Emelie

Idag var ännu en sån där dag då man borde stannat i sängen. Åtminstone delvis, för jag har mest varit a pain in the ass gentemot min omgivning. Och som Carro uttryckte det; "Emelie, du är lite utanför idag. Fast det är nog ditt eget fel när du sätter dig så långt bort."
Då slog det mig lite hur onödigt surig jag hade varit fram tills dess. Det är bra att man har ärliga klasskamrater ibland ;) För efter det skärpte jag mig faktiskt. Och dagen blev förundransvärt mycket bättre. Ibland är man rätt trög som skyller på omgivningen fast man själv är den som orsakar det. Tänkte passa på att be om ursäkt åt dig, Matti (om du läser detta), för att jag förpestade din lunch med min störtflod av gnäll utan slut. Onödigt, och som du sa så överreagerade jag, fast det fattade jag inte då. Men jag är glad för att folk står ut med mig ibland fast jag är på så dåligt humör.

Nog för att jag blev på dåligt humör på vägen hem också. Men det var för att jag var så hungrig att jag hade kunnat äta en spårvagn just då, och det blev inte bättre av att jag fick lyssna på ivriga diskussioner om salighetsskänkande smör hela vägen hem. Smör som för övrigt inte alls är särskilt saligt, tvärtom. Det är ganska snuskigt om jag får säga det själv, men men, det är ju bara min åsikt. Men saltat fett på macka eller i palt eller vad som helst har som aldrig känts särskilt intressant för mig.

När jag kom hem så fräste jag mest bara, men sedan, när jag fick mat i magen, så blev jag som en ny människa. Tänk om det vore så enkelt att åtgärda alla elaka människor i världen. Hade det funnits mat till alla hade vi aldrig behövt kriga igen, är inte det bra så säg?

Till kvällsmat idag har jag ätit varma mackor, alltså inte såna man gör i mackgrill utan riktiga, på plåt i ugnen. Mums! Det är nästan det bästa som finns. Fast jag tycker ju det om så mycket att det nästan inte är någon idé att säga det mer. Men ibland känns saker bara helt bäst, helt enkelt. Det kan man inte ändra på.

Sammanfattningsvis så har min dag varit ganska meningslös egentligen. När jag kom hem så har jag inte gjort så mycket annat än att kolla TV, lägga patiens, göra biologi och matte och spela lite på datorn. Nu ska jag fundera ut klädval till imorgon. Sedan ska jag läsa Mannen som dog som en lax och sen ska jag sova.

Ibland förundras jag över hur meningslösa inlägg jag skriver. Det är som att det är någon sorts drog som gör att jag måste skriva var och varannan dag, fast jag inte ens har nåt speciellt att säga. Meningen med en blogg är väl egentligen att framföra ens åsikter, men jag har inte så mycket sådana nuförtiden om det inte är så att något exceptionellt och makalöst rubbar min konservativa vardag. Det är först då som saker rörs upp. Jag brukar inte ta sån stor notis om saker om de inte direkt berör mig, en sorts utlösande faktor, både på bra och dåliga sätt. Men jag ska försöka hitta nåt att ta ställning till, kanske imorgon. Nu ska jag sova strax som sagt. Och min mening angående att sova är att det är bra! :)

Idag har varit en sån där jobbig dag, i alla fall än så länge. Det var som så mycket som var fel. Jag var för trött för att stiga upp men såklart alltför driven av skoltvånget för att kunna sova vidare, så jag kom slutligen upp efter ett telefonsamtal från min mor. Dock bör det tilläggas att det tog ungefär 20 minuter till efter det eftersom jag har en utmärkt förmåga att somna om när jag bara ska "värma mig under täcket lite".

Sedan var det för jobbigt att klä på sig också. Och för kallt för att inte klä på sig. Det blev då en kompromiss, jag gick omkring i en stor fleecetröja hela morgonen tills jag kastade på mig nåt minuten innan avfärd till skolan. Det var även för jobbigt att sminka sig eftersom jag ändå kände mig så risig och ful idag, med mörka tröttringar under ögonen och allmänt risigt hår, för jobbigt att ta på sig skorna och jackan och bege sig ut i kylan, för jobbigt att äta frukost eftersom jag inte var hungrig alls utan bara trött, och för jobbigt att över huvud taget gå till skolan för det kändes väldigt långt och väldigt plumsigt. But a woman's got to to what a woman's got to do.

