Emelie

Efter en intressant helg är man tillbaka i rutinerna igen. Eller någotsånär. Vi har "praktik" nu, dvs två dagar med studiebesök på två olika platser i princip. Jag och Klara spenderade våra timmar mellan 10 och 1 idag hos en biomedicinsk analytiker, där vi med stort intresse och friskt humör studerade diverse roliga maskiner, blodplasma och urinprov. Vi fick även den stora äran att bevittna när en stackars man fick ta blodprov i armvecket, jag höll på att dö litegrann för jag var tvungen att låtsas att vara fascinerad fast jag egentligen kände hur min själ begick harakiri inuti mig. Mannen överlevde dock, han verkade inte ens brydd, utan det var snarare jag, som bara behövde titta på, som ville grina och få ett Bamseklistermärke (sådana hängde där i överflöd).

Hur som helst så behövdes inte mycket göras under dagen, utöver att lyssna, titta, nicka och svara intresserat när hon berättade något för oss. Vi gick till skolan för att äta lunch, inte världens bästa mat men det gick absolut ner, särskilt med tanke på att vi störde alla biomedicin-människor med våra extremt utsvultna och högljutt kurrande magar.
Imorgon ska jag på luftprovtagning, lär bli kallt och segt men förhoppningsvis varar det inte väldigt länge.

Helgen har för övrigt varit bra. Var hos Robert på fredagen, och dit kom en massa trevliga människor. Jag är lite orolig för min kamera som fortfarande är försvunnen, men hörde att det var städning på gång idag så den borde ju komma fram. Mest troligt har den klämts in mellan soffkuddarna, för det var i soffan som den sågs sist. Om den blir återfunnen så ska jag lägga upp bilder från fredagen.

Lördag-söndag var det jobb, sen åt jag palt hos min mor igår och jag tror inte jag varit så mätt på flera år. Jag orkade inte ens prata, och sedan föll jag (enligt paltkomans alla principer) i djup sömn i soffan i en timme. När jag kom hem igen sen så var det meningen att jag skulle plugga kemi och packa upp/städa i mitt rum, men ingetdera kändes uppmuntrande, så jag satt väl mest och gjorde det vanliga för att få tiden att gå, dvs ingenting särskilt.

Ikväll ska jag och Klara göra våfflor och eventuellt plugga kemi. Vet inte om någon annan tänker deltaga, det är ju kul om man är många, men om inte så blir det bara mer våfflor åt oss! :) Hihi.

Jag läste just en insändare i Aftonbladet om en man som vikarierar på olika förskolor, och som anser det vara för jävligt att barnen pruttar hela tiden och han måste stå ut med doften på sin arbetsplats. Ja, okej, jag kan nog förstå honom lite på den här punkten, små barn anser det väl inte vara någon big deal och tycker väl mest det är roligt, sedan när man blir lite äldre så kanske man låter bli när man är bland folk åtminstone.

Men han berättar också att han förr jobbat på förskolor i Spanien, och där serverades ingen mjölk, men i Sverige, där dricker barnen mjölk upp till tre gånger om dagen minsann! Herrejävlar. Och att barnen fiser så mycket i Sverige och inte i Spanien beror då på att laktosen i mjölken inte bryts ner ordentligt, och då bildas det gaser, vilket i och för sig är sant, men det är nog inte den enda anledningen.
Han anser då att vi hellre ska få vårat kalcium och järn från kål, broccoli och sojabönor till exempel. Han menar även att Sveriges mjölkproduktion är en energibov, den är dyr för skattebetalarna, och det är både onaturligt och onyttigt (?!) att dricka mjölken från andra djur. Därför ska vi då alltså dricka vatten istället, så han slipper dåliga lukter på sin arbetsplats.

