Emelie

Jag kan inte sova. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min kropp lyder mig inte. När jag säger blunda så öppnar den mina ögon. När jag säger tyst så kurrar min mage och säger att kroppen är hungrig. När jag säger ligg still så blir jag så kissnödig att jag genast måste springa upp på toaletten. När jag säger nu tar vi på oss täcket så börjar kroppen perspirera som aldrig förr. När jag säger okej, jag ger mig och tar av mig täcket så huttrar kroppen och säger att den fryser. När jag säger men nu får du väl ändå lägga av så drabbas kroppen av törstnoja och jag måste dricka 2000 liter vatten.

Och nej, jag brukar inte prata med min kropp. Den lyder genom tysta order. Men detta var bara för att illustrera för er, kära läsare, hur diabolisk och samvetslös min kropp faktiskt är. Och då är det inte lätt alla gånger.