egentligen handlade om, nämligen trytande ambition. Jag skulle egentligen göra detta när jag kom hem:

• Städa mitt rum
• Göra engelskan
• Öva på svenskaredovisningen
• (Hot)mejla en klädsida för att de ljuger för mig i mina beställningar
• Göra kemi
• Plugga biologi (högsta prioritet)
• Göra färdigt matten

Nu är det mer än en timme sedan jag kom hem från skolan, och det enda jag har åstadkommit på denna lista är att skicka mitt hotfulla mejl som egentligen inte var så hotfullt; faktum är att det var ganska artigt och inställsamt. Påklistrad artighet, fjäsk och inställsamhet är den enklaste vägen till framgång. Åtminstone på tyskalektionerna. Där har vi under förra året haft sådana praktexempel på fjäsk så det är sjukt. Men det fungerade ju så, och ingen har tagit skada av det så vitt jag vet!

Nåväl, kort sagt så är jag dålig på att ta tag i saker och ting om det inte föreligger en extrem press på mig, ungefär i samma kaliber som en revolver mot mitt huvud.

Jag satt just och tänkte på Henriks artikel om självlysande gröna grisar. Jag kom på att jag vill att de ska föra in såna manetgener i mig också. Vilket partytrick att lysa grönt i mörkret alltså!

Så om någon manet-/grisforskare läser detta så vet ni nu att ni har ett frivilligt människoobjekt att prova era lysgrejer på :)

Jag kan inte sova. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min kropp lyder mig inte. När jag säger blunda så öppnar den mina ögon. När jag säger tyst så kurrar min mage och säger att kroppen är hungrig. När jag säger ligg still så blir jag så kissnödig att jag genast måste springa upp på toaletten. När jag säger nu tar vi på oss täcket så börjar kroppen perspirera som aldrig förr. När jag säger okej, jag ger mig och tar av mig täcket så huttrar kroppen och säger att den fryser. När jag säger men nu får du väl ändå lägga av så drabbas kroppen av törstnoja och jag måste dricka 2000 liter vatten.

Och nej, jag brukar inte prata med min kropp. Den lyder genom tysta order. Men detta var bara för att illustrera för er, kära läsare, hur diabolisk och samvetslös min kropp faktiskt är. Och då är det inte lätt alla gånger.

Skönt var det att åka till stugan. Nu här hemma så har vi tagit bort julpyntet, skönt även det. Annars händer inget i mitt fantastiska liv. Nu ska jag slökolla tv och vänja mig vid tanken på morgondagens skolgång. Hungrig är jag också, men det får åtgärdas nån annan gång.

Sjukt trött hela dagen. Less. Vill åka till Luleå, men det får bli när jag har pengar. Dock lyckades jag ändå beställa en massa kläder tidigare idag.... Men det skulle vara leverans först i slutet av februari, vilket innebär att jag hinner få två studiebidrag innan dess så det går nog bra!

Nu ska jag åka till stugan istället, har inte varit där på 100 år. Ska bli skönt faktiskt. Ser nästan mest fram emot att sova i bilen, det finns inget skönare när man är trött och less på att resa. Bortsett från att man får årtusendets nackproblem efteråt kanske, men det är sånt man får ta. Kanske ska satsa på att ta med en kudde denna gång?

Nåja, nu ska jag åka. Ska skriva klart min svenskagrej i helgen och tänkte vara så duktig att jag faktiskt börjar plugga lite biologi. Vi får se hur det blir med den saken.

Den ekonomiska krisen fortsätter. Idag fick jag ännu fler klädkataloger i min brevlåda. Jag vill ha allt. Men jag äger inte ens tusen riksdaler. En svårlöst ekvation.

Dagens stora problem är min egen personliga ekonomiska kris. Jag har inga pengar, helt enkelt. Och H&M-katalogen har just hamnat i min brevlåda. Vad gör man då?