Lycka till med att få småbarn att äta kål, broccoli och sojabönor några gånger om dagen istället för att dricka mjölk, säger jag för det första. För det andra så är mjölk väldigt nyttigt, till skillnad från vad herren här påstår. Dessutom så är det väldigt gott. Dricka vatten/cola/saft till palten till exempel? Skulle inte tro det.
Säkerligen är det bättre för miljön att dricka vatten istället för mjölk, men då måste vi ju hur som helst importera en hel del sojabönor från USA, Brasilien och Kina, och det är väl inte helt bra för miljön det heller?

Nej, jag ska då fortsätta dricka min mjölk, och njuta av den. Och är det så förfärligt att svenska förskolebarn fiser så kan den här herren antingen byta jobb eller åka tillbaka till Spanien och arbeta, anser jag. Men låt vår mjölk vara!

Jag är utmanad av Evelina. :)

Regler:
1. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
2. Länka sju personer i ditt inlägg som du vill ska anta utmaningen.
3. Skriv ett inlägg i de sju personernas bloggar, så de vet att de blivit utmanade.

Mina sju sanningar:
1. Jag älskar när folk pysslar med mitt hår (flätar det, kammar det, när man får det tvättat och hårbotten masserad hos frisören, bara drar med händerna genom det - you name it). Jag hamnar i något slags Nirvana då.
2. Jag somnar nästan alltid när jag kollar film.
3. Jag är i princip alltid hungrig, vilket kan vara både trevligt (om det t ex serveras god mat) och otrevligt (se punkt 4).
4. Om jag inte får mat när jag är hungrig genomgår jag ibland tre olika stadier, beroende på övriga omständigheter. Det första är det trötta/lättirriterade stadiet, då jag är less på ljud, folk, saker som går emot mig det minsta. Förekommer för mycket av detta hamnar jag i stadie #2, nämligen det hysteriska/rabiata stadiet. Här kan jag fräsa, skrika, kasta saker, slåss, hoppa omkring, anklaga resten av min omvärld för att vara satans jävla mongolida cpfula idioter och vara, tja, hysterisk. Otrevligt för omgivningen. När detta temperamentsfulla stadium har lagt sig hamnar jag slutligen i det hopplösa emo-stadiet. Då kan jag sätta mig ner och grina som en liten barnunge för minsta lilla grej. Ibland tror jag nästan jag har någon störning av något slag.
5. Jag har väldigt fula lilltår. Det ser ut som att någon har opererat dit en entrecote eller liknande när jag var liten, som sedan har växt ihop med tån. Dessutom har lilltårna antagit en aning rödare nyans än de andra tårna, vilket gör dem extra attraktiva.
6. Jag är rätt dålig på matematik, fysik, kemi och liknande ämnen. Åtminstone utifrån de krav jag ställer på mig själv. Jag begriper alltså inte riktigt varför jag då går naturvetenskapliga programmet, men det har ju gått relativt bra hittils (med några manodepressiva perioder), så jag fortsätter väl såhär.
7. Jag är alldeles för bra på att spendera pengar jag inte har på kläder och skor som jag inte behöver.

Jag utmanar:

- Henrik Elenius
- Kristoffer Rova
- Jens Nilsson (Jens, om du läser detta; jag kan inte länka till dig då ditt frekventa byte av bloggadresser gör så att jag inte vet vart jag skall vända mig ;P)
- Anna Bylund
- Agnes Björk
- Petra Lövberg
- Simon Nilsson

Testade mig nyss med DN:s utsläppskalkylator, där genomsnittssvensken släpper ut ca 6 ton växthusgaser/år och den nivå FN anser vara hållbar är 2 ton/år. Jag ansåg mig vara relativt miljömedveten innan jag gjorde testet. Här är resultatet...


