Emelie

Nu har jag varit uppe på stan sedan strax före 12 till och med strax efter 3, och stekt hamburgare åt hungriga människor på snöfestivalen. Det var kallt, men värt det! Pengar behövs alltid.

Nu väntar jag på att duschrummet ska bil ledigt så att jag får bada och värma upp min genomfrusna kropp. Jag är inte ens sugen på Ben & Jerry's för tillfället, så frusen är jag. Då är det illa! Har dragit på mig mina tjockaste tjocksockar och har dubbla fleecetröjor + ett linne och en stickad tröja, men ändå fryser jag. Ska bada i 300-gradigt vatten, och ja, jag kommer ändå att lyckas med att behålla det i flytande form, den höga temperaturen till trots. På något sätt.

Annars har jag ingenting att säga. Snart ska jag blogga om ännu en vacker "kvinna", tack vare ett tips från en läsare. Men jag orkar inte nu, jag vet inte ens vad hon heter ännu så!

Idag var en ganska händelserik dag. Den började egentligen med att jag vaknade kl. 03.09 inatt och trodde först att det var morgon. Sen upptäckte jag att så inte var fallet, men jag var ändå sjukt pigg och kunde inte sova. Gick omkring i huset utan att göra någonting vettigt alls i sisådär 1,5 timmar innan jag lade mig ner och läste, och slutligen somnade om igen.

Morgonen blev således en dödens period. Jag ville kräkas åt livet när klockan ringde, och jag snoozade onödigt mycket, vilket ledde till att jag var tvungen att springa till skolan och vara genomsvettig och allmänt ofräsch under hela psykologilektionen. Dessutom var jag så trött så jag kunde dö.

Efter psykologin hade vi emellertid idrott, så jag fick duscha mig ren. Idrotten ledde även till att svetten frodades ännu mer till en början. Fast det gjorde inte så mycket, då det antagligen är meningen att man ska svettas då. Vi hade basket i alla fall, och det var sjukt kul! Men jag var också sjukt slut efteråt, det var även resten av min klass. Vi orkade knappt föra några samtal på lunchen, utan åt bara till största delen i tystnad.

Sen hade vi ett megahål och sedan matte, jag var helt förtjockad i huvudet och kunde inte tänka alls, det var bara en lång period av motgångar där. Vi slutade därefter emellertid, och då gick jag och Henrik på stan för att införskaffa lite kläder, som vi dock inte hittade mycket av. Köpsuget var litet och penningbristen var stor, så att säga. Vi tröstade våra slöstörstande plånböcker med ett besök på Safari, som även fick tjäna som middag å mina vägnar. Jag åt rensteksciabatta, den var så himla god så jag kunde dö. Safari äger. Dock har jag inte råd att gå så ofta, och jag ska dessutom inte missbruka lyxen i att unna sig ett sådant besök då och då.

Därefter skulle jag arbeta med att ledsaga konfirmander i deras tappra försök att komma närmare Jesus. Jag tror inte de kom närmare. Det var egentligen inte mitt syfte heller, jag skulle bara duka fram fika, fast jag och Erika stod mest och åt upp alla gurkor och mandariner medan vi pratade en massa skit. Fast ganska trevligt ändå ;D

Erika upplyste mig för övrigt om att Lomboloskolan brann. "Jaha", tänkte jag då. Jag tänkte mig typ att någon hade lekt lite för mycket med en överbliven julljusstake och därmed brännskadat ett bord en aning eller så. När jag gick hem upptäckte jag att så inte var fallet, det brann rätt så ordentligt. Stackars Lombolobarn.

Nu känns det verkligen som att man är tillbaka i skolrytmen igen. För som Henrik uttryckte det (jag vet inte om det blir helt ordagrant, jag är ju som vi alla vet en aning senil): "Äntligen läxor! Nu känner man sig som en äkta NV:are igen."
För dem som inte förstod sarkasmen i det hela kan jag upplysa er om att NV:are inte gillar läxor, Henrik är inget undantag.
Nåja, jag har iaf svenska, psykologi, engelska och matte (dock har jag glömt matteböckerna i skolan) att göra ikväll. Ledsamt. Därför borde jag spendera mer tid med min bokhög och mindre framför datorskärmen, men det är inte lätt.

