Emelie

Idag tog jag min inte så efterlängtade spruta men det var faktiskt inte så farligt, tack vare älskade Anna. Jag kände faktiskt inte ens att sköterskan stack mig förrän hon sprutade in vätskan i muskeln, den smärtan kommer man ju som inte ifrån, men det är inte den som är problemet i mitt fall. Det är bara känslan av en kanyl in i armen. Så jag klev leende ut från sjukhuset idag! Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag ska gifta mig med den som uppfann Emla.

Dessutom fyllde min mor år idag, så vi åkte till henne och hälsade på. Fika fick vi i massor, passade mig alldeles utmärkt efter en sådan (mildrad) traumatisk upplevelse.

När jag kom hem var det slött ett tag, kollade Top Model och sen sprang jag en stund. Nu borde jag väl gå och sova men det är väl som vanligt, alldeles för mycket strunt som håller mig vaken. Igår när jag skulle sova tidigt så kunde jag inte ens somna, dumt. Därför var jag trött imorse i alla fall, trots mina tappra försök. Alltså spelar det nog ingen roll.

Jag vill ha fredag, jag vill dock inte ha programmering på en sådan efterbliven tid på fredag eftermiddag. Men det är i princip det enda jag har den dagen så jag får väl anse det vara relativt troligt att jag överlever.