Vad i..?
Tja, vad säger man? Den mest markanta stigningen berodde främst på flygresorna, men också andra transportmedel. Nu åker jag ju inte ens jättemycket bil, hur ska det bli när jag får körkort och alltid kan köra själv överallt? Det är väl där jag kan påverka mest. Maten kommer jag inte att ändra på, kött, fågel och fisk av olika slag gillar jag alldeles för mycket för att lägga det åt sidan. Dock kan jag ju säkert välja mina elavtal själv när jag bor ensam och därmed välja nåt bolag som inte släpper ut så mycket. Men ändå! Att jag slösade såhär mycket hade jag ingen aning om. Nu är ju kanske inte detta ett alldeles exakt test, men det ger väl ändå ett litet hum om det i alla fall... Detta gjorde så jag kände mig som en ganska dålig människa. Dumma DN.

Fast när jag gjorde ett nästan identiskt test på IVL:s hemsida så blev slutresultatet 4.3 ton/år, dvs en halvering av det resultatet. Vem ska man då tro på?

Idag har jag varit sängliggande mest hela dagen och bara sjunkit djupare ner i min självömkan. Men det anser jag mig ha rätt att göra. Det värsta med att vara magsjuk är att man inte kan äta någonting ordentligt, och jag som även vanligtvis är hungrig hela tiden höll nu på att ramla över kanten till den värsta svältavgrunden jag någonsin upplevt. Därför mikrade jag mig nyss en stor tallrik med bacon och makaroner och kastade i mig den som om det var min sista måltid (5 minuter till, och det hade varit det!). Nu ska jag väl sova, och hoppas att magen får njuta länge och väl av mitt söndertuggade baconmos innan det tar fel väg ut, så att säga.

Imorgon ska jag ägna dagen åt matematik. Jag hoppas på att jag blir frisk och kan återvända till skolan på onsdag, men huruvida det är ett faktum eller bara en förhoppning återstår att se.

Åh, min helg har varit perfekt. Det var längesedan jag hade en sådan bra helg, och jag kände att jag behövde en sån. Detta kan jag leva på fram till jul nästan. Det har som bara varit så glatt allting. Inget tjorv med nånting, bara roligt roligt roligt helt igenom.

På fredag var jag i alla fall i Björkliden på premiär, och jag hade väldigt kul :) Jag är jätteglad att jag fick vara med. Tänkte bjuda på bilder men fotade olyckligtvis inte mycket, har bara tre bilder varav alla var i princip likadana. Men jag bjuder på två!

Åh, jag är så sjukt lättad över att det är fredag, efter en kämpig vecka. Vad kvällen har att erbjuda får vi se så småningom :) Men som jag har fattat det så kommer det bli en trevlig helg.
Ikväll -> Björkispremiär
Lördag -> Dubbel 18-årsfest
Söndag -> Bio

Det tråkiga är att jag måste hinna plugga matte däremellan också. Men det gör inte så mycket. Just nu är jag så glad så inte ens matten kan ta ner mig på jorden, hoho.

Idag gjorde jag provet i träningslära, kändes bra för det var inte så svårt, och jag hoppas på ett MVG. I övrigt hade vi kemi, som var ganska spännande (!). Jag var inte ens sarkastisk. Men vi fick ju jobba med koncentrerad saltsyra för en gångs skull, samt formalin som var giftigt och allergiframkallade och en massa. Tyvärr så var det inte så mycket som sa pang eller som blev till roliga skumkorvar, men det hände lite roliga saker i alla fall. Vi skapade en synnerligen vacker hårdplast...

Idag har jag varit på lite dåligt humör i smyg hela dagen känner jag, och det märktes extra tydligt på matten som var våran sista lektion. Men med eller utan grundirritationen så hade jag nog blivit arg där i alla fall. Stackars Georg som var rädd.

Igår var jag hos Klara och gjorde fysik och fikade, det var trevligt (om nu fysik kan vara trevligt, men med fika och sällskap blir det oändligt mycket bättre). Jag hann nästan klart, en uppgift kvar nu och den borde jag väl färdigställa imorgon, tillsammans med den nya svenskaläxan samt matten och eventuellt även kemin.