Idag fick jag oväntat besök av en gammal barndomsvän till mig. Det gjorde mig väldigt glad, trots att han bara var här i arbetssyften (han skulle göra nåt med elmätaren), och trots att jag knappt kände igen honom först. Men ändå!

Ibland saknar jag hur det var när man var liten. Bekymmerslöst. Och då var man rädd för icke-existerande faror när man gick hem, typ spöken och hemsökta hus - bland annat det så kallade GH (Gula Huset) var en av mina stora fasor, som jag ofta fick passera. Nuförtiden är rädslan betingad, eftersom man tyvärr inte kan vifta bort våldtäktsmän och andra psykfall som ett barns fantasier. Tragiskt att sådant ska behöva hända även här, hade jag kunnat (och haft tillåtelse) så hade jag utplånat varenda en av de människor som gör våra promenader i mörkret osäkra, bara raderat ut dem från jordens yta. Men det är tyvärr omöjligt och då får man således vara rädd, något som man inte ska behöva vara, men är man inte rik nog att skaffa en livvakt så är det så livet ser ut nuförtiden.

Jag har någon konstig form av veckodagsförskjutning här märker jag. Hela dagen har jag gått omkring och trott att det varit söndag, så jag blev väldigt glad när jag kom på att det faktiskt inte var det! Såna där ljusglimtar i vardagen som inte dyker upp alltför ofta.

Nu ligger inte mitt fokus på sängen längre utan på att skriva om Blondinbella.
Jag förstår inte varför hon har blivit så framgångsrik. Det hade ju varit en sak om hon skrivit en bra blogg, då hade jag kunnat unna henne det. Men hon skriver ju bara en massa skit! Och hon kan inte ens stava. Usch. Nu är det många månader sedan jag tittade på hennes blogg men jag har inga planer på att göra det igen.
Men helt allvarligt så tror hon att hon är någon slags ömtålig liten prinsessa på sin vackra tron och att alla i hela Sverige avgudar henne för hon är ju såååå duktig och fin och söt och snäll och rar. Hon vägrar att diska för att det förstör hennes naglar, hon vägrar städa för det är ju bara så himla tråkigt alltså, hon kan inte stava och hon har världens mest irriterande röst. Men herregud, välkommen till verkligheten gumman. Hoppas hon glöms bort inom ett par månader och inte heller får nåt riktigt jobb för att hon är så irriterande. Eller förresten, hon kan få bli städerska så får hon känna hur det känns. Hihi!

Fastän jag inte såg Let's Dance ikväll så blev jag jätteglad för att hon åkte ut, jag hatar henne. Nu behöver jag inte kolla det längre för nu vet jag att jag inte längre behöver kolla ett helt program för att sitta och hoppas att hon åker ut i slutet, helt förgäves. Dock kommer hon väl gråta ut i alla tidningar i Sverige nu såklart, för det är ju såååååååååå synd om henne. Not. Det lär väl bli ett sådant rabalder som när hon blev "sexuellt ofredad" när hon var i Italien. Gud. Gå inte ut då och stanna inte kvar där på puben eller vad det nu var när varningstecknena börjar synas, det vet väl de flesta tjejer nuförtiden, annars får man bara skylla sig själv. Dock måste jag säga att det är till stor del medias fel att hon hamnar så mycket i fokus. Skärpning, media. Det finns väl ändå roligare saker att skriva om än en överhajpad, irriterande Stockholmsbrud som av okänd anledning fått många besökare på sin blogg.

Det var väl slutet på detta något omogna, skadeglada inlägg med påhopp på en människa jag inte känner och inte har träffat någon gång. Sånt här borde man inte göra egentligen, men jag fick bara sån lust. Jag gillar inte henne alls, fast det kanske ni redan har fattat. Andra människor som jag har lust att skriva ett liknande inlägg om är bland annat följande:

Det är natt och jag ska sova. Jag ska bara meddela att jag hatar Blondinbella. Imorgon ska jag förklara mer om varför för den som vill veta. Nu: Säng.