Väl i skolan så kändes det inte så jobbigt längre. Då hade vi ingen egentlig svenska för läraren hade VAB, vi skulle istället bara låna en bok på biblioteket som vi sedan ska läsa. Jag lånade To Kill A Mockingbird, bibliotekarien berömde mig för mitt kloka val av bok. Där ser man. Nästa gång ska jag läsa Dostojevskij om han stavas så. Brott och Straff eller Idioten eller Bröderna Karamazov. Sen ska jag även läsa de två sista delarna i Dantes Den Gudomliga Komedien (har bara läst Helvetet). Men jag kommer ju antagligen aldrig ha tid att läsa sådär mycket förrän jag blir pensionär. Men då har jag ju i alla fall något att längta till.

Sedan var det bara vanlig engelska, eller tja, jag, Henke, Rova och Alex fick sitta i language lab och skriva om nån konstig Hemingway-historia med en blöt katt och en massa grejs. Därefter lunch (med epiga papperstallrikar och plastbestick, då diskmaskinerna var trasiga) kemi och lite matte. Sen skulle jag färdas mot dödens lokal, även känd som Sjukhuset.

Mor kom och hämtade mig, vi hämtade vaccinet hemifrån och sen åkte vi dit. Plötsligt kände jag mig som fyra år gammal igen. Ville krypa ihop och göra mig så liten som möjligt och gömma mig och aldrig behöva komma fram igen (då hade ju även chanserna att smittas varit minimala!) där jag gick i de skrämmande, fult gröna korridorerna med den omisskänliga sjukhuslukten i näsan.
Tyvärr så var jag inte fyra år. Jag var sjutton år och det var meningen att jag skulle uppvisa en stark och resolut sida, inte böja mig för en intramuskulär injektion (bara det lät förfärligt), en liten nål som bara skulle tränga in i min arm och slita sönder min hud och muskulatur och göra den till köttfärs.

I väntrummet bläddrade jag i en norsk jakt- och fisketidning utan att egentligen läsa den alls, jag ville mest bara ha någonting annat att fokusera på än sprutan. Men det gick inte så bra. När läkaren ropade mitt namn så reste jag mig på skälvande ben och stapplade in i rummet. Läkaren skulle springa och göra nåt, förmodligen hämta det mordvapen som så småningom skulle ta mitt liv ifrån mig. När hon var borta så hoppades jag innerst inne att hon aldrig skulle komma tillbaka, att hon skulle gå med i Läkare Utan Gränser eller något och åka och vaccinera folk i Tchad eller Uzbekistan eller vad som helst istället för mig.
Men såklart så kom hon tillbaka. Sprutan var stor som ett järnspett och hon hade med sig en lämplig slägga som hon skulle slå in den med. Hon hade även med sig tre robusta smeder som skulle hålla fast mig medan min arm skulle slitas av.
Inga överdrifter.

Ungefär vid den här punkten ville jag dö. Jag spände armen så hårt att musklerna höll på att krypa ur skinnet och vandra iväg av sig själva. Sedan hade det bara varit för henne att hälla i vaccinet i det öppna sår som blivit kvar, något som hade varit betydligt lindrigare. Tyvärr så såg hon att min arm höll på att explodera där hon skulle sticka mig så hon bad mig slappna av. Jag försökte, men jag lyckades inte särskilt bra.

Sen stack hon. Och fysiskt sett så gjorde det inte särskilt ont (förutom när jag omedvetet började spänna armen igen) men mentalt sett så var det ungefär VAS 10. Om inte mer. Egentligen ville jag börja grina eller suga på tummen eller nåt, som den lilla 4-åring jag var inombords, men sånt går ju inte för sig. Det var bara att härda ut, fast jag nästan dog.

Inte ens ett sånt där Bamse-klistermärke fick jag, fast jag var så duktig. Snålt gjort av sjukvården.

Nu är jag hemma i alla fall. Egentligen ville jag börja hälla i mig sprit bara för att dämpa själasmärtan efter det trauma jag just gått igenom, men det fick bli te istället. Nu behöver jag bara gå igenom den pärsen två gånger till. Jippi! :(

---

Tillägg klockan 23:26 för att vara exakt:
Nu går jag och sover. Ögonen svider om möjligt ännu värre än igår och armen gör ont efter sprutan. Egentligen gör det säkert inte ont alls, det är bara min överfobiska kropp som driver med mig bara för att jag ska ha ännu mer ångest inför nästa vaccination. Eller så beror det på att en herre slog mig där. Du som känner dig berörd: Bäst för dig att det inte var med flit, din usling! För i så fall kommer du att drabbas av ett öde värre än döden! Inklusive det öde du drabbades av idag. Fast en kvadraziljon gånger värre. Hehu!

