Good morning Vietnam
Nu har jag sån där nattångest.
Det handlar bland annat om att jag snart ska ta en till spruta, vilket innebär att jag måste röka på eller något för att inte drabbas av en massiv psykos och panikångestattacker där i de gröna korridorerna som doftar av desinfektionsmedel och död. Så om någon har en lämplig hallucinogen eller liknande substans som säkert inte är särskilt bra för kroppen men som i alla fall gör att jag bryr mig mer om att jag ser dansande sjöjungfrur i taket än en enorm kanyl som letar sig in i mina muskler, hör av er!
Det handlar också om att lovet snart är slut, i skrivande stund är jag inne på den absolut sista dagen av frihet, och vårt kommande schema som jag kikat lite på ser inte bra ut. Det ser faktiskt ganska för jävligt ut. Jag blir ledsen.
Jag kommer att sakna att aldrig behöva stiga upp. Och istället för att sitta och göra ingenting hela dagarna, så kommer jag istället sitta och göra ingenting samtidigt som jag har ångest för att jag inte gör det jag borde göra, dvs läxor/plugg/hemarbeten/annan skolrelaterad skit som gör så att man drabbas av depression, utbrändhet och håravfall.
Dessutom handlar det om att våran toalettstol är sönder. Det rinner ut vatten i hela badrummet. Som tur är så är det vattnet som åker in i toaletten, inte ut från den, som hamnar på golvet. Så det är i alla fall rent vatten som fyller ens sockar när man glad i hågen skuttar in i badrummet för att borsta tänderna eller något liknande. Men det är ändå otrevligt.
Och sist, men inte minst, så handlar det om att jag aldrig kommer klara av att bli en nyttigare människa. Jag njuter alldeles för mycket av livets goda. Mammas palt till exempel. Det åt jag idag. Det är typ det godaste som finns, men man blir ju så sjukt mätt. Dock är det definitivt värt det att nästan spricka någon gång ibland.
Igår (eller tja, i förrgår) så höll jag också på att spricka. Då åt vi avokadopaj till förrätt, whiskymarinerad fläsk- och oxfile med rotfrukts-nånting i ugnen till varmrätt, och citronpaj till efterrätt. Fastrar kan!
Och på nyårsafton fick jag också asgod mat; två sorters grytor som smakade himmel, glass och sallad som var hur god som helst, med mera. Fastrar kan, än en gång!
Fortsätter det såhär så kommer jag få en sådan uttänjd magsäck att alla andra vitala organ kommer att krossas. Och det vill vi ju inte. Men då dör jag åtminstone mätt och lycklig, om man bortser från illamåendet.
Det handlar bland annat om att jag snart ska ta en till spruta, vilket innebär att jag måste röka på eller något för att inte drabbas av en massiv psykos och panikångestattacker där i de gröna korridorerna som doftar av desinfektionsmedel och död. Så om någon har en lämplig hallucinogen eller liknande substans som säkert inte är särskilt bra för kroppen men som i alla fall gör att jag bryr mig mer om att jag ser dansande sjöjungfrur i taket än en enorm kanyl som letar sig in i mina muskler, hör av er!
Det handlar också om att lovet snart är slut, i skrivande stund är jag inne på den absolut sista dagen av frihet, och vårt kommande schema som jag kikat lite på ser inte bra ut. Det ser faktiskt ganska för jävligt ut. Jag blir ledsen.
Jag kommer att sakna att aldrig behöva stiga upp. Och istället för att sitta och göra ingenting hela dagarna, så kommer jag istället sitta och göra ingenting samtidigt som jag har ångest för att jag inte gör det jag borde göra, dvs läxor/plugg/hemarbeten/annan skolrelaterad skit som gör så att man drabbas av depression, utbrändhet och håravfall.
Dessutom handlar det om att våran toalettstol är sönder. Det rinner ut vatten i hela badrummet. Som tur är så är det vattnet som åker in i toaletten, inte ut från den, som hamnar på golvet. Så det är i alla fall rent vatten som fyller ens sockar när man glad i hågen skuttar in i badrummet för att borsta tänderna eller något liknande. Men det är ändå otrevligt.
Och sist, men inte minst, så handlar det om att jag aldrig kommer klara av att bli en nyttigare människa. Jag njuter alldeles för mycket av livets goda. Mammas palt till exempel. Det åt jag idag. Det är typ det godaste som finns, men man blir ju så sjukt mätt. Dock är det definitivt värt det att nästan spricka någon gång ibland.
Igår (eller tja, i förrgår) så höll jag också på att spricka. Då åt vi avokadopaj till förrätt, whiskymarinerad fläsk- och oxfile med rotfrukts-nånting i ugnen till varmrätt, och citronpaj till efterrätt. Fastrar kan!
Och på nyårsafton fick jag också asgod mat; två sorters grytor som smakade himmel, glass och sallad som var hur god som helst, med mera. Fastrar kan, än en gång!
Fortsätter det såhär så kommer jag få en sådan uttänjd magsäck att alla andra vitala organ kommer att krossas. Och det vill vi ju inte. Men då dör jag åtminstone mätt och lycklig, om man bortser från illamåendet.