Jag har haft fredagskänsla ända sedan jag kom hem efter skolan idag, något som gör mig mycket konsternerad. Flera gånger har jag kommit på mig själv med att jag borde göra nåt vettigt istället för att sitta och göra ingenting när det ändå är helg, och flera gånger har jag fått rätta mig själv och försöka inse att det bara är en vanlig, trivial, modstulen, tafatt, intetsägande torsdag. Fast flertalet av mina klasskamrater fick ju ta helg idag så det kanske inte är så konstigt att jag sveps med i strömmen. Jag och några andra råkar dock ha programmering med herr Blank imorgon mellan 12.55 och 14.30. Tjoho. Men jag ska inte klaga, jag var medveten om villkoren när jag anslöt mig till denna fantastiska kurs, så nåja. Det råkar vara så att jag inte har någonting annat just denna dag så det blir sovmorgon som heter duga, och det är inte ens säkert att de har fixat oss behörighet ännu - om inte så får vi väl gå hem som sist. Jag hoppas på det. Fast jag vill samtidigt bli klar med kursen så fort som möjligt. Detta innebär att jag kommer utveckla ett komplicerat hatkärleksförhållande till dessa lektioner, hur skall detta sluta?

Idag såg jag på Generation Fett på trean. Det var en kvinna där som vägde långt över 200 kg, och hon (och även hennes man) kämpade för att få henne att gå upp ännu mer, till hennes målvikt på 450 kg. Sjukt. Dessutom hade hon två barn, en som var typ 12 och en som bara var 1,5. Hon kunde knappt ta hand om ungarna. Här har vi ännu ett praktexempel på folk som inte borde få ha barn. Hon kan ju uppenbarligen inte ta hand om dem, hon kunde ju knappt ta hand om sig själv. Jag blev lite upprörd.
Dessutom kände jag samma sak för henne som för dem som är med i Pain Olympics. Detta kan låta som att jag har en aning morbida och inhumana åsikter, men jag anser att om man missbrukar sin kropp på det viset som hon (och många andra) gör, utan att ha ett egentligt legitimt syfte, och särskilt om det påverkar andra i hennes närhet på ett negativt sätt, så har man ingen rätt att ha en kropp. Hur man nu skulle kunna fungera utan en kropp vet jag inte, det får de väl lösa i efterhand. Och löser det sig inte så låt dem dö då, de har bara sig själva att skylla. Jag kanske är hemsk, men så tycker jag.

Dock tycker jag det är mycket, mycket värre med Pain Olympics än människor som äter ihjäl sig. Hade jag kunnat hade jag avrättat alla som anordnar och deltar i den där tävlingen, det är bara SJUKT SJUKT SJUKT och jag har aldrig blivit så ärrad som av det där. Usch. Söker man efter morbiditet så hittar man inte en större kvot av det någon annanstans i världen. Ännu en sak som jag ska bannlysa den dagen jag uppnår totalitärt världsherravälde.

Idag tog jag min inte så efterlängtade spruta men det var faktiskt inte så farligt, tack vare älskade Anna. Jag kände faktiskt inte ens att sköterskan stack mig förrän hon sprutade in vätskan i muskeln, den smärtan kommer man ju som inte ifrån, men det är inte den som är problemet i mitt fall. Det är bara känslan av en kanyl in i armen. Så jag klev leende ut från sjukhuset idag! Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag ska gifta mig med den som uppfann Emla.

Dessutom fyllde min mor år idag, så vi åkte till henne och hälsade på. Fika fick vi i massor, passade mig alldeles utmärkt efter en sådan (mildrad) traumatisk upplevelse.

När jag kom hem var det slött ett tag, kollade Top Model och sen sprang jag en stund. Nu borde jag väl gå och sova men det är väl som vanligt, alldeles för mycket strunt som håller mig vaken. Igår när jag skulle sova tidigt så kunde jag inte ens somna, dumt. Därför var jag trött imorse i alla fall, trots mina tappra försök. Alltså spelar det nog ingen roll.

