Emelie

Idag var ingen bra dag i skolan. Jag var så trött och hungrig och okoncentrerad och allmänt less i huvudet att jag nästan tänkte att detta är nog slutet, det finns inget mer bortom denna gräns, livet har ingen mening, världen är emot mig. Därför intog jag senare en alvedon och hamnade i något slags koma i soffan under några behagliga timmar. Jag sov tyngre och hårdare än jag någonsin gjort tror jag, och när jag vaknade så kändes alla lemmar i min kropp säreget förslöade. Det var ungefär som att jag hade sovit så intensivt att alla mina muskler hade förtvinat till ingenting, och det skulle ta år för dem att återgå till sin ursprungliga storlek. Nu känner jag mig någorlunda normal i alla fall, men hade någon utmanat mig på bänkpresstävling så hade jag nog bara tagit 150 istället för mina vanliga 160 kg, för som vi alla vet så är jag i princip muskligast i världen.

Ett litet tillägg här är att den 40-åriga gubben rejsar runt på sin fina gröna moped klass II igen på vändplanen. Han har tydligen inte fattat det här alltså. Man är inte cool om man inte har klass I! Till och med Bobby Car-ungen var coolare än han, och dessutom mycket miljövänligare.

Idag var en tisdag som kändes väldigt energikrävande fast den egentligen inte var det. Vi fick bestämda datum för både kemi- och biologiprov vilket gjorde den annars så somriga och förväntansfulla tillvaron något mörkare. Men i övrigt så hade vi ju trots allt sovmorgon till klockan halv 10 och relativt slappa lektioner, men det är ju den där kemin som suger musten ur en som vanligt. Särskilt med tanke på hur fantastiskt mycket vi ska hinna lära oss till nästa prov, man skulle nog kunna uttrycka det som att jag nästan längtar ihjäl mig. Lite vill jag avlida hur som helst.

Efter lunch fick jag och Henrik något ryck också och bestämde oss för att följa med Robert och Alex på en kort och meningslös men ganska trivsam och solig promenad, hela långa vägen upp till stan och tillbaka. Mer hann vi inte med.
Jag, Henrik och Klara var även senare på dagen vad man kanske skulle kunna kalla fysiskt aktiva, då vi var och tränade efter skolan. Wow säger jag åt det då jag inte kunde komma på något bättre kraftuttryck - alla vet att de gör sig bäst med tillhörande förvånat och imponerat ansiktsuttryck, som detta:


Sen blev jag mycket lycklig av att äta middag, varefter det bar av till körkortsteorin. Jag hatar verkligen den kursen, idag var det så illa så jag trodde jag skulle dö där jag satt och verkligen kämpade för att ta in information om gränser för promillehalt och vad som händer om man är förste man på olycksplats.

Något annat som förstörde min dag lite var att jag trampade i hundbajs. Det gjorde mig uppriktigt förgrymmad. Som jag tidigare har sagt: död åt de icke-plockande hundägarna!

Godnatt.

Jag bloggar igen. Sedan sist har jag inte kommit på nåt att göra. Är väl därför det blir såhär. Men det kör omkring en man som ser ut att vara över 40 på en cool moped klass II runt runt på vändplanen utanför mitt hus. Han har tydligen ersatt Bobby Car-ungen. Man upphör aldrig att förvånas på denna gata!

EDIT kl 20:26 ca:

Detta inlägg var inte ens klart när jag postade det, det var menat att hamna i utkast men jag har tydligen tryckt fel. Så inlägget fick beklagligt nog ett ganska abrupt slut, och inte nog med det, jag har dessutom inte kunnat stava på svenska. Fy!

---

Gårdagen bjöd på en underbar morgon. Jag vaknade strax efter nio, solen sken då helt underbart varmt så därför tog jag på mig linne och kjol, torkade av utemöblerna på altanen och beredde frukost i expressfart. Denna frukost avnjöt jag då således i kjol och linne sittandes på/vid mina rena utemöbler på altanen i solen. Fantastiskt skönt. På altanen stannade jag tills klockan närmade sig 2. Under den tiden hade det hunnit börja blåsa mycket och kallt, och jag höll på att frysa ihjäl där jag låg och "pressade". Men inte ville jag gå in för det, nej. När det för en gångs skull är sol får man tamejfan vara tacksam.