Nu har jag sån där nattångest.
Det handlar bland annat om att jag snart ska ta en till spruta, vilket innebär att jag måste röka på eller något för att inte drabbas av en massiv psykos och panikångestattacker där i de gröna korridorerna som doftar av desinfektionsmedel och död. Så om någon har en lämplig hallucinogen eller liknande substans som säkert inte är särskilt bra för kroppen men som i alla fall gör att jag bryr mig mer om att jag ser dansande sjöjungfrur i taket än en enorm kanyl som letar sig in i mina muskler, hör av er!

Det handlar också om att lovet snart är slut, i skrivande stund är jag inne på den absolut sista dagen av frihet, och vårt kommande schema som jag kikat lite på ser inte bra ut. Det ser faktiskt ganska för jävligt ut. Jag blir ledsen.
Jag kommer att sakna att aldrig behöva stiga upp. Och istället för att sitta och göra ingenting hela dagarna, så kommer jag istället sitta och göra ingenting samtidigt som jag har ångest för att jag inte gör det jag borde göra, dvs läxor/plugg/hemarbeten/annan skolrelaterad skit som gör så att man drabbas av depression, utbrändhet och håravfall.

Dessutom handlar det om att våran toalettstol är sönder. Det rinner ut vatten i hela badrummet. Som tur är så är det vattnet som åker in i toaletten, inte ut från den, som hamnar på golvet. Så det är i alla fall rent vatten som fyller ens sockar när man glad i hågen skuttar in i badrummet för att borsta tänderna eller något liknande. Men det är ändå otrevligt.

Och sist, men inte minst, så handlar det om att jag aldrig kommer klara av att bli en nyttigare människa. Jag njuter alldeles för mycket av livets goda. Mammas palt till exempel. Det åt jag idag. Det är typ det godaste som finns, men man blir ju så sjukt mätt. Dock är det definitivt värt det att nästan spricka någon gång ibland.
Igår (eller tja, i förrgår) så höll jag också på att spricka. Då åt vi avokadopaj till förrätt, whiskymarinerad fläsk- och oxfile med rotfrukts-nånting i ugnen till varmrätt, och citronpaj till efterrätt. Fastrar kan!
Och på nyårsafton fick jag också asgod mat; två sorters grytor som smakade himmel, glass och sallad som var hur god som helst, med mera. Fastrar kan, än en gång!
Fortsätter det såhär så kommer jag få en sådan uttänjd magsäck att alla andra vitala organ kommer att krossas. Och det vill vi ju inte. Men då dör jag åtminstone mätt och lycklig, om man bortser från illamåendet.

Överväger att ta ner julpyntet nu för ärligt talat så är jag spyless.

Idag har det flugit saker i detta hus. Otrevligt. Åkte ut en sväng med faster för att avleda tankarna en aning. Det gjorde mig på mycket bättre humör.
Hämtade filmen hos Henke sen. Kollade den. Var förbannad för att ljudet laggar om man spolar i filmerna man kollar. Gav av den anledningen upp tittandet av The Dark Knight och kollade Djävulen bär Prada på mycket mer välfungerande DVD. Den var väl sådär, inte min typ av film kanske.

Resten av kvällen har jag slagits med programkortet till digitalboxen. Som det är nu kan jag se kanal 3, 4, 5 och 6, samt TV4 Fakta, alla andra kanaler laggar. Somliga erbjuder mig bara en tyst, svart skärm, somliga har ljud till allt det svarta och somliga har bild, fast med breda svarta streck i som hoppar, knastrar och förstör.

Det är ingenting som fungerar här känns det som. Ingenting alls. Vill därför ut ur huset, men jag vet inte var jag ämnar hamna då.
Imorgon ska jag fortsätta göra ingenting och vänta på att skolan börjar. Jag är besynnerligt uttråkad.

Värdelös dag. Helt värdelös. Har barrikaderat mig i min bunker, nött dator, tv och tvättstuga. Duschat så länge att hela kontinenten blev utan vatten. Känts som att jag helt saknat alla mänskliga behov. Inte ens hunger har jag känt, så att jag fick tvinga i mig maten, och det har nog aldrig hänt i mitt liv skulle jag tro. Hade jag kunnat så hade jag lagt mig i ide och väntat på våren. Eller väntat på vad som helst egentligen.
Trying to make a move just to stay in the game.

Finns väl inte mycket mer att säga.