Jag vill ha fredag, jag vill dock inte ha programmering på en sådan efterbliven tid på fredag eftermiddag. Men det är i princip det enda jag har den dagen så jag får väl anse det vara relativt troligt att jag överlever.

Mitt desperata sökande efter lämpliga berusningsmedel på onsdag bär inga frukter. Vad är funktionellt, tillika lagligt? Fettrus? Sockerrus? Nån som kan göra ett sånt där ninjanyp i nacken på mig så jag förlorar medvetandet? Hjälp! :(

Nåväl, allt är inte bara pest och pina. Häromdagen hade jag faktiskt hela 15 besökare på min blogg, det gjorde mig lite glad. Jag har sagt det förr, kommentera gärna. Det behöver inte ens vara nåt viktigt, skriv typ "Hej Emelie, du är ful :)" eller nåt, skriv ditt namn och skicka så blir jag glad, då vet jag i alla fall vilka som läser. Några oväntade personer som läser min blogg har jag fått reda på relativt nyligt, det är roligt! Fast om bloggen är mycket att ha är ju då en fråga som man får ta ställning till, men även sympatiläsningar räknas!

Dessutom har jag fått pengar av pappa, och så har jag pantat burkar så jag fick lite pengar där också, vilket är bra för jag är typ pank. Hur ska jag ha råd att leva?

Jag och Henrik hälsade även på Klara igår och vi hade det mysigt. Hon bakade franska baguetter som vi (läs: jag och Henrik, Klara åt sparsamt) i äkta NV-anda smaskade i oss på två nanosekunder. Gott! Jag åt till och med ost på mina, annars hatar jag ost men igår var det gott.
I övrigt diskuterade vi konstiga KP-frågeställningar och kom på våra egna svarsteorier till dem, med mera. Tur att ingen hörde oss.

Nu ska jag göra ingenting fram till halv 12, då jag har engelska. Biologin får gärna utgå fler dagar, då det gör mina tisdagar rätt så fantastiska schemamässigt sett!

Idag var en sån där ledsam dag. Dels för att jag lyckades försova mig så min morgon blev ett enda stressat panikskrik, dels för att dagen var så lång och uttröttande (och jag är lite rädd för min lärare i programmering, han pratar så läskigt), men mest för att jag fick det mycket tragiska beskedet att jag ska ta nästa spruta nu på onsdag. Då grät jag lite inombords. Plötsligt ångrade jag hemskt mycket att jag inte köpte någon av de flaskor jag skrev om i det här inlägget, de som jag då klassade som svammel men som nu hade varit ett underbart sätt att fly från verkligheten denna kommande onsdagseftermiddag. Det borde ju inte påverka vaccinet för att jag har druckit mig redlös på sånt, eller?
I alla fall, jag har en plan B, som innefattar flera delplaner. För att klara av onsdagen ska jag försöka få tag i diverse illegala hallucinogener (se LSD, meskalin), opioider (se morfin, heroin), centraldepressiva preparat (se bensodiazepiner, alkohol, GHB) eller ångestdämpande preparat (se valium, Midazolam). Kanske helst det sistnämnda så slipper jag vara så hemskt jätteolaglig, trots att även det är narkotikaklassat. Eller så häller jag i mig hela flaskan med hostmedicin (den innehåller morfin!) innan jag går dit. Fast jag tror inte det är så nyttigt, och det var risk för förstoppning stod det på flaskan och det har jag som ingen lust med.

Fungerar inte det så får jag ta till ledsna hundögonen på sjukhuset (lär ju inte vara så svårt med tanke på hur vettskrämd jag kommer vara vid det laget - ledsna, tårfyllda ögon behöver jag inte ens tvinga fram), och be sjuksköterskan att göra något av nedanstående:

