And someone who will not be named accidentally hit self-destruct
Jag har nyss gjort fysikprov och det gick väl, som man kan vänta sig, åt helvete. Men jag är inte så emo idag faktiskt, jag tror jag slutligen börjat acceptera att fysiken är mig övermäktig och tycker istället bara att det är otroligt skönt att ha det gjort och att ha en liten fysikpaus. Det vill säga, en paus som sträcker sig ända till på onsdag då vi kör igång igen med nästa avsnitt. Men hey, man får väl vara glad för det man får.
Igår höll jag på att göra en sak som nog skulle kunna uppfattas som lite konstig. Vi satt i bordet vid våra skåp, och plötsligt kommer det en människa upp för trappen, ätandes på en banan. Nu är det så att om folk kommer upp för trappen vid våra skåp och samtidigt äter på någonting, så är det nästan alltid någon i NV3 som varit och köpt sig en bit mat eller annat gott i fiket en våning ner (för vi är en matglad klass). Så jag antog liksom bara att det var någon i min klass, och var precis på väg att ropa "MEN GUD VAD GOTT MED BANAN!" åt denna människa, eftersom även jag själv var mycket hungrig. Just som jag öppnar munnen och tänker skrika ut detta så inser jag att människan i fråga inte är någon NV3:a, det är läraren Stina som jag inte känner alls. Jag funderade så stilla över hur hon hade reagerat om jag faktiskt skrikit det. Fast det får vi nog aldrig veta.
Igår höll jag på att göra en sak som nog skulle kunna uppfattas som lite konstig. Vi satt i bordet vid våra skåp, och plötsligt kommer det en människa upp för trappen, ätandes på en banan. Nu är det så att om folk kommer upp för trappen vid våra skåp och samtidigt äter på någonting, så är det nästan alltid någon i NV3 som varit och köpt sig en bit mat eller annat gott i fiket en våning ner (för vi är en matglad klass). Så jag antog liksom bara att det var någon i min klass, och var precis på väg att ropa "MEN GUD VAD GOTT MED BANAN!" åt denna människa, eftersom även jag själv var mycket hungrig. Just som jag öppnar munnen och tänker skrika ut detta så inser jag att människan i fråga inte är någon NV3:a, det är läraren Stina som jag inte känner alls. Jag funderade så stilla över hur hon hade reagerat om jag faktiskt skrikit det. Fast det får vi nog aldrig veta.