Nyss har jag blekt bort min utväxt, men nu stramar hela mitt huvud så jag börjar fundera på om hela min skalp kanske faller av så småningom. Har funderat lite på att återgå till min vanliga hårfärg, bara för att slippa det eviga färgandet/blekandet, men den nyansen bör man nog kanske klassa som dassgrå kontra sjaskblond, och det är inte så fint. Jag vill vara så blond som jag var när jag var liten, det vill säga ungefär så blond som jag är nu efter blekning. Men då var det naturligt! Och mycket trevligare. Mina ögon var blåare också, nuförtiden börjar även ögonen anta nyansen sjaskig, dassig gråblond. Typ. Gillar inte pigment.

Nåja, nu ska jag ägna resten av kvällen åt träningslära och Top Model. Det känns nödvändigt att spika provet, till min extrema förvåning hade jag chans till MVG i idrott, men då gäller det ju att göra bra ifrån sig också. Och betyg med tre bokstäver är alltid trevliga betyg, om det inte gäller BUS, men då är det ju å andra sidan inte direkt något betyg heller.

På allmän begäran tänkte jag ägna en stunds bloggande åt ett världsledande modehus, nämligen Versace.

Usch, nu känns det som att man har mycket att göra igen. Men jag är lite selektiv och tänker bara ägna mig åt svenska och fysik, det känns lagomt fast ändå för mycket på nåt sätt. Men det måste i vilket fall som helst göras.

Egentligen har jag absolut ingenting vettigt att skriva här. Det är väl som vanligt då, skillnaden är bara att denna gång avslöjar jag det för er läsare. Men inte ens något ovettigt kan jag komma på att fylla ut detta inlägg med, så det slutar väl här. Onödigt att blogga alls egentligen, men jag känner mig så illa tvungen.

Återigen så hamnar man här fast man borde sova. Det är ett konstigt fenomen det där.

Ibland undrar jag var mina förväntningar ligger. Känner mig lite trög på nån vänster. Vad hade jag väntat mig och hoppats på egentligen? Det är ju inte som att jag skulle göra på det sätt som jag tänkte mig heller så. Jag har nog lite omedvetet glorifierat hela förloppet.

Nu ska jag inte skjuta upp saker längre. Det går som det går och det går som det går. Antingen så blir 2009 fantastiskt, eller så fortsätter det bara såhär. Bara att satsa.

Nu ska jag hoppa i säng, har en paradisisk söndag framför mig innehållande diverse skolarbeten och tänkte även ägna mig åt lite fysisk aktivitet, då det enda jag någonsin gör är i princip att förflytta mig mellan säng, soffa och datorstol. Synnerligen förargelseväckande.

Nu har jag varit uppe på stan sedan strax före 12 till och med strax efter 3, och stekt hamburgare åt hungriga människor på snöfestivalen. Det var kallt, men värt det! Pengar behövs alltid.

Nu väntar jag på att duschrummet ska bil ledigt så att jag får bada och värma upp min genomfrusna kropp. Jag är inte ens sugen på Ben & Jerry's för tillfället, så frusen är jag. Då är det illa! Har dragit på mig mina tjockaste tjocksockar och har dubbla fleecetröjor + ett linne och en stickad tröja, men ändå fryser jag. Ska bada i 300-gradigt vatten, och ja, jag kommer ändå att lyckas med att behålla det i flytande form, den höga temperaturen till trots. På något sätt.

Annars har jag ingenting att säga. Snart ska jag blogga om ännu en vacker "kvinna", tack vare ett tips från en läsare. Men jag orkar inte nu, jag vet inte ens vad hon heter ännu så!

Idag var en ganska händelserik dag. Den började egentligen med att jag vaknade kl. 03.09 inatt och trodde först att det var morgon. Sen upptäckte jag att så inte var fallet, men jag var ändå sjukt pigg och kunde inte sova. Gick omkring i huset utan att göra någonting vettigt alls i sisådär 1,5 timmar innan jag lade mig ner och läste, och slutligen somnade om igen.