• Dra in mig till nån barnmorska eller liknande som är villig att ge mig lustgas
• Dra in mig till en narkosläkare som är villig att ge mig, tja, narkos
• Proppa mig full med alla sjukhusdroger som finns, typ Flunitrazepam (f.d. Rohypnol)
• Skalla mig hårt och skoningslöst så jag förlorar medvetandet
• Bryta min arm strax ovanför stickstället så jag fokuserar mer på själva benbrottet än på nålen som letar sig in i det (helt enligt min teori om att kroppsliga sår läker mycket snabbare än själsliga)
• Lobotomera mig
• Hjärntvätta mig och få mig att tro att det är kul att få skinnet genomborrat av en diabolisk nåljävel
• Erbjuda mig extremt mycket pengar för besväret
• Göra något extremt crazy medan hon sticker mig, så jag är alldeles för chockerad för att kunna bry mig om sprutan

Eftersom inget av detta kommer ske - jag kommer inte ens få ett klistermärke som på den gamla goda tiden :( - så får jag väl ta det som en man. Eller nåt. Jag fattar ändå inte varför man måste ta tre olika sprutor, svårt att slå ihop dem till en så man slipper ha ångest i 200 år.

Och tja, för övrigt kan jag klargöra för alla läsare att jag inte är så insatt i drogernas värld som det kanske kan verka av det här inlägget, utan det kallas Wikipedia. Det enda jag egentligen vet om droger är att de hade gjort min sjukhusvistelse mycket lättare, men tyvärr så har dessa substanser kriminaliserats av bättre vetande män i höga hattar, de som aldrig haft näsan full med snö eller armen full med metamfetamin.
Vidare så ska jag klargöra att jag verkligen inte vill legalisera droger, jag har heller aldrig haft näsan full med snö eller armen full med metamfetamin, trots att jag inte är någon bättre vetande man i hög hatt. Insåg att det fanns mycket utrymme för missförstånd i det jag skrev. Men jag anser bara att de bör göra ett undantag för mig när jag ska ta sprutor :( Eller uppfinna en billig, bra, ångestdämpande och bedövande medicin som inte är beroendeframkallande och som det är fritt fram att ta för alla som är rädda vid t.ex. flygresor, intramuskulära injektioner, spindelfarmsbesök och annat som nu folk kan tänkas ha fobier för.

Idag är det torsdag och det innebär att så fort jag fått i mig middag så kommer jag vara så illa tvungen att sätta igång med biologipluggandet. Illa. Dock var Ullis såpass generös att hon tog bort anteckningarna på 2 sidor om blodgrupper ur det vi skulle plugga på till provet. Det betyder att vi har ynka 3 498 547 sidor att plugga på istället för 3 498 549. Och tro mig, detta är generöst enligt Ullis sätt att undervisa. Tydligen är det bästa att tillfälligt banka in 43 kiloton information som försvinner efter fem sekunder, istället för att vi ska fokusera på något speciellt och faktiskt lära oss något. Nåväl. För mig är det inte så noga om jag vet vilken funktion mitokondrien fyller om 40 år, bara jag får ett MVG i biologi A. Funkar inte proven så får jag ta till det jag skrev om i förrförra tillägget, nämligen fjäsk och inställsamhet. Vi får väl se om det fungerar.

Jag kan härmed erkänna att jag ångrar allt jag någonsin sagt om att genetik är ett någorlunda intressant ämne.

Usch, jag har mycket att göra känns det som. Sånt där som man borde vara ambitiös nog att ta tag i, men inte orkar.
Idag tänkte jag faktiskt vara ambitiös, hela dagen lång. Allt kollapsade när jag började mitt sedvanliga missbruk av snoozefunktionen på morgonen. Jag förstår inte varför jag gör det. Jag blir ju bara förbannad när den där helvetes klockan ringer, och sen så blir man ändå inte piggare. Men det kanske är den där underbara känslan när man gör någon sorts revolt mot ett någorlunda strukturerat liv genom att återvända till sängen och ansluta sig till John Blund, istället för att stiga upp och göra sig klar för ännu en skoldag i livet. Som om man inte haft nog med sådana, men men.

