Emelie

Jag blir på lite dåligt humör när jag vistas ute i staden eller ser ut genom fönstret, för hela stan verkar ha drabbats av akut julhysteri och börjar julpynta redan, vissa redan för ett par veckor sen. Till och med de allmänna stadsgranarna har satts upp och pyntats. Det är inte ens en julig månad, det är bara tråkiga, mörka november. Låt den vara tråkig och mörk så man verkligen får njuta av allt pynt under månaden det hör hemma istället. Det är inte ens första advent ännu. Vad är det för konstig hysterisk press folk känner att börja pynta långt innan det är dags? Det förtar ju liksom hela grejen med JULpynt, blir novemberpynt eller vinterpynt istället och det gillar jag inte.

Jag har inte ens någon julkänsla i kroppen ännu. Kommer troligtvis att börja pynta nästa helg, när vi åtminstone kommit en liten bit in i december. Från och med första december anser jag det vara helt lagligt att julpynta. Möjligen också första advent men helst inte om inte första advent är i december. Inte för att någon bryr sig om vad jag har för åsikter, men jag hoppas tomten ger tjuvstartarna dåliga julklappar...


Idag fick jag lön, så nu är jag inte i en lika stor ekonomisk kris längre, och det känns ganska bra. Jag väntar också på studiebidraget och när även det kommit så kan jag nästan känna mig lite rik (dvs om man bortser från mitt berg av skulder och kommande utgifter).
Sen är det nog lite brist på bra saker. Eller ja, jag fick en fin LKAB-tygpåse idag som jag inte riktigt vet vad jag ska använda till. Men den är säkert bra att ha någon gång.

Än en gång hamnar jag här istället för att göra matte, men jag har varit väldigt flitig idag så jag ansåg mig ha rätt att ta en liten paus. Sista rycket nu då innan det är sovdags!

Öppna inkorgen, bläddra ner 5 gånger och skriv in det som står i SMS:et som svar på frågan. Bläddra vidare 5 gånger till för nästa fråga, osv.

Gjorde denna för ett tag sen men har inte orkat sätta in den nånstans :)

Vad säger dina vänner om dig då du inte är i närheten?
Vaken?

Vad gillar folk bäst hos dig?
Haha, åka gustavsbergsbussen…  Så kan det gå.

Vilken raggningsreplik faller du för?
Hehe, ja det hade jag tyckt inatt men nu i efterhand var det nog bra att du inte gjorde det :)

Vad var det första du sa imorse?
Vad ska du ha för rackartyg för dig idag då? :p

Vad är det sista du kommer säga innan du dör?
Haha vilket gäng vi är ;)

Vad säger personen som gillar dig mest just nu?
Jocke är stolt över dig! haha

Så vad säger du under förspel?
Hej min kära :) Det hände ju typ ingenting så jag vet inte riktigt vad jag ska säga?

Och efteråt?
Hojja vad jobbigt! Hade du rosa jacka igår?

Några år senare har ni barn. Vad är deras första ord?
Fan ska man ta ytterdörren eller källaringången? Jag står ännu i kö för att komma ut härifrån :P

Nu är de tonåringar. Vad lär du dem?
Vars är du ?

Och näst sista.. Vad sjunger ditt favoritband om?
Henrik vill hem och sova, han mår inte bra.

20 november är förbi och jag trodde nästan innan att ingenting skulle vara roligt längre efter detta (för det skulle ju bli den roligaste dagen i hela våra liv), men så är icke fallet för jag ser ännu fram emot nya saker. Men det blev en väldigt lyckad kväll överlag, självklart med några undantag men det hör ju alltid till. Födelsedagsbarnen verkade glada och nöjda med sina presenter, stämningen var god, tårtan var fin och smakade alldeles utmärkt (tyvärr orkade jag inte äta så mycket av den), musiken var trevlig och alla aktiviteter föll mig i smaken. Det som var lite mindre bra var väl att den ena hälften av födelsedagsbarnet spårlöst försvann mitt i allt, jag har bulor och blåmärken efter att ha ramlat en del och blivit nästan-mördad en del, allt folk splittrades och gick upp i rök vid 11-12 någon gång, och de två icke-Kirunabor (varav en inneboende hos mig) som jag skulle vara vägvisare åt råkade jag lämna kvar på Arran när jag gick hem, vilket orsakade en del sura miner. Men jag hade en mycket, mycket bra anledning att lämna dem kvar.

