You could laugh and cry in a single sound
Idag var ännu en sån där dag då man borde stannat i sängen. Åtminstone delvis, för jag har mest varit a pain in the ass gentemot min omgivning. Och som Carro uttryckte det; "Emelie, du är lite utanför idag. Fast det är nog ditt eget fel när du sätter dig så långt bort."
Då slog det mig lite hur onödigt surig jag hade varit fram tills dess. Det är bra att man har ärliga klasskamrater ibland ;) För efter det skärpte jag mig faktiskt. Och dagen blev förundransvärt mycket bättre. Ibland är man rätt trög som skyller på omgivningen fast man själv är den som orsakar det. Tänkte passa på att be om ursäkt åt dig, Matti (om du läser detta), för att jag förpestade din lunch med min störtflod av gnäll utan slut. Onödigt, och som du sa så överreagerade jag, fast det fattade jag inte då. Men jag är glad för att folk står ut med mig ibland fast jag är på så dåligt humör.
Nog för att jag blev på dåligt humör på vägen hem också. Men det var för att jag var så hungrig att jag hade kunnat äta en spårvagn just då, och det blev inte bättre av att jag fick lyssna på ivriga diskussioner om salighetsskänkande smör hela vägen hem. Smör som för övrigt inte alls är särskilt saligt, tvärtom. Det är ganska snuskigt om jag får säga det själv, men men, det är ju bara min åsikt. Men saltat fett på macka eller i palt eller vad som helst har som aldrig känts särskilt intressant för mig.
När jag kom hem så fräste jag mest bara, men sedan, när jag fick mat i magen, så blev jag som en ny människa. Tänk om det vore så enkelt att åtgärda alla elaka människor i världen. Hade det funnits mat till alla hade vi aldrig behövt kriga igen, är inte det bra så säg?
Till kvällsmat idag har jag ätit varma mackor, alltså inte såna man gör i mackgrill utan riktiga, på plåt i ugnen. Mums! Det är nästan det bästa som finns. Fast jag tycker ju det om så mycket att det nästan inte är någon idé att säga det mer. Men ibland känns saker bara helt bäst, helt enkelt. Det kan man inte ändra på.
Sammanfattningsvis så har min dag varit ganska meningslös egentligen. När jag kom hem så har jag inte gjort så mycket annat än att kolla TV, lägga patiens, göra biologi och matte och spela lite på datorn. Nu ska jag fundera ut klädval till imorgon. Sedan ska jag läsa Mannen som dog som en lax och sen ska jag sova.
Ibland förundras jag över hur meningslösa inlägg jag skriver. Det är som att det är någon sorts drog som gör att jag måste skriva var och varannan dag, fast jag inte ens har nåt speciellt att säga. Meningen med en blogg är väl egentligen att framföra ens åsikter, men jag har inte så mycket sådana nuförtiden om det inte är så att något exceptionellt och makalöst rubbar min konservativa vardag. Det är först då som saker rörs upp. Jag brukar inte ta sån stor notis om saker om de inte direkt berör mig, en sorts utlösande faktor, både på bra och dåliga sätt. Men jag ska försöka hitta nåt att ta ställning till, kanske imorgon. Nu ska jag sova strax som sagt. Och min mening angående att sova är att det är bra! :)
Då slog det mig lite hur onödigt surig jag hade varit fram tills dess. Det är bra att man har ärliga klasskamrater ibland ;) För efter det skärpte jag mig faktiskt. Och dagen blev förundransvärt mycket bättre. Ibland är man rätt trög som skyller på omgivningen fast man själv är den som orsakar det. Tänkte passa på att be om ursäkt åt dig, Matti (om du läser detta), för att jag förpestade din lunch med min störtflod av gnäll utan slut. Onödigt, och som du sa så överreagerade jag, fast det fattade jag inte då. Men jag är glad för att folk står ut med mig ibland fast jag är på så dåligt humör.
Nog för att jag blev på dåligt humör på vägen hem också. Men det var för att jag var så hungrig att jag hade kunnat äta en spårvagn just då, och det blev inte bättre av att jag fick lyssna på ivriga diskussioner om salighetsskänkande smör hela vägen hem. Smör som för övrigt inte alls är särskilt saligt, tvärtom. Det är ganska snuskigt om jag får säga det själv, men men, det är ju bara min åsikt. Men saltat fett på macka eller i palt eller vad som helst har som aldrig känts särskilt intressant för mig.
När jag kom hem så fräste jag mest bara, men sedan, när jag fick mat i magen, så blev jag som en ny människa. Tänk om det vore så enkelt att åtgärda alla elaka människor i världen. Hade det funnits mat till alla hade vi aldrig behövt kriga igen, är inte det bra så säg?
Till kvällsmat idag har jag ätit varma mackor, alltså inte såna man gör i mackgrill utan riktiga, på plåt i ugnen. Mums! Det är nästan det bästa som finns. Fast jag tycker ju det om så mycket att det nästan inte är någon idé att säga det mer. Men ibland känns saker bara helt bäst, helt enkelt. Det kan man inte ändra på.
Sammanfattningsvis så har min dag varit ganska meningslös egentligen. När jag kom hem så har jag inte gjort så mycket annat än att kolla TV, lägga patiens, göra biologi och matte och spela lite på datorn. Nu ska jag fundera ut klädval till imorgon. Sedan ska jag läsa Mannen som dog som en lax och sen ska jag sova.
Ibland förundras jag över hur meningslösa inlägg jag skriver. Det är som att det är någon sorts drog som gör att jag måste skriva var och varannan dag, fast jag inte ens har nåt speciellt att säga. Meningen med en blogg är väl egentligen att framföra ens åsikter, men jag har inte så mycket sådana nuförtiden om det inte är så att något exceptionellt och makalöst rubbar min konservativa vardag. Det är först då som saker rörs upp. Jag brukar inte ta sån stor notis om saker om de inte direkt berör mig, en sorts utlösande faktor, både på bra och dåliga sätt. Men jag ska försöka hitta nåt att ta ställning till, kanske imorgon. Nu ska jag sova strax som sagt. Och min mening angående att sova är att det är bra! :)