Idag är det måndag och jag är trött, trött. Och irritationsmoment till trots så kan jag meddela att jag har fått upp hyllan i mitt rum (med hjälp av skruvar och pappa), och på den står mina fina kort av bland annat Birgit och S-Eankånäry. Och två hela ljuslyktor och en trasig. Den trasiga sidan är vänd inåt, kära läsare, så det finns ingen anledning till oro på den fronten. Era ögon kommer skonas från sprickbildningen.
Pappa satte även upp min tavla av det Big Apple som råkat få lite banan på sig (komiskt va?). Jag försökte skrapa bort det men det lämnade bara vita bortskrapade pappersfläckar på min annars vackert svarta tavla så jag gav upp. Men undrar nån så är fläcken banan.

Jag har inte gjort matte idag. Ingen är förvånad. Men istället har jag faktiskt skottat gården och det fick mig att känna mig tillräckligt duktig ändå. Man måste tillvarata de där små duktig-stunderna i vardagen så man inte blir emo.

Jag har också sett en bra film ikväll som jag sett en gång förut. Dock inte med S-Eankånäry utan med Jackie N. Och en tant som såg läskig ut. Ni som inte vet kan ju gissa :) Tips: Inga helikopterskuggor syntes, trots Henriks försäkran. Men jag tror dig ändå, Henrik, så ta inte illa upp. Den är för övrigt ganska gammal och är baserad på en bok av mr King. Och det finns blod i hissarna! Då vet ni.

Nu känns det ungefär såhär i mina ögon:

Därför ska jag ta ut linserna och sova, och tillika avsluta detta ytterst seriösa inlägg. Godnatt alla vänner.

Idag är det ju då söndag. Fast nu känns det inte som en sådan. Eller tja, jag är lite mer produktiv idag, och jag har faktiskt fått på mig riktiga kläder innan klockan var 12. Alltid nåt. I alla fall, dagen kommer ägnas åt att städa och pyssla och greja. Saker jag tänkt åstadkomma idag:

• Dammsuga
• Rensa ur "Dödens låda" i mitt rum
• Hänga upp en hylla och en tavla som jag tänkt göra i snart ett år nu
• Träna
• Sola
• Läsa ut Of Mice and Men samt göra färdigt matten
• Hänga upp/vika en massa tvätt

Det var väl det då. I övrigt så hoppas jag att Alice vinner Idol nu. Hon är den enda vettiga som är kvar, blev mycket upprörd när Anna åkte ut. Johan kan inte sjunga (dessutom vill jag döda alla hans fans som skriker sönder sändningarna i TV, såna borde förbjudas), Kevin bara smörar, och Robin B är den värsta av alla, har velat ha ut honom sedan början. Han kan ju inte ens uttala engelskan rätt. Dessutom så ser han läskig ut och är väldigt intetsägande i sin sångstil. Jag är förvånad över att så många gillar honom. Nåväl, om Alice åker ut nästa gång så slutar jag titta, för då bryr jag mig ärligt talat inte längre. Då är det ju bara än en gång bevisat att Sveriges mediakultur styrs av fjortisar och deras telefonräkningar som föräldrarna betalar.

Gårdagen spenderades hos Henrik som fyllde år (dock fyllde han år i förrgår men fredag är en trevligare fylla år-dag så vi besökte honom då). Vi fick utomordentligt god marängtårta och har pratat om allt mellan himmel och jord. För det är som Carro sa, vad man än nämner så kan man få oss att börja diskutera det i otaliga minuter. Till exempel huruvida kaktusar fungerar bra som föda eller ej och vad som händer om man lämnar plånboken framme bland folk, istället för enbart pengarna i den. Och lite moral och etik också, där ser man. Plus en miljard andra ämnen som dök upp under kvällen. Vi har även spelat Guitar Hero (nya!) och det var skoj. Någon gång ska jag ge mig på att prova trummorna, men alla som har haft musik med mig i grundskolan vet att jag har noll taktkänsla och suger på trummor. Nu är det ju inte riktigt samma sak när det är GH, men det är ju samma princip. Nåväl, en vacker dag.