Hur som helst, efter detta gick jag upp på stan och mötte Klara och Hanna, och i deras sällskap fick jag avnjuta sommarens första mjukglass :) Det var mycket gott. Men tråkigt nog så grisade jag saltlakritssås på mina rena, vita byxor (varför försöker jag ens ha på mig sådana när jag ändå vet att jag aldrig prickar munnen?), så de fick åka in i tvätten direkt.

---

Mera tillägg kl 20.27 eller nåt:

Egentligen har jag inget av intresse att tillägga. Jag har gått omkring med mina såsiga byxor hela dagen för jag orkade inte tvätta dem när det ändå bara var jag och min familj som kunde se mitt bedrövliga griseri. I övrigt har jag gjort absolut inget idag, förutom att låtsas att det var sommar en stund imorse och försöka sola men det blev kallt. Dessutom blev jag anfallen av en galen humla. Då gav jag upp.

Igår var det ju då valborgsmässoafton och det bör man väl fira på något sätt. Jag, Klara och Henrik bestämde oss för att först grilla hos Klara, och det var till och med såpass varmt att vi kunde sitta ute och äta i eftermiddagssolen (vilket är ganska ovanligt för att vara Kiruna). Dock fick jackorna åka på sen, men det är sådant man får räkna med. Även Sofia anslöt sig senare.

Vi besökte därefter Alex som fyllde 18 år men som sig bör så ville han gå på krogen framåt 11 ungefär, vilket ledde till att de som ännu inte fyllt 18 snopet fick kliva ut på gatan och göra det bästa av situationen därifrån. Detta innefattade alltså mig, Henrik och Klara, och fast Sofia helt lagligt hade kunnat följa med krogfolket så stannade hon snällt med oss. Vi tappade dock bort henne i folkmassan och ingen vet var hon tog vägen efter det. Förhoppningsvis återfinns hon i skolan på måndag. Tyvärr blev det även en ganska lång stund vi spenderade på stan utan att ha något att göra eller någonstans att ta vägen. Närmare bestämt så stannade vi där tills klockan började närma sig 03.00, vilket kändes en aning tragiskt, för att inte tala om hur mycket jag frös. Men det var en hel del trevliga människor som kom och gick och man fick föra trevliga samtal med många.

Jag blev för övrigt nästan lite stött när en viss persons broder berättade att "han inte hade väntat sig att jag skulle vara så kort". Hmpf! Med mina ståtliga 161,5 centimeter över marken kommer jag inte att tolerera sådana påståenden.
Vi fick även tillfälle att tacka så mycket för den vackra konsten som somliga i EC1 hade ritat åt oss. De måste verkligen älska oss!

Nu ska jag äta fiskgratäng och vänta på att Axel och Henrik (Hendrik) ska masa sig hit. Det var för övrigt så varmt idag att det var fullt möjligt att skotta bort lite snö i bara kortärmat. Är nog 100 % barmark inom kort skulle jag tro :)

Idag lossnade en stor tyngd från mina axlar. Den har till och med varit tyngre än "den stora röda" att bära på. Det var nämligen så att jag slutligen nådde ett färdigställande av vattenanalysen, och den är nu inlämnad och klar. Jag tror jag aldrig har känt mig så lätt i hela mitt liv, jag bara skuttade fram genom korridoren (nästan). Jag flexade omedvetet min biceps åt Georg i triumf och firade sedan med pizza och turkisk konfekt.
Sen så skedde det som alltid brukar ske efter prov dock, nämligen att några tittade i min analys och sa saker i stil med "Jaha, parade du ihop den sjön med det vattenprovet? Det gjorde inte vi.", vilket fick mig att automatiskt känna mig dålig, eftersom jag sällan är den som har rätt i de situationerna. Men jag skyller på att jag stressade mig igenom hela slutdiskussionen bara för att hinna bli klar, hostelihost. Det var åtminstone fina framsidor... Fast inte lika fina som den på min och Lindas fysikrapport, bör tilläggas. Vem behöver LSD liksom?