Hur som helst, i en timme höll jag på. Det innebar att för att jag skulle hinna till skolan så hann jag inte duscha på morgonen, men jag ska ändå springa strax så det spelar nog ingen roll om jag duschar på morgonen eller eftermiddagen.
Jag hann ej heller äta frukost. Men det gjorde inte så mycket, både för att jag inte var hungrig alls och för att vi började klockan 10 och då hade vi idrott, som dessutom bara var teori. Vi höll på med det i ca 40 minuter och sen var det lunch, och jag var ändå bara så hungrig som jag brukar vara vid lunchtid när jag ätit frukost, dvs aphungrig. Jag har som inget mellanläge. Aphungrig eller inte hungrig, det brukar som inte finnas någonting däremellan, för när hungern verkligen slår till så slår den till hårt och skoningslöst.

Något som förbryllar mig är att jag som förr var hur hungrig som helst vid frukosttid innan skolan numera inte är särskilt sugen på någonting alls i alla mina arla morgonstunder. En kopp kaffe hade egentligen räckt, allt annat växer nästan i munnen ibland. Men pliktskyldigast äter man frukost ändå, mest bara för att man lever i en evig förhoppning om att man ska slippa höra magens hungersbröl under sista lektionen innan lunch. Fast magen brölar alltid ändå. Vid lunchtid är jag alltid hungrig, oavsett vad jag fått i mig innan. Jag tror nästan jag har nån sjukdom.

Nåja, tillbaka till det som detta inlägg egentligen handlade om, nämligen trytande ambition. Jag skulle egentligen göra detta när jag kom hem:

• Städa mitt rum
• Göra engelskan
• Öva på svenskaredovisningen
• (Hot)mejla en klädsida för att de ljuger för mig i mina beställningar
• Göra kemi
• Plugga biologi (högsta prioritet)
• Göra färdigt matten

Nu är det mer än en timme sedan jag kom hem från skolan, och det enda jag har åstadkommit på denna lista är att skicka mitt hotfulla mejl som egentligen inte var så hotfullt; faktum är att det var ganska artigt och inställsamt. Påklistrad artighet, fjäsk och inställsamhet är den enklaste vägen till framgång. Åtminstone på tyskalektionerna. Där har vi under förra året haft sådana praktexempel på fjäsk så det är sjukt. Men det fungerade ju så, och ingen har tagit skada av det så vitt jag vet!

Nåväl, kort sagt så är jag dålig på att ta tag i saker och ting om det inte föreligger en extrem press på mig, ungefär i samma kaliber som en revolver mot mitt huvud.

Jag satt just och tänkte på Henriks artikel om självlysande gröna grisar. Jag kom på att jag vill att de ska föra in såna manetgener i mig också. Vilket partytrick att lysa grönt i mörkret alltså!

Så om någon manet-/grisforskare läser detta så vet ni nu att ni har ett frivilligt människoobjekt att prova era lysgrejer på :)

Jag kan inte sova. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min kropp lyder mig inte. När jag säger blunda så öppnar den mina ögon. När jag säger tyst så kurrar min mage och säger att kroppen är hungrig. När jag säger ligg still så blir jag så kissnödig att jag genast måste springa upp på toaletten. När jag säger nu tar vi på oss täcket så börjar kroppen perspirera som aldrig förr. När jag säger okej, jag ger mig och tar av mig täcket så huttrar kroppen och säger att den fryser. När jag säger men nu får du väl ändå lägga av så drabbas kroppen av törstnoja och jag måste dricka 2000 liter vatten.

Och nej, jag brukar inte prata med min kropp. Den lyder genom tysta order. Men detta var bara för att illustrera för er, kära läsare, hur diabolisk och samvetslös min kropp faktiskt är. Och då är det inte lätt alla gånger.

Skönt var det att åka till stugan. Nu här hemma så har vi tagit bort julpyntet, skönt även det. Annars händer inget i mitt fantastiska liv. Nu ska jag slökolla tv och vänja mig vid tanken på morgondagens skolgång. Hungrig är jag också, men det får åtgärdas nån annan gång.

Sjukt trött hela dagen. Less. Vill åka till Luleå, men det får bli när jag har pengar. Dock lyckades jag ändå beställa en massa kläder tidigare idag.... Men det skulle vara leverans först i slutet av februari, vilket innebär att jag hinner få två studiebidrag innan dess så det går nog bra!