Sedan traskade jag och Robert hem i mörkret, trodde Chrille var själv hemma och tyckte synd om honom men när jag kom hem så var pappa redan hemma, bra det. Sen har jag sovit ganska länge imorse och drömt en massa konstiga drömmar. Bland annat så har jag drömt om:

• Stenis. Jag har börjat drömma om det jättemycket, fast nu var allt helt konstigt, går som inte att förklara. Och nån hade lämnat hotmeddelanden överallt. Obehagligt.
• Att jag åkte till Rumänien och träffade en liten kille, kanske 8-9 år, som bodde på gatan och sniffade lim. Hans mamma hade dött när han föddes och hans pappa hade knappt haft råd att försörja honom, och sedan hade han slängt sig framför en lastbil alldeles nyligen och dött så den här lilla killen var alldeles ensam kvar i hela världen :( Han var så söt och snäll och det var så synd om honom att jag nästan började gråta. Jag ville ta med honom hem och ta hand om honom men det gick inte, det var bara så himla hemskt. Och det värsta är att sånt här existerar på riktigt :(
• Lite vardagligare saker. Bland annat att jag hittade vår te-/kaffesil som varit borta i 100 år.

När jag steg upp så har jag omvandlat denna lördag till en söndag, genom att uppvisa ett mycket slappt beteende. Går omkring i risigt hår, fleecetröja, mysbyxor och yllesockar i äkta söndagsstil. Ska göra nåt produktivt snart, men orkar inte än. Hoppas ingen kommer och hälsar på.

Jag känner mig... pressad. Ut och in och allt känns bakvänt. Julen närmar sig, och istället för att känna myskänslan så känner jag mest bara stress. Detta kommer sluta med att jag tappar allt hår. Sen är det en massa annat också som stör mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Var i alla fall och handlade lite nya julprylar till hemmet idag med faster, i år ska det banne mig bli julstämning på riktigt! Imorgon ska vi komplettera med lite mer. I övrigt så var dagen faktiskt bra, något litet undantag sådär (onödigt "utbrott" vid lunchen till exempel), men i övrigt bra. Henrik fyller ju stor pojke idag också (grattis igen!) så det blev att gratulera, men vi får inte komma och äta tårta förrän imorgon :(

Men det som har legat och gnagt sedan igår är det som jag och ovan nämnda födelsedagsbarn samtalade om igår på MSN. Om saker man velat ha gjort/haft annorlunda. Det började ganska oskyldigt och lättsamt samtal men sedan, när jag skulle sova, så började jag faktiskt reflektera. Det som varit kan man ju inte ändra nu, men man kan ju faktiskt börja ta tag i saker. Och några av dem har jag tänkt ta tag i ett tag nu. Men det blir som inte. Jag vågar inte, orkar inte, tror inte jag klarar av allting. Inte på en gång. Och då blir allt såhär bakvänt, när man håller på och skjuta upp saker och ting.

En dag ska jag ändra på mig. Men inte nu. Senare.

Nu ska jag dricka kaffe och äta Ben & Jerry's. Som ni ser så är jag ett lika stort fetto som alltid, men som sagt, ändring kommer kanske sen. Nån gång. Jag har ju åtminstone självinsikt.

Så var då dessa två dagar av praktik över. Vi har fått vara på två olika ställen och det var intressant. Här följer en kort ett tappert försök till en kort sammanfattning:

Dag 1

Plats: Sjukhuset; röntgenavdelningen
Praktikkompanjon: Robert
Praktiktider: ca 10.00 till 14.30, dvs en ganska slö dag.
Syssla: Mest bara titta på och kolla vad de gjorde där. Men vi kom dit vid 10 som sagt, då fick vi utomordentligt snygga arbetskläder:

I helgen bar det alltså av till Luleå. Eller tja, det var en tvådagarstripp, kom hem igår kväll. Det var ganska händelserikt faktiskt. Tågresan ner var dock jobbig. På tåget ner så satt jag brevid en läskig typ som lyssnade musik hela tiden och som ibland gav ifrån sig ett litet ljud, till exempel "ooh" eller "humm". Det lät som att han började sjunga med i låten han lyssnade på men kom på sig själv och sedan avbröt för att inte skämma ut sig. Det var skumt. Nåväl, det hade jag inte så mycket emot.