I likhet med kommande torsdag så är hela sommaren ett stort frågetecken. Kommer någon arbetsplats att vilja ha mig? I värsta fall så kommer jag eventuellt spendera fyra dagar med barn i åldern 6 år och uppåt. Jag är inte så bra på att handskas med barn, de är alldeles för ärliga. På vintrarna är de äckliga också, i alla fall de som slickar upp snoret de har rinnandes från näsan istället för att torka bort det. Jag kan nästan kräkas när jag tänker på det, och ännu mer när jag ser det. Urk!

Idag skrev vi för övrigt Writing-delen i NP Engelska B. Jag var tydligen inte ensam om att verka som en über-feminist i mitt skrivande. Det var inte riktigt meningen, jag är inte über-feminist heller för den delen. Om nu någon var intresserad.

Nu ska jag återgå till att plugga kemi. Som tur var fick jag några allierade som ska skriva med mig på torsdag istället för imorgon, vilket ger mig en extra pluggdag (behövligt) och dessutom så får jag äta plättar. <3
Ett minus är väl att jag måste infinna mig i skolan 09.00 istället för att vara ledig hela dagen lång, men vad vore livet utan uppoffringar?

Jag började kalkylera och insåg att jag har 27 skoldagar kvar, om mina matematiska kunskaper räckte till för det. På de 27 dagarna ska jag hinna klämma in:

• Inlämning av vattenanalysrapport (imorgon, sen är den tyngden för evigt lyft från mina axlar)
• Kemiprov (någon gång denna vecka)
• 3 (?) nationella prov i engelska, varav ett imorgon
• NP i Matte D
• Ett eller två fysikprov
• Påbörjande och färdigställande av fördjupningsarbetet i psykologi
• Ännu ett kemiprov
• Körkortsteoriprov
• Färdigställande och inlämning av fördjupningsarbetet i svenska
• Två (?) biologiprov
• (Förhoppningsvis) påbörjande, färdigställande och inlämning av programmeringsuppgiften

Och säkert något mer också men jag kommer inte på det just nu. Det ska bli skönt att få bocka av en massa saker så småningom, och ta emot sommaren med öppna armar.

Något annat som jag ska ta emot med öppna armar är sömnen, så ska jag avsluta denna dag tillsammans med detta meningslösa inlägg, och njuta av NP i Engelska B imorgon. Därefter lite underbar vattenanalysskrivning, ännu underbarare frihet från analysen och sen ska jag typ äta upp min arm för att fira, för det är det värt.

Jag hatar människor som har hundar och som inte plockar upp efter dem. Vad fan är problemet liksom? Skaffar man hund så är man väl medveten om att den också behöver göra sina behov, antagligen utomhus, antagligen på allmän plats, och då får man ju för fan också ta sitt ansvar och plocka upp efter den. Detsamma gäller hästar och deras ägare, även där får man väl ta sitt ansvar och plocka upp efter dem, eller ha en sån där kasse som jag sett någon ha nån gång. Jag vet dock inte vad de heter. Men har man ingen sådan så bör väl en ICA-kasse som man knyter under svansen funka lika bra.

Främsta problemet är dock hundarna. Och visst, naturen tar hand om det så småningom, men det tar en jävla tid för det att försvinna. Dessutom så försvinner det inte alls på vintern utan fryses in och bäddas ner i snön för att så glatt titta fram såhär nu när våren gör sitt och snön börjar smälta. Det är ÄCKLIGT! Man ska inte behöva sicksacka sig fram genom stan eller behöva ha 100% fokus på var man sätter fötterna där man går, bara för att några lata jävlar inte ids böja sig ner och plocka upp efter sin hund. Det var till och med hundbajs på min egen gård idag, som töandet avslöjade. Vem fan låter sin hund bajsa på min gård?! Idioter.

Ni som inte har plockat upp efter er hund tidigare bör börja göra det snarast. Annars har ni alternativen:
1) Låt hunden enbart bajsa på eran egen gård. Har ni endast lägenhet, låt då hunden bajsa på balkongen, i blomkrukorna, bakom vardagsrumssofforna, eller liknande.
2) Gör er av med hunden eller gör er av med er själva. Ni förtjänar inte den och den förtjänar inte er.
3) Jag letar upp erat namn och adress och samlar därefter ihop lite folk som tillsammans kan utföra ett kollektivt toalettbesök på eran gård/bro eller i trappuppgången/brevinkastet eller liknande med jämna mellanrum. Skitar ni ner folkets platser, allmänna eller ej, så ser jag inget fel med att folket skitar ner era.