Nu ska jag åka till stugan istället, har inte varit där på 100 år. Ska bli skönt faktiskt. Ser nästan mest fram emot att sova i bilen, det finns inget skönare när man är trött och less på att resa. Bortsett från att man får årtusendets nackproblem efteråt kanske, men det är sånt man får ta. Kanske ska satsa på att ta med en kudde denna gång?

Nåja, nu ska jag åka. Ska skriva klart min svenskagrej i helgen och tänkte vara så duktig att jag faktiskt börjar plugga lite biologi. Vi får se hur det blir med den saken.

Den ekonomiska krisen fortsätter. Idag fick jag ännu fler klädkataloger i min brevlåda. Jag vill ha allt. Men jag äger inte ens tusen riksdaler. En svårlöst ekvation.

Dagens stora problem är min egen personliga ekonomiska kris. Jag har inga pengar, helt enkelt. Och H&M-katalogen har just hamnat i min brevlåda. Vad gör man då?

Nu har jag sån där nattångest.
Det handlar bland annat om att jag snart ska ta en till spruta, vilket innebär att jag måste röka på eller något för att inte drabbas av en massiv psykos och panikångestattacker där i de gröna korridorerna som doftar av desinfektionsmedel och död. Så om någon har en lämplig hallucinogen eller liknande substans som säkert inte är särskilt bra för kroppen men som i alla fall gör att jag bryr mig mer om att jag ser dansande sjöjungfrur i taket än en enorm kanyl som letar sig in i mina muskler, hör av er!

Det handlar också om att lovet snart är slut, i skrivande stund är jag inne på den absolut sista dagen av frihet, och vårt kommande schema som jag kikat lite på ser inte bra ut. Det ser faktiskt ganska för jävligt ut. Jag blir ledsen.
Jag kommer att sakna att aldrig behöva stiga upp. Och istället för att sitta och göra ingenting hela dagarna, så kommer jag istället sitta och göra ingenting samtidigt som jag har ångest för att jag inte gör det jag borde göra, dvs läxor/plugg/hemarbeten/annan skolrelaterad skit som gör så att man drabbas av depression, utbrändhet och håravfall.

Dessutom handlar det om att våran toalettstol är sönder. Det rinner ut vatten i hela badrummet. Som tur är så är det vattnet som åker in i toaletten, inte ut från den, som hamnar på golvet. Så det är i alla fall rent vatten som fyller ens sockar när man glad i hågen skuttar in i badrummet för att borsta tänderna eller något liknande. Men det är ändå otrevligt.

Och sist, men inte minst, så handlar det om att jag aldrig kommer klara av att bli en nyttigare människa. Jag njuter alldeles för mycket av livets goda. Mammas palt till exempel. Det åt jag idag. Det är typ det godaste som finns, men man blir ju så sjukt mätt. Dock är det definitivt värt det att nästan spricka någon gång ibland.
Igår (eller tja, i förrgår) så höll jag också på att spricka. Då åt vi avokadopaj till förrätt, whiskymarinerad fläsk- och oxfile med rotfrukts-nånting i ugnen till varmrätt, och citronpaj till efterrätt. Fastrar kan!
Och på nyårsafton fick jag också asgod mat; två sorters grytor som smakade himmel, glass och sallad som var hur god som helst, med mera. Fastrar kan, än en gång!
Fortsätter det såhär så kommer jag få en sådan uttänjd magsäck att alla andra vitala organ kommer att krossas. Och det vill vi ju inte. Men då dör jag åtminstone mätt och lycklig, om man bortser från illamåendet.

Överväger att ta ner julpyntet nu för ärligt talat så är jag spyless.

Idag har det flugit saker i detta hus. Otrevligt. Åkte ut en sväng med faster för att avleda tankarna en aning. Det gjorde mig på mycket bättre humör.
Hämtade filmen hos Henke sen. Kollade den. Var förbannad för att ljudet laggar om man spolar i filmerna man kollar. Gav av den anledningen upp tittandet av The Dark Knight och kollade Djävulen bär Prada på mycket mer välfungerande DVD. Den var väl sådär, inte min typ av film kanske.