Mitt problem var den jobbiga ungen, ~3 år, som satt ett par platser ifrån mig, och hans om möjligt ännu jobbigare mamma. Ungen var en bortskämd liten gris, det såg man direkt. Han gnällde, morsan daltade med honom, han fick som han ville om och om igen. Han levde om och stökade runt, och var allmänt jobbig. Hade jag inte haft några moraliska spärrar hade jag låst in morsan på tågtoaletten och sedan lärt ungen att veta hut.

Hur som helst, ungen gnällde och grinade (HÖGT!) så fort någonting inte var bra. Han fick inte tillräckligt många godisar, han fick alldeles för starka godisar, han klättrade på andra resenärers säten, väckte dem och kastade saker på dem (varav många hamnade på det stackars äldre paret som satt bakom dem). Efter ungefär 20 minuter så ville jag dö. Eller döda. Vilket som. Och det värsta var att ungens morsa inte sa till honom. När han började slänga saker på det gamla paret så var allt hon sa ungefär "Men gubbelubben, sluta nu, du stör ju de andra..." helt lugnt. Ungen fortsatte. Morsan brydde sig inte. Och så höll det på hela tågresan.

Jag hatar att såna människor får skaffa barn. Det borde finnas ett test som alla borde göra innan de skaffar barn, så man ser att de blir lämpliga föräldrar. Annars kommer världen gå åt helvete, och vissa människor är helt enkelt för dumma i huvudet för att få skaffa barn. De kommer aldrig bli lämpliga och så är det, shit happens. Köp en docka eller en hund eller nåt istället då, så slipper samhället lida.

Dessutom tycker jag att alla offentliga platser i Sverige ska förses med en "barnavdelning". Till exempel en särskild kupé på tågen för barnfamiljer med barn under kanske 10 år, särskilda barnfamiljsrestauranger (alternativt en speciell, avskild avdelning för barnfamiljer, ljudisolerad för att skona andras öron), och så vidare. Visst finns det lugna barn, och det är ju synd att de råkar hamna i den kategorin, men så länge det finns dåliga föräldrar som skaffar barn så ser världen ut som den gör.

Och jag hatar de föräldrar som anser det vara diskriminering att göra såhär som jag nämnde ovan. Tror det var nån restaurang nånstans för nåt år sen som införde detta och det var jättemycket folk som var upprörda över det. Men hey, skaffar man barn får man ta sitt ansvar. Då har man gett upp en stor del av sitt liv och då får man acceptera att man inte är välkommen överallt. Särskilt om barnfria platser skulle införas på offentliga ställen i hela landet. Då vet man verkligen vad man har framför sig, och då får man tänka till en extra gång innan man skaffar barn.

Tänk så fantastiskt att kunna gå och handla utan att bortskämda ungar skriker om att de vill ha glass mellan hyllorna, att åka flygplan utan gråtande ungar som får ont i öronen när man landar, att äta på restaurang i lugn och ro utan barnaspring och gnäll om mat och annat, och att åka tåg utan klättrande apungar som gör precis som de vill. Tänk. Vilken underbar värld.
Åh, jag måste bli diktator eller nåt så jag får ordna upp världen.


Hur som helst, nog om dåliga föräldrar och jobbiga ungar. I Luleå har jag handlat, handlat, handlat. Massor! Skor, tröjor, linnen, toppar, strumpbyxor, allt! Och det var hur kul som helst. Fast jag köpte nästan inga julklappar, bara prylar åt mig själv, trots att syftet med resan var ett större utbud av saker med julklappspotential. Men men, det kommer fler helger.
Och vi har ätit god mat och bara haft det mysigt, dock var hotellrummet ganska dåligt. Men man kan ju som inte vänta sig annat när man bokar i sista minuten så, och det var ju bara en natt så vad spelar det för roll!


Igår kom för övrigt Henke, Matti och Axel förbi och vi kollade film och svamlade. Som vanligt. Men det är trevligt så :)
Nu ska jag äta lunch!

Nu ids jag inte plugga mer matte. Jag har suttit här i timmar, och har ändå inte åstadkommit nästan någonting. Det är för att jag är så himla ofokuserad, börjar alltid hålla på med någonting helt annat.

