She's a tramp, she's a vamp, but she still does her dance
Matten är nu en tyngd som jag troligtvis aldrig mer behöver släpa på mina axlar. Fick tillbaka nationella proven idag och det var inte direkt en positiv grej, men Kenneth hade tydligen överseende med mitt fatala snedsteg och gav mig någorlunda bra betyg i alla fall. Självklart hade min värld redan fallit så det var inte mycket att göra annat än att snabbt ta mig därifrån för att göra situationen så hållbar som möjligt för mina klasskamrater, som annars hade fått stå ut med mitt makabra sönderfall, och för mig själv, som annars hade fått lyssna på mina klasskamrater när de pratade om hur bra de var på saker och ting (och därigenom sönderfallit ännu lite till. Varför pratar jag om sönderfall? Jag klarade ju inte den uppgiften på provet ens, självspäkning det här). Fort hem med andra ord, så sker så liten skada som möjligt.
Men nu har jag bara roligheter framför mig! Nu i helg ska jag jobba, långpass dessutom. Det älskar jag. Vad jag älskar ännu mer är att jag ska jobba långpass inte bara nu i helg, utan även de två följande helgerna efter detta. Fritid är för mesar.
Och om mindre än en vecka har jag fysikprov, finns det något bättre? Jag ÄLSKAR fysik! Och dessutom förstår jag precis allt så det här kommer gå som smort känner jag.
Sedan har jag ett jättespännande historiearbete att skriva klart, samt en bokrecensionsgrej till engelskan som också är otroligt kul. Vi kommer mest troligt att få ha lite läxförhör på onsdag också i engelskan, tur det, för annars hade jag nog känt mig lite sysslolös.
Vi ska även ägna många många timmar åt att knåpa ihop projektarbetet, en mycket intressant och spännande tid med andra ord. Och så ska jag göra klart mitt programmeringsarbete, vilket jag verkligen ser fram emot. Det gör verkligen ingenting att det tar ett år för datorn att starta och att den inte sparar någonting av det jag gör, samt att de kommandon jag försöker programmera in inte fungerar - det gör ju det hela bara ännu lite spännande. Vad vore livet utan utmaningar liksom?
Så jag är genuint glad och lycklig över tillvaron nu. Ungefär såhär (vid 0:20).
Men nu har jag bara roligheter framför mig! Nu i helg ska jag jobba, långpass dessutom. Det älskar jag. Vad jag älskar ännu mer är att jag ska jobba långpass inte bara nu i helg, utan även de två följande helgerna efter detta. Fritid är för mesar.
Och om mindre än en vecka har jag fysikprov, finns det något bättre? Jag ÄLSKAR fysik! Och dessutom förstår jag precis allt så det här kommer gå som smort känner jag.
Sedan har jag ett jättespännande historiearbete att skriva klart, samt en bokrecensionsgrej till engelskan som också är otroligt kul. Vi kommer mest troligt att få ha lite läxförhör på onsdag också i engelskan, tur det, för annars hade jag nog känt mig lite sysslolös.
Vi ska även ägna många många timmar åt att knåpa ihop projektarbetet, en mycket intressant och spännande tid med andra ord. Och så ska jag göra klart mitt programmeringsarbete, vilket jag verkligen ser fram emot. Det gör verkligen ingenting att det tar ett år för datorn att starta och att den inte sparar någonting av det jag gör, samt att de kommandon jag försöker programmera in inte fungerar - det gör ju det hela bara ännu lite spännande. Vad vore livet utan utmaningar liksom?
Så jag är genuint glad och lycklig över tillvaron nu. Ungefär såhär (vid 0:20).