21 november var dagen då jag fick uppleva något som kan vara det sämsta fysiska tillståndet hittils i hela mitt liv. Mentalt sett var jag dock väldigt tillfreds med tillvaron, och nu såhär i efterhand så känns inte gårdagen som en big deal egentligen, trots att jag kanske inte riktigt tänkte på det under de svåraste stunderna.

Och idag är jag fortfarande inte helt återställd men borde vara det snart. Jag måste dock lägga tillfriskningsenergin på ett synnerligen onödigt engelskaarbete (som jag inte alls vill göra) istället.
Men det är väl bara att ta tag i det och få bort det så fort som möjligt, så jag får sova sen. Underbara tanke.

Det ringer hemma hos oss under kvällen, och pappa svarar. Han räcker snabbt över luren till mig med orden "Du har telefon".

Jag: Hallå?
Ung säljarkille med lätt nasal stockholmsdialekt: Hej, jag ringer från Tele2! Jag tänkte höra om du är medveten om fnesukgnbalhuehgklanga? (Han pratar alltså så snabbt att jag inte hör alls vad han säger)
Jag (gissar): Eh... nej?
Säljaren (med dryg röst): Haha... Jaså inte? Kan det vara Telia kanske?
Jag (ledsen och ovetande): Det kanske det är ja...
Säljaren: Jaja, men vet du på ett ungefär vad du betalar per månad för fast telefoni?
Jag: Nja... Alltså... Det är inte jag som ansvarar för telefonin i hushållet.
Säljaren: OJ! Jaha. Men vem är det då?
Jag: Han som du pratade med nyss. Ska jag räcka tillbaks luren till honom?
Säljaren (besviket): Ja det kan du väl göra...
Jag: Okej, ja men tack då. Hejdå!

Så räcker jag tillbaka luren till min far.
Pappa: Ja hallå?
Säljaren: KLICK.

Han var tydligen inte intresserad av att ställa de frågorna en gång till. Eller så fick han väldigt bråttom iväg någonstans. De har de inte lätt, de där säljarna.

Idag är jag less och arg och hatar livet litegrann. Fast man ska ju alltid vara positiv och se de bra sakerna i de dåliga också, eller nåt. Därför ska jag ställa upp en lista över 10 saker som är bra och dåliga just nu.

Bra sak 1: Jag fick tillbaka min mobil från reparationen idag, vilket betyder att jag slipper använda tegelstenen. De hade även bytt ut hela framsidan på den så den ser nu ny och fräsch ut.
Dålig sak 1: Det kostade 1300 kr. Jag äger 130 kr.

Bra sak 2: Vi fick vara på studiebesök på brandstationen idag med KRL, och jag och Sofia fick spendera en timme ungefär med två brandmän som var supersnygga båda två.
Dålig sak 2: Vi var även tvungna att spendera den timmen med övriga deltagare i KRL-kursen. Detta skapar en väldigt tryckt stämning där ingen svarar på frågor/tilltal, så brandmännen blev ledsna över hur ointresserade vi verkade trots att vi bara inte vågar öppna munnen. Dåligt intryck.

Bra sak 3: Efter NK-provet imorgon så har vi inte så mycket stora grejer att göra på ca en vecka.
Dålig sak 3: Tja... vi har NK-prov imorgon. Jag kan inte ens plugga ordentligt för min hand har fått ett ryck av något slag så jag kan inte skriva utan att det känns som att handen ska trilla av. På riktigt alltså.

Bra sak 4: Röda Gunhild är min fina trotjänare som tar mig dit jag vill enkelt och bekvämt.
Dålig sak 4: Jag fick just hem papper om att jag måste betala fordonsskatt på ca 800 kr. Dessutom måste jag snart tanka, vilket kostar mig ca 600 kr. Jag äger 130 kr.

