Sometimes we take chances, sometimes we take pills
Den här torsdagen har varit lång, seg, mörk och kall. Och jag tror jag håller på att bli sjuk. Saken är den att vår 23-gradiga inomhustemperatur till trots så sitter jag här med två fleecetröjor, yllestrumpor och filt på mig och jag fryser ändå halvt ihjäl. Inte ens min goda kopp te, Brazilian Baía för att vara exakt, kunde värma mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, lägga mig i ugnen kanske.
För övrigt så är jag svintrött och funderar på om det är klokast att sova lite drygt en halvtimme, men då är ju problemet att jag förlorar en halvtimmes pluggtid, eller om jag ska vara vaken och plugga, men är man helt slut i skallen så brukar man oftast inte få in särskilt mycket intressant information, än mindre få det att fastna för gott. Dilemma.
Efter att denna skolvecka är över kommer hela världen kännas som himlariket på jorden. Jag är inte en sådan människa som faktiskt klarar av att hantera stress.
Ja just ja, vi fick tillbaka kemiproven idag. Aldrig nöjd.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, lägga mig i ugnen kanske.
För övrigt så är jag svintrött och funderar på om det är klokast att sova lite drygt en halvtimme, men då är ju problemet att jag förlorar en halvtimmes pluggtid, eller om jag ska vara vaken och plugga, men är man helt slut i skallen så brukar man oftast inte få in särskilt mycket intressant information, än mindre få det att fastna för gott. Dilemma.
Efter att denna skolvecka är över kommer hela världen kännas som himlariket på jorden. Jag är inte en sådan människa som faktiskt klarar av att hantera stress.
Ja just ja, vi fick tillbaka kemiproven idag. Aldrig nöjd.