Allt för en trevligare värld.

Bloggorken tryter, jag har helt enkelt ingenting att skriva om. Därför blir det såhär. Meningslöst alltså.

Jag är LESS

Slutspurten på påsklovet nu och jag säger då det; nog känns det för jävligt att det ska ta slut. Vi har så mycket mysigt som väntar oss i skolan också när vi kommer tillbaka, till exempel en underbar vattenanalys samt kemi- och fysikprov. Det jag har mest ångest för är nästan vattenanalysen (jag har gett upp kampen mot kemin och fysiken vid det här laget... intalar jag mig). Jag HATAR vattenanalysen. HATAR!

Jag gjorde ett tappert försök att plugga kemi igår, men som vi alla vet så har jag negativ självdisciplin, och detta pluggförsök resulterade endast i att jag kollade TV, provade kläder, brände en skiva, satt vid datorn och trögade, drack 4000 liter kaffe, njöt en stund av det som var kvar av gårdagens Ben&Jerry's, försökte locka håret men det blev bara trassel - inga graciösa hollywoodlockar här inte, det som skulle se ut såhär...


 ... såg istället ut såhär...



Ungefär så känner jag mig nu också. Men jag ämnar genomgå vissa utseendemässiga förändringar fram till kvällen. Förhoppningsvis lyckas jag, kanske inte så att jag ser ut som på översta bilden (glhf) men i alla fall så man kan visa sig ute. Förhoppningsvis slutar det också snöa. Jag menar, vad fan, det skulle ju bli sommar.

På tal om sommaren så har jag höga förväntningar på den. Några stora händelser och några mindre händelser kanske tillsammans kan få sommaren att bli mycket trevlig. Hoppas att vädret är bra, för det första. Och hoppas min ekonomi håller. Sen ska jag resa mycket också, i maj och i juni lägger jag grunden. Jag ska fullkomligt ruinera mig själv i bland annat Malmö - och jag ska njuta av att slösa bort varenda krona. Hehu :)

Jag har varit en aning inaktiv i bloggosfären den senaste tiden, av två anledningar: när jag varit hemma så har jag haft saker att skriva om men inte orkat skriva dem, och därefter så har jag varit i stugan, utan internet, och då blir det inget bloggande helt enkelt.
Nu är jag dock på hemmaplan igen och det är rätt skönt. Ska bli en sammandragning av påsklovet sen när det faktiskt är slut.

För ett litet tag sedan så genomförde jag och Anna en mycket viktig undersökning. Vi hade nämligen hört någon komma med ett mycket kontroversiellt påstående som vi knappt kunde tro när vi hörde det. Axiomet skulle anses ogiltigt tills det var bevisat giltigt. Det handlade alltså om att någon berättade för oss att Brändas mackor skulle vara mycket godare än Safaris. "Vafalls!" utropade vi, "detta skall vi gå till botten med!". Det gjorde vi också. Vi kom fram till att Safari fullkomligt spöade skiten ur Brända. Så det så :)

Nu ska jag göra ingenting, sen ska jag väl springa, duscha och sen får man se vad kvällen har att erbjuda. Jag har låga förväntningar tills vidare.

Som sig bör så missbrukar man dygnets timmar till att vara vaken och göra ingenting istället för att faktiskt sova så man kan göra något vettigt nästa dag. Men jag inbillar mig att jag värmer upp inför det stundande påsklovet.

Måndagen var ovanligt lätt och gick ovanligt fort, trots att vi hade fysik. Fysikprovet som jag såg för andra gången efter att jag lämnat in det den ödesdigra provskrivningsdagen kom som ännu ett, icke oväntat, knytnävsslag i ansiktet, men det börjar bli en sådan evigt återkommande vana att jag kommer se ut som ett paket köttfärs innan vi gått ut tvåan. Bara att härda ut alltså. Jag har ju även ett stundande kemiprov den 28e (29e) april, så det är ju bara att börja ladda. Frågan är bara om det kommer att bruka knogjärn eller ej denna gång.