Bra sak 5: Jag har beställt kläder från H&M igår, vilket gjorde mig glad i hjärtat.
Dålig sak 5: Måste avbeställa det igen, då det kostade ca 500 kr. Jag äger 130 kr.

Bra sak 6: Det är snart jul.
Dålig sak 6: Jag måste köpa julklappar åt folk. Jag äger 130 kr.

Bra sak 7: Henrik fyller år i helgen och Klara har redan fyllt, vilket ska firas gemensamt.
Dålig sak 7: Jag ägnar ännu en helg åt osunt leverne. Dessutom kostar presenter, kroginträde och dryckesintag en massa pengar. Jag äger 130 kr.

Bra sak 8: Det dimper konstant ner kataloger från olika högskolor/universitet i brevlådan med information om var och vad man borde studera i framtiden. Så man borde ju inte missa nåt eller känna att man inte fick någon information alls om vad man borde göra med sitt liv.
Dålig sak 8: Ju mer information jag får, desto mer panik får jag, för absolut ingenting verkar lockande. Jag vill inte studera vidare, vill inte flytta till en främmande stad med främmande människor utan fast mark under mina fötter, och jag vill definitivt inte bo i ett kollektiv och leva på nudlar i ungefär 5 av de bästa åren i mitt liv.

Bra sak 9: Jag går en välrespekterad och ambitiös linje på gymnasiet.
Dålig sak 9: Ingen vill ha en naturvetare med endast gymnasial utbildning som anställd, utom möjligen Coop eller min nuvarande arbetsplats. Jag är inte sugen på någotdera. Jag ser ingen framtid som burgerflippare eller spaghettistaplare.

Bra sak 10: Skall satsa på att jobba efter skolan och tjäna ihop lite pengar, varefter jag kanske kan åka utomlands och jobba eller studera.
Dålig sak 10: Se punkt 9. Vem fan vill anställa mig? Jag kan göra vad som helst egentligen. Sortera tandpetare, vara försökskanin åt galna forskare, räkna sandkorn på en strand. Om någon har en tjänst att erbjuda mig där i juni någon gång så är ni varmt välkomna att höra av er till en positiv (hehe) och samarbetsvillig tjej med låga krav på anställningsvillkor... För jag äger 130 kr.


Som ni ser så är mina problem till stor del ekonomiska. Och så handlar det en del om framtidsutsikter.
Nu ska jag hur som helst återgå till NK:n och lägga grunden för en liite bättre framtid. Eller inte. Det kommer ändå inte spela någon roll sen. Men jag ska ändå sitta här och vara Emolie och skriva med min tillfälligt invalida hand och vara bitter. BAH.

Det är inte nödvändigt att tolka rubriken på något metaforiskt sätt idag om man nu inte känner för det. På tal om solen som sjunker så gör den verkligen det just nu och försvinner ur mitt liv med stormsteg, jag är redan less på vintermörkret. Jag kommer snart att hamna i den där perioden då jag ständigt är trött och smygdeprimerad, och bara allmänt less på precis allting, något jag inte ser fram emot.

Och på tal om att springa så fick jag stressa som en galning imorse. Jag hade katastrof/rädda liv klockan 08.00, en lektion som jag försov mig till och lämnade Sofia i sticket under förra tisdagen. Därför ämnade jag komma i tid denna dag, och således ringde klockan halv sju för att obarmhärtigt och brutalt få mig att tvångsemigrera från den paradisiska sömnens land. Men, detta evigt återkommande men, jag somnade om än en gång på ett lika egendomligt sätt som alltid. Jag förstår liksom inte hur det händer, ena sekunden så jag är på väg upp ur sängen och vips så vaknar jag åtskilliga timmar senare. Eller nåt. Hur som helst, jag drömde att jag steg upp och gjorde mig klar och att klockan bara var 07.10. Så vaknar jag plötsligt på riktigt, men fortfarande med inställningen att "äh, klockan är ju bara lite efter sju, det är luuuuugnt...". Så sträcker jag mig mot klockan för att verifiera detta påstående... och inser att klockan inte alls bara är lite efter 7. Den är 07.43.