Resten av kvällen har jag slagits med programkortet till digitalboxen. Som det är nu kan jag se kanal 3, 4, 5 och 6, samt TV4 Fakta, alla andra kanaler laggar. Somliga erbjuder mig bara en tyst, svart skärm, somliga har ljud till allt det svarta och somliga har bild, fast med breda svarta streck i som hoppar, knastrar och förstör.

Det är ingenting som fungerar här känns det som. Ingenting alls. Vill därför ut ur huset, men jag vet inte var jag ämnar hamna då.
Imorgon ska jag fortsätta göra ingenting och vänta på att skolan börjar. Jag är besynnerligt uttråkad.

Värdelös dag. Helt värdelös. Har barrikaderat mig i min bunker, nött dator, tv och tvättstuga. Duschat så länge att hela kontinenten blev utan vatten. Känts som att jag helt saknat alla mänskliga behov. Inte ens hunger har jag känt, så att jag fick tvinga i mig maten, och det har nog aldrig hänt i mitt liv skulle jag tro. Hade jag kunnat så hade jag lagt mig i ide och väntat på våren. Eller väntat på vad som helst egentligen.
Trying to make a move just to stay in the game.

Finns väl inte mycket mer att säga.

Idag sov jag till tolv och tyckte att det var för jävligt. Även om jag hade varit uppe sent kvällen innan så känns det bara jobbigt att sova sådär länge. Och trots 8 timmars sömn så var jag helt sjukt trött, hela dagen har jag gått omkring som en zombie och inte orkat göra någonting, samtidigt som jag inte orkat sova eftersom jag då inte skulle hinna göra lika mycket ingenting.

Ungefär strax efter klockan fem insåg jag att det inte var någon idé att försöka kämpa emot tröttheten längre. Jag slängde mig handlöst i sängen och gled in i en orolig sömn i nästan två timmar, och drömde något som hade kunnat bli en riktig B-skräckis. Extremt klyschigt, men ändå läskigt nog för att jag skulle vakna i panik. Jag kanske borde bli filmregissör och inspireras av mina drömmar (enligt Stephen Kings sätt att skriva), för även B-filmer drar väl in en krona eller två. Problemet är att jag oftast bara drömmer en massa skit som inte ens jag förstår, så det är nog ingen idé. Och de gånger jag förstår det så platsar det ändå inte på bioduken. Där sprack allt.

Nog med framtidsvisioner. Idag har jag och pappa (mest pappa) satt upp nya TV:n och surroundsystemet. Vi invigde det precis med att kolla I Am Legend, som jag dock redan har sett men jag gillar den filmen så vad spelar det för roll? Nu fick jag dessutom kolla den i HD, hihi. Ungefär fem gånger under filmen hoppade både jag och min far upp i panik av att det small och skramlade bakom oss. Surroundsystemet var den skyldige. När ljudet kommer från överallt, istället för bara från TVn, så kan man lätt få lite panikattacker vid plötsliga och höga ljud. Alltså inte bra att somna framför filmer längre. Tråkigt, det brukar jag vara ganska bra på annars.

Imorgon skall detta Dödens Rum städas, för det har en besynnerlig förmåga att stöka till sig självt under natten. Jag är oskyldig, men det är jag som får städa efteråt ändå. Sedan ska jag även gråta lite över att skolan börjar snart igen, jag är inte sugen alls. Fysik B, som jag har längtat. Not. Nåväl, det blir vad det blir och man får väl ta det som en man.

Ikväll ska jag sova tidigt. Vet inte hur tidigt det innebär, men förhoppningsvis före klockan 4.

I förrgår var en chill dag, igår var mindre chill. Men jag gjorde två viktiga upptäckter på tisdagkvällen, nämligen:

1. Brandon Flowers, sångaren i The Killers, ser minst lika bra ut som han sjunger. Att jag inte upptäckt det förut!
2. När jag satt och zappade mellan diverse musikkanaler gjorde jag den viktiga upptäckten att tjejen i videon till Guru Josh Project - Infinity 2008 har underkläder från H&M på sig. Alltid bra att veta.