Redovisade engelskan idag och det var sjukt skönt att få det bortgjort. I övrigt bjöd inte dagen på några extravaganta händelser, men vi hängde upp Viktorias 18-årsbilder (snygga) och Anna började särboxas med mig på väg genom korridoren när vi hade slutat. Jag blev så överrumplad att jag drog till med ett hysteriskt skratt/panikskrik som till och med förvånade mig själv. Men det gjorde inte så mycket.

Jag har även syndat idag och besökt Frasses för en näringsrik måltid tillsammans med Henrik. Jag skyller på att det var hans idé. Jag har heller inte sprungit, men jag kom lite till insikt om mitt osunda leverne när vi satt på Frasses. Jag bör anteckna mina matsynder i en matsyndsdagbok så jag ser hur mycket jag faktiskt stoppar i mig. Sedan ska jag jämföra det med min träningsdagbok som jag misstänker kommer bli betydligt tunnare. Sedan ska jag försöka jämna ut förhållandet mellan dessa på något sätt. Fast det är ju som med de flesta av mina planer; det lär ju bara stanna vid teorier.

På tal om teorier i övrigt så har jag körkortsteori imorgon. Mycket spännande och jag längtar verkligen efter att få mysa med Rolf. Jag måste även läsa lite på vägmärken. Men nu ska jag lämna över till John Blund, jag tackar de som faktiskt orkade läsa detta meningslösa inlägg och jag har förståelse för dem som inte gjorde det.
God natt.

Hela dagen har jag varit zombietrött. Jag har velat spy på livet och sova i hundra år ungefär. Om jag är såhär trött av att vara vaken i ca 12 timmar, hur trött ska jag då inte vara till sommaren när vi enligt projektarbetesidén ska vara vakna i en sisådär 72 timmar? Eller lite mer eller lite mindre. Jag kommer att dö.

Hur som helst så har jag försökt motarbeta min trötthet hela dagen, på alla lämpliga sätt utom att gå och lägga mig (jag tänkte för en gångs skull inte vara pensionär). Den enda skillnaden har då varit att istället för att slösa bort någon timme på dagen på att sova så har jag slösat ungefär hela dagen på att vara så trött så jag inte orkat göra någonting alls. Och så har jag frusit.

Igår var dock en mycket trevligare dag. Den var helt förträfflig, om jag ska vara helt ärlig. Den började med psykologi kl 08.00, och då skulle vi bara redovisa och lyssna på andras redovisningar, vilket inte var direkt ansträngade. Efter det följde idrott, närmare bestämt bowling, där det var jag, Viktoria, Anna, Linda och Simone som stod för NVs deltagande. Inte heller det kan väl klassas som en särskilt utpumpande "sport". När vi hade bowlat klart och skulle tillbaka till skolan sken solen varmt och mjukt på oss, och detta uppmuntrade oss (jag, Viktoria, Anna och Simone) till att gå och äta på Safari istället för läskig köttfärslimpa på skolan. Mums! Så det var ett glatt gäng som fläskade i sig mackor i godan ro (somliga åt även efterrätt som sig bör ;) ).



Vi råkade även på en mystisk kebabman. Han var dock inte gjord av kebab, utan var bara en vanlig man som jag sade var glad. Men Anna hör ungefär lika bra som jag (hänvisning till "broskkrigaren").

När vi kom tillbaka till skolan kunde vi fortfarande avnjuta att ha kvar en del av hålet (som vi hade pga att vi inte hade någon kemi, kärlek), därefter mattelektion som vi inte behövde göra någonting alls på och sedan gå hem. Senare på kvällen blev det film med Klara och Henrik, vi fick även smaska på Klaras kardemummabullar (kardemumsabullar) och alla var lyckliga och glada. Hade jag fått välja hade alla dagar varit som onsdagen (absolut inte som idag). Fast då hade jag blivit ganska tjock.

Nu ska jag överleva i någon timme till, sen ska jag hoppa i säng.