Lista över saker jag gjort under tiden jag borde ha konstant pluggat matte:

• Letat ätbara, men inte alltför fläskiga saker att trycka i munnen (1 gång)
• Ätit detta - det var mandariner, för övrigt (1 gång)
• Druckit kaffe (ca 22 000 liter)
• Glömt bort att jag hällt upp kaffe i koppen så att det kallnat, vilket ledde till att jag var tvungen att gå ut i köket och mikra det (3 gånger)
• Spelat Harpan (2 gånger)
• Bloggat (2 gånger, denna inräknad)
• Kollat runt i andras bloggar med mera (5 gånger)
• Suttit på MSN och pratat om onödiga saker med folk (länge)
• Pratat i telefon (4 gånger, varav 2 relativt nödvändiga)
• Avbrutit pluggandet för att sjunga med i eller kolla upp texten till någon bra låt som ploppade upp när jag har hela musikbiblioteket på shuffle (typ 75 gånger, tur att jag är ensam hemma)
• Sovit (nästan 1 timme)
• Testat miniräknarens roliga och oupptäckta funktioner (2 gånger)

Med mera. Så det är inte så konstigt att jag inte får mycket gjort. Jag börjar misstänka av att jag lider av någon sorts bokstavskombination när jag har såna koncentrationssvårigheter...
Jag kommer ångra mig imorgon.

Den här torsdagen har varit lång, seg, mörk och kall. Och jag tror jag håller på att bli sjuk. Saken är den att vår 23-gradiga inomhustemperatur till trots så sitter jag här med två fleecetröjor, yllestrumpor och filt på mig och jag fryser ändå halvt ihjäl. Inte ens min goda kopp te, Brazilian Baía för att vara exakt, kunde värma mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, lägga mig i ugnen kanske.
För övrigt så är jag svintrött och funderar på om det är klokast att sova lite drygt en halvtimme, men då är ju problemet att jag förlorar en halvtimmes pluggtid, eller om jag ska vara vaken och plugga, men är man helt slut i skallen så brukar man oftast inte få in särskilt mycket intressant information, än mindre få det att fastna för gott. Dilemma.

Efter att denna skolvecka är över kommer hela världen kännas som himlariket på jorden. Jag är inte en sådan människa som faktiskt klarar av att hantera stress.

Ja just ja, vi fick tillbaka kemiproven idag. Aldrig nöjd.

Status: Har pluggat, gjort klart svenskan och engelskan och lite matte.
Har även hunnit med att träna litegrann. Jag känner mig förfärligt duktig. Eftersom jag är så duktig så ska jag nu unna mig sisådär 7.75 timmar sömn. Hoppas det är tillräckligt.

Det enda jag kunde gjort bättre idag är kanske att ha pluggat lite mer matte. Men det går ju åt helvete i alla fall så vad spelar det för roll. Har ju imorgon på mig också. Sedan, efter denna fredag, så tror och hoppas jag att jag får komma ur detta pluggkoma som jag har befunnit mig i de senaste två veckorna. Ibland är det bara så att man hatar NV. Eller snarare ofta(st).

På fredag ska jag i alla fall till Luleå, och då ska jag handla upp hela mitt kapital har jag bestämt. Nästan. Henrik ska ju få sin present också, dock har vi presentköpare lite problem med kommunikationen. Men det ska väl åtgärdas imorgon förhoppningsvis!

Godnatt.

PS. Jag upptäckte att jag ibland när jag bloggar använder mig av väldigt korta meningar, och väldigt sällan kommatecken. Nu är det lite av ett sådant tillfälle. Men som sagt, jag har ju startat en revolution mot kommatecken, åtminstone här på bloggen. Bortse från detta lilla tillägg bara, gott folk.

Fick hem en tidning från Uppsala Universitet idag, de ville tydligen värva mig dit. Plötsligt blev jag mycket avskräckt och osugen på att gå högskola, trots att de lindade in skiten i en massa fina ord, men läste man mellan raderna så kunde man se att där egentligen bara fanns melankoli, stress, press, förgängelse, sorg, smutsiga studentkorridorer och död. Kanske lite böldpest också. Skulle gått HR som sagt. Eller så kan jag ju alltid jobba på Trädgårdskonsum tills jag är 89.

Nu ska jag i alla fall lägga fokusen på att avsluta min gymnasieutbildning, så nu ska jag återgå till kemin och ägna resten av kvällen åt den sysslan. Kan det bli roligare en måndagskväll?