Tror jag aldrig gjort mig klar så snabbt i hela mitt liv. Jag kom i tid, bör tilläggas! Dock var jag väldigt ofräsch och väldigt hungrig, och dessutom hade jag nog ännu inte riktigt vaknat vid det laget jag kom till skolan. Men sådant är detaljer. Jag kunde gå hem på hålet sen och fixa mig ordentligt.

Igår kom det för övrigt några SSU:are till skolan och försökte värva oss. De var inte direkt seriösa representanter och inte heller verkade intelligensen nå upp till allt för höga nivåer. Särskilt inte när en av dem så gladeligen utan skrupler delgav oss informationen att han ville döda någon MUF-ledare av något slag som Carro just hade berättat var hennes kusin. Bra där SSU, det löser nog många problem! Era väljare blir säkert jätteglada av att ni står och säger att ni vill ha ihjäl deras släktingar för att de har en annan åsikt än ni. Way to go!
(Jag har absolut inget emot socialdemokraterna eller deras politik, men det kändes bara som att just dessa personer som skulle representera deras ungdomsförbund inte riktigt berättade vad de stod för alls utan var mer fokuserade på att muta oss med pizza och gnälla på bland annat moderaterna, USA och klimatmötet i Köpenhamn).

Nog om politik nu då. Jag ska ägna mig åt geografi istället en stund. Långt inlägg igen och det ber jag om ursäkt för, jag är så otroligt dålig på att fatta mig kort.

Igår var en PMS-dag då jag var otroligt nere. Motivationen att ta emot kunder på jobbet med ett leende på läpparna var inte särskilt stor, och jag var trött, hungrig och kände mig precis sådär ensam och värdelös som jag alltid gör när jag har PMS. När jag då slutligen kom hem och räknade med åtminstone en trevlig familjemiddag där jag känner mig önskad i alla fall litegrann, ja då möttes jag av ett hus som var tomt och tyst och mörkt. Jag var lite sugen att sätta mig ner och grina men jag skärpte till mig sedan när min kusin undrade om jag och min bror ville gå med henne på Paranormal Activity lite senare under kvällen. Då kände jag mig lite omtyckt igen och jag hade dessutom fått tillfälle att äta lite (mikrad) middag, så humöret steg betydligt.

Filmen var nog något av det läskigaste jag sett på ett väldigt bra tag, och jag var nästan lite mörkrädd när jag skulle köra in bilen i garaget, ett utrymme i vårt hus som jag redan tidigare funnit en aning obehagligt. Men jag var nog inte ensam om att vara rädd, med tanke på all tinnitus jag fått av alla idioter inne på bion som måste förstöra det hela genom att skrika för full hals så fort en lampa tänds eller någon knackar på en dörr i filmen. Fruktansvärt frustererande, vet man att man är sådär rädd kan man hyra skräckfilmer och se dem hemma med sina skrikande vänner istället, så man slipper förstöra för... tja, de ca 10% av biobesökarna som inte skrek. De riktiga biobesökarna alltså. Hehe.

Efter filmen var alltså min manodepressiva sinnesstämning utbytt mot lätt ängslighet, men det var i alla fall en förbättring. Det sista jag hade kvar att åtgärda av det som felade för mig var sömnen, så jag slängde mig nästan handlöst i säng efter ett litet tag. Idag känns, åtminstone just nu, som en bättre dag. Jag hoppas dock på att ingen jobbig kund ska komma och vara elak mot mig när jag jobbar, för det finns faktiskt risk för att jag bryter ihop och antingen börjar skrika som ett psykfall på honom/henne, alternativt sätter mig ner på golvet och börjar stortjuta, vilket ju kan förstöra Frasses image litegrann.

Jag har nyss gjort fysikprov och det gick väl, som man kan vänta sig, åt helvete. Men jag är inte så emo idag faktiskt, jag tror jag slutligen börjat acceptera att fysiken är mig övermäktig och tycker istället bara att det är otroligt skönt att ha det gjort och att ha en liten fysikpaus. Det vill säga, en paus som sträcker sig ända till på onsdag då vi kör igång igen med nästa avsnitt. Men hey, man får väl vara glad för det man får.