Det finns många sätt att skriva fel på i svenska språket, det är ju trots allt, som vi diskuterade idag, ett av de svåraste språken att lära sig. Kanske även för en människa som är född i Sverige och som har talat svenska sedan barnsben, med tanke på hur mycket felaktigheter man ser varje dag. Och det mesta är väl bara slarv, egentligen, man råkar skriva fel lite då och då (jag är långt ifrån oskyldig själv), och stavar man fel någon gång ibland så är det väl inte heller hela världen. Något som jag obönhörligen stör mig på är dock särskrivningarna, som sakta kryper in i svenska språket, infiltrerar och underminerar det och gör det till en kaskad av ordmissbruk och icke mönstergilla tvångsföreställningar om hur ord skall sammanslås.

Anledningen till att jag hatar särskrivningar så mycket är dels på grund av estetiska skäl (tycker det ser helt efterblivet ut, och ger ett mycket oseriöst intryck i till exempel reklamannonser) och dels på grund av att jag inte på något plan begriper varför folk särskriver. För i muntligt tal så lägger vi inte in någon paus mellan delarna i det sammansatta orden "barnvagn", "blötdjur", "jättestor" och så vidare. Hade vi lagt in en paus i dagligt tal så hade till och med betydelsen ändrats i vissa ord, exempelvis "sjuksyster" -> "sjuk syster", "renhjord" -> "ren hjord".

Så varför förekommer särskrivningarna? Varför envisas folk med att skriva att dagen var jätte tråkig, att engelska uppsatsen var svår att hinna med, att plast förpackningarna inte sorteras som de ska? Jag blir galen.

Några särskrivare i vardagen är bland annat:

Frasses
De som hade hand om containrarna på mitt sommarjobb förra året
Den som skrev etiketterna till pärmarna på mitt sommarjobb förra året...
Arbetsmiljöverket (längst ner på bilden, dock tveksamt om radbrytning räknas som särskrivning, men tekniskt sett så borde det vara ett bindestreck efter arbetsmiljö i så fall)
Affärsvärlden (samma anledning som föregående, varför inget bindestreck efter "fond"?)

Och här följer två som jag såg i Kiruna annonsblad häromdagen, och båda två förvirrar mig ganska mycket.
En annons angående en pimpeltävling. Varför är bara "vuxen klassen" tilldelad en särskrivning, men inte "ungdomsklassen"? Har två olika personer delat på bördan att skriva artikeln? Fast den som skrev om vuxen klassen skrev då i så fall även om priset i ungdomsklassen (en helt enastående DVD spelare!), så jag är tveksam.

Samma fenomen ses här:
I en annons från City Taxi (notera särskrivning redan i företagsnamnet), där de stolt proklamerar att de utför "limousine körning". Övriga sammansatta ord har de dock antingen skrivit ihop såsom de skall skrivas ("persontrafik", "minibuss") eller så har de förärat dem ett bindestreck ("handikapp-rullstolar", "bår-transporter"). Varför denna inkonsekvens? Detta förbryllade mig så allvarligt att jag nästan inte kunde sova, du milde tid.

Nåja, nu ska jag sluta vara bitter och istället gå ut och SPRIDA PROPAGANDAN FÖR ETT RENARE SPRÅKBRUK INOM SVEA RIKES GRÄNSER! Hrm.
Nej, det ska jag faktiskt inte. Jag ska jobba på min redovisning till engelskan imorgon. Därefter ska jag väl fortsätta sura över särskrivningarna i min ensamhet i evig tid, för det är inte som att jag gör nån skillnad för att jag är lite arg då och då.

---

Och i Skellefteå hade man mytomaner istället för draghundar. "Nog dug'e!", tjöt man.

Jag står och velar mellan att plugga röven av mig till fysikprovet (vilket kommer resultera i ett VG), eller att bojkotta allt pluggande och, hrm, "gå på känsla" (vilket kommer resultera i ett VG). Att inte plugga är iofs som att bryta mot NV:s egen outtalade hederskodex, men hela min existens bryter mot den i övrigt så vad spelar det för roll, egentligen?

Edit: Nu menade jag inte att vara så dramatisk, eller låtsas göra revolt mot systemet. Storebror får gärna flåsa mig i nacken ett tag till. Faktum är att jag inte vet vad jag pratar om.