Igår arbetade jag från klockan 4 till klockan halv 12 ungefär. Det är sju och en halv timmes kånkande på bland annat potatisgratängsformar, tallrikar och glas, med förskräckligt obekväma skor, och jag har bara suttit ner en gång under hela kvällen (det var när jag var på toaletten så det var ju inte heller särskilt länge). Mina fötter kändes som att de hade lossnat när jag var klar sen, och hälarna gör fortfarande så ont att jag knappt kan gå. Nej, nästa gång blir det bekväma skor. De andra hade ju typ foppatofflor, hade jag vetat det hade jag definitivt inte kommit med de obekvämaste stövlarna i världshistorien.

Men förutom fotsmärtor var det kul! Fast lite stressigt i början, men det gick bra. Jobbade med trevliga människor också, fast jag var en helt vilsen nybörjare så såg de till att allt funkade och jag behövde inte känna mig dålig på nåt vis (fast det var jag). Roligt att vara på ett bröllop, alla är som så glada :P Andra roliga/konstiga saker som skedde under kvällen var att "Blekis" var i sanning kramsjuk och glad i hatten samt att nån i lila skjorta kidnappade mig och våldsbuggade med mig, mitt i stressen. Sen rufsade han om mitt hår så hårt och länge att min frisyr aldrig skulle bli sig lik igen, och förtäljde att om jag kände mig ensam någon gång i livet så skulle han alltid finnas där för mig. Saken var den att han var typ 40 år, och jag har aldrig sett karln förut, men äh, jag kanske behöver en mogen man en dag, vem vet?

Jag kanske ska börja fundera på ett yrke som servitris ;) Hoppa av NV nu direkt och sen blir det HR för hela slanten. För roligt var det, fastän ganska tungt att flänga omkring med en miljon tallrikar i händerna osv, men man vänjer sig. Idag har jag träningsvärk i armarna av vad jag gissar är potatisgratängerna (i enorma formar :O), men förhoppningsvis får man väl inte det ju oftare man arbetar.

När jag hade slutat (två av oss fick gå ett par timmar tidigare än de andra) så satt jag först ute vid en mysbrasa och väntade på skjuts, med sällskap av några ur bandet som spelade där, trevliga prickar. Sedan fick jag skjuts hem av min kusin och hans kompani. Fast det var El Morgo som körde, gick lite vilt till men det var kul, trots att "baksätet inte hade någon talan" ;) Och närmare porten än sådär har jag aldrig blivit avsläppt, man tackar så mycket!
Har nog aldrig varit skönare att lägga sig i sängen än igår, med sådär ömma fötter. Sen sov jag gott :)

Idag, fars dag till ära, ska jag till farfars stuga och fika, vet inte om vi ska äta lunch också men det får man se sen. Har inte varit där på 100 år så det ska bli kul. Efter det måste jag börja plugga kemi och jag är inte så sugen, men man måste väl :(

Dagen har varit högst ointressant... Jag har varit konstant trött, jag tror jag måste lägga mig i ide. Vaknade 9, steg upp halv 10, sen skulle jag väcka min bror och då somnade jag i hans säng och sov en timme till... Sen vaknade han och knuffade på mig så jag fick stiga upp, sen somnade han om igen och så fick det börja om från ruta ett. Fast jag somnade inte andra gången.
Tja, vidare så har jag solat och duschat och fönat håret och sminkat mig och suttit och varit sådär oproduktiv som bara jag kan vara, där det mest spännande man gör är att lägga patiens typ. Nu ska jag snart på Coop för lite smarta investeringar och sen ska jag promenera en stund innan det blir alltför mörkt, får se om jag får min broder med mig. Sen ska jag och jobba klockan fyra, noterade just att mitt inte särskilt jättestora kapital åter har sjunkit drastiskt på grund av allt köp av godis och ätbart i fiket på skolan, med mera, för tyvärr så blir det ju inte billigare av att man köper en massa billiga grejer istället för några få dyra (bör tilläggas att jag gör både och). Och då måste man således offra några helgdagar i sitt liv till förmån för arbete för att kunna överleva.
Nu har min bror äntligen spelat klart sin RS-quest eller vad det nu var så jag kan lämna huset en stund. Så detta blir slutet på dagens andra inlägg. Ta hand om er alla n00bs!