Morgonen blev således en dödens period. Jag ville kräkas åt livet när klockan ringde, och jag snoozade onödigt mycket, vilket ledde till att jag var tvungen att springa till skolan och vara genomsvettig och allmänt ofräsch under hela psykologilektionen. Dessutom var jag så trött så jag kunde dö.

Efter psykologin hade vi emellertid idrott, så jag fick duscha mig ren. Idrotten ledde även till att svetten frodades ännu mer till en början. Fast det gjorde inte så mycket, då det antagligen är meningen att man ska svettas då. Vi hade basket i alla fall, och det var sjukt kul! Men jag var också sjukt slut efteråt, det var även resten av min klass. Vi orkade knappt föra några samtal på lunchen, utan åt bara till största delen i tystnad.

Sen hade vi ett megahål och sedan matte, jag var helt förtjockad i huvudet och kunde inte tänka alls, det var bara en lång period av motgångar där. Vi slutade därefter emellertid, och då gick jag och Henrik på stan för att införskaffa lite kläder, som vi dock inte hittade mycket av. Köpsuget var litet och penningbristen var stor, så att säga. Vi tröstade våra slöstörstande plånböcker med ett besök på Safari, som även fick tjäna som middag å mina vägnar. Jag åt rensteksciabatta, den var så himla god så jag kunde dö. Safari äger. Dock har jag inte råd att gå så ofta, och jag ska dessutom inte missbruka lyxen i att unna sig ett sådant besök då och då.

Därefter skulle jag arbeta med att ledsaga konfirmander i deras tappra försök att komma närmare Jesus. Jag tror inte de kom närmare. Det var egentligen inte mitt syfte heller, jag skulle bara duka fram fika, fast jag och Erika stod mest och åt upp alla gurkor och mandariner medan vi pratade en massa skit. Fast ganska trevligt ändå ;D

Erika upplyste mig för övrigt om att Lomboloskolan brann. "Jaha", tänkte jag då. Jag tänkte mig typ att någon hade lekt lite för mycket med en överbliven julljusstake och därmed brännskadat ett bord en aning eller så. När jag gick hem upptäckte jag att så inte var fallet, det brann rätt så ordentligt. Stackars Lombolobarn.

Nu känns det verkligen som att man är tillbaka i skolrytmen igen. För som Henrik uttryckte det (jag vet inte om det blir helt ordagrant, jag är ju som vi alla vet en aning senil): "Äntligen läxor! Nu känner man sig som en äkta NV:are igen."
För dem som inte förstod sarkasmen i det hela kan jag upplysa er om att NV:are inte gillar läxor, Henrik är inget undantag.
Nåja, jag har iaf svenska, psykologi, engelska och matte (dock har jag glömt matteböckerna i skolan) att göra ikväll. Ledsamt. Därför borde jag spendera mer tid med min bokhög och mindre framför datorskärmen, men det är inte lätt.

Idag fick jag oväntat besök av en gammal barndomsvän till mig. Det gjorde mig väldigt glad, trots att han bara var här i arbetssyften (han skulle göra nåt med elmätaren), och trots att jag knappt kände igen honom först. Men ändå!

Ibland saknar jag hur det var när man var liten. Bekymmerslöst. Och då var man rädd för icke-existerande faror när man gick hem, typ spöken och hemsökta hus - bland annat det så kallade GH (Gula Huset) var en av mina stora fasor, som jag ofta fick passera. Nuförtiden är rädslan betingad, eftersom man tyvärr inte kan vifta bort våldtäktsmän och andra psykfall som ett barns fantasier. Tragiskt att sådant ska behöva hända även här, hade jag kunnat (och haft tillåtelse) så hade jag utplånat varenda en av de människor som gör våra promenader i mörkret osäkra, bara raderat ut dem från jordens yta. Men det är tyvärr omöjligt och då får man således vara rädd, något som man inte ska behöva vara, men är man inte rik nog att skaffa en livvakt så är det så livet ser ut nuförtiden.