Igår höll jag på att göra en sak som nog skulle kunna uppfattas som lite konstig. Vi satt i bordet vid våra skåp, och plötsligt kommer det en människa upp för trappen, ätandes på en banan. Nu är det så att om folk kommer upp för trappen vid våra skåp och samtidigt äter på någonting, så är det nästan alltid någon i NV3 som varit och köpt sig en bit mat eller annat gott i fiket en våning ner (för vi är en matglad klass). Så jag antog liksom bara att det var någon i min klass, och var precis på väg att ropa "MEN GUD VAD GOTT MED BANAN!" åt denna människa, eftersom även jag själv var mycket hungrig. Just som jag öppnar munnen och tänker skrika ut detta så inser jag att människan i fråga inte är någon NV3:a, det är läraren Stina som jag inte känner alls. Jag funderade så stilla över hur hon hade reagerat om jag faktiskt skrikit det. Fast det får vi nog aldrig veta.

Så har ännu en Halloweenhelg avverkats och jag kan säga som så att den blev bättre än den förra. Trots stressen i fredags så blev det riktigt roligt, och trots att folk inte slöt upp riktigt lika bra på lördagen så blev det också superkul. Jag var tråkig nog att bära samma dräkt båda dagarna, men det gjorde egentligen ingenting för folk såg mig som olika saker ändå. Hela fredag kväll fick jag nämligen bära namnet Heidi, möjligen ibland också Gretl, sagt av både kända och okända människor (mest okända). På lördagen var jag plötsligt 100% Svea. Inte en enda människa tyckte jag var Heidi längre, inte ens när jag försökte påpeka det. Förändrades jag så mycket på ett dygn att jag var tvungen att byta nationalitet helt och hållet?

På fredagen spenderade jag natten i Agnes soffa, eftersom det var fruktansvärt jobbigt att gå hela vägen hem just då. På lördag tänkte jag istället vara hemma, men mina planer rubbades lätt av våra möten efter vägen. På vägen hem mötte vi nämligen två tjecker som var otroligt pratglada. De slutade helt enkelt inte. Vi tog oss mot Agnes i alla fall och jag följde med Agnes en bit mot hennes hus så tjeckerna kunde fortsätta åt sitt håll, jag var inte så sugen på att gå med dem och bli så sönderpratad att mina öron skulle trilla av. Men olyckligtvis så hade de stannat och lekt i en snöhög under den biten jag gick med Agnes så jag kom ikapp dem. Sen stod jag i en sisådär 40 minuter och försökte gå hem medan de bombarderade mig med prat, det var som om de inte hade talat alls under hela sina tjeckiska liv och plötsligt var tvungna att kompensera för detta. Jag försökte dra lite subtila antydningar om att "Nu räcker det för ikväll, hejdå med er" ungefär hela tiden, men inte förrän jag tappade väskor och grejer av att jag skakade så mycket av köld och jag lite argt sa att min rumpa helt sonika skulle frysa sönder och trilla av om jag inte gick hem så kom jag därifrån (lång mening).

När jag då kom hem så sket jag fullständigt i att ta ut linser, ta bort smink och allt sånt där tjafs. Jag drog av min dräkt, drog på mig tjocka mysbyxor, en stor tröja och tjocksockar och gick och lade mig under täcket. Jag skulle skicka ett sms till någon men hade somnat mitt i skrivandet med telefonen i handen och på morgonen kunde jag inte komma på vem smset var till ens. Jag kunde inte heller utläsa några ledtrådar av det jag hade skrivit för det stod bara "Hej :)".

Jag vaknade åter vid 10, då vände jag på mig så jag låg som Pippi Långstrump i sängen, varefter jag somnade om fram till kl halv 2. Jag var ytterst förvirrad när jag vaknade eftersom rummet var åt fel håll.

Det är fortfarande inte mycket aktivitet i detta hus. Jag funderar på att ta en Ipren eller två och sedan tappert slänga mig över Katastrof/Rädda liv-pluggandet. Inte för att jag är sugen eller så men...