Dagens klädval: Vanligt. Så vanligt det kan bli. Mina äldsta jeans och min äldsta tröja typ. Inga krusiduller, fast det var fredag, men man måste lägga sånt åt sidan till förmån för provet.
Dagens i-landsproblem: Att jag hade en nyöppnad mascara imorse, och nya mascaror är alltid lite blöta och kladdiga i början. Resultatet blev att jag fick mascara mest överallt och fransarna såg mer ut som en klumpig matta än graciöst separerade, och tyvärr hade jag inte tid att åtgärda det på morgonen heller. Man kan ju få spunk för mindre.
Dagens fasa: Ett biologiprov som jag inte pluggat mycket alls till.
Dagens lättnad: Att ovan nämnda biologiprov var mycket, mycket lättare än vad jag väntat mig. Man ser ju hur det går.
Dagens bästa: Att vi inte hade fredagskemin den här veckan, plus att jag hann klart med matten.
Dagens ångest: Snarare veckans ångest. Det vanliga, tränar för lite och äter för mycket onyttigheter. Och jag slösar pengar som aldrig förr utan att kunna hantera det.
Dagens glädje: Glädjen efter Obamas seger i amerikanska presidentvalet håller fortfarande i sig.
Dagens tröttsamhet: Att jag nu måste börja plugga kemi tills på tisdag. Bah.
Dagens fundering: Varför är det så svårt att köpa saker åt killar? :(

"Emelie kan inte köra motorbåt, för hon har ingen motorbåt"

Denna poetiska rad fick jag i ett mms av min råaste kusin en gång, vilket jag just drog mig till minnes. Sånt blir man glad av. Den andra sången var ännu bättre men den är endast ett privilegium för alla råa människor.

Idag fick jag tårta, det är också en sån där grej som gör en glad. Kusin vitamin fyllde 12, mycket trevligt att träffa lite släktingar och sådär. Sedan har vi handlat och hämtat mina kläder som jag ska ha på nyårsafton. De uppfyllde inte riktigt mina förväntningar :( Men men, de får duga. Om jag inte hittar något annat som jag akut måste ha innan dess. Men det är inte så troligt, jag måste spara pengar. Är ju faktiskt jul och en hel massa födelsedagar som jag måste lägga ut presentpengar på. Klädhandlandet får återupptas i januari när allt sånt är överstökat.

Nu måste jag plugga biologi för gudars skymning vad jag är opluggad. Och vi har prov imorgon, bör tilläggas. Herregud.

Inatt var jag och Henke vakna hela natten för att se valvakan inför amerikanska presidentvalet. Självklart valde vi att följa den på femman, med Filip och Fredrik. Men dessa komiska genier till trots så somnade jag några gånger, Henrik tog det dock som en man och vaken hela natten. Gjort konstiga saker i sömnen har jag också gjort, men det är sånt som händer när man är trött och inte har koll. Jag har även ätit choklad. Det var gott. Det blev ännu godare när Obama vann också, för då kunde jag segernjuta av chokladen. Sedan har jag SMS-terrat en viss person, nämner inga namn, som hoppades på McCain och denne fick sina fiskar varma, hehu.

Idag var det bad på skolan och det var trist, jag skulle göra livräddningen som jag inte gjort ännu, och Hanna var den som skulle räddas, men jag tror jag dödade henne mest. 544363 kallsupar senare kom jag i alla fall upp på kanten med en hand, min kylskåpssmidighet till trots. Jag är imponerad av mig själv nästan. Men som vi alla vet så är badhuset en ond plats och jag gillar inte vatten, särskilt inte i näsan. Dock kändes det skönt att simma för jag var sådär mysigt slut i kroppen sen, vår idrottslärare gillar att köra med oss och det är väl bra på sitt sätt fast inte alla gånger.
Sen hade vi matte, inget speciellt där.

Nu kan jag inte skriva mer för jag ska skriva ett tal om psykopati och det kommer inte gå så bra.

Idag när jag såg mig i spegeln på morgonen så greps jag av ett uns panik. I mitt nyblonderade hår som jag haft 10 liter hårsprej i och sedan sovit med (det var alltså trassligare än döden), samt med de nya glasögonen på mig och en total avsaknad av smink så var jag skrämmande lik Johan Palm i Idol. Jag blev rädd. Sedan borstade jag håret och sminkade mig och då blev allt bra igen.