Emelie

Jag förstår som inte riktigt blogg.se:s nya design. Eller jag tycker den är krånglig i alla fall, men det är väl inte mycket att göra åt.

Idag råkade jag sova lite för länge för att jag skulle hinna i tid till historian kl 08.10 (eller visst hade jag kunnat skynda mig till skolan men då hade jag sett ut som en maläten sork med lepra), så jag bestämde mig för att göra den hemma istället, eftersom det ändå var eget arbete. Fast jag gjorde den inte hemma sådär tidigt på morgonen, utan jag råkade gå och lägga mig i sängen igen och sova lite till. Vaknade lite för sent för andra gången samma morgon, så det blev väldigt stressigt för att hinna till religionen. Men jag hann! Jag var till och med i klassrummet före alla andra. Bra jobbat där. Såg inte ens alltför maläten ut, förutom att Sofia sa att jag såg ut att vara jättetrött.

Efter religion var det dags för mat, och det var ugnsstekt lax, vilket inte är min favorit i skolan. Men faktum är att jag nog dömt ut det för tidigt, för jag var så hungrig att jag tänkte äta det i alla fall idag, och det var faktiskt helt okej. Problemet är att laxsmaken (och lukten) hänger kvar efter en som en igeldemon i flera veckor efteråt.

Laxig men mätt åkte jag upp på stan tillsammans med Klara och Sofia. Sofia var hurtig och skulle träna, medan jag och Klara skulle slösa pengar på tights som vi inte trodde skulle finnas, men de fanns! Jag råkade visst köpa ett par skor också, jag som skulle spara pengar till Spanien. Men jag behövde dessa skor till Spanien ansåg jag, så tja, it makes sense. Dessutom var det 20% snöfestivalrabatt på dem, så det var ju egentligen som att jag nästan tjänade lite pengar...

Nåja, nu ska jag duscha och lite senare ska jag gå till jobbet i denna makabra kyla. När jag slutar, vilket jag hoppas blir tidigt (så ge fan i att komma och handla mat senare än typ halv 8, gott folk. Vem äter så sent i vilket fall som helst? Åk på Annis grill i stället eller laga god fredagsmat på hemmaplan som normala människor) så ska jag snabba mig hem för att spendera kvällen i goda vänners lag. Kommer antagligen lukta lite hamburgare men det får man ta...
I övrigt känns det inte längre särskilt jobbigt att jobba i helgen, för nu är också det mesta i skolväg bortgjort. Ska spendera lördags- och söndagskvällen med att försöka färdigställa mitt historiearbete som aldrig någonsin kommer bli färdigt, och jag kommer vara sinnessjukt trött. Men det fixar sig.
Långt inlägg idag men eloge till dem som bemödar sig att läsa. Om ni önskar en kram så kan ni söka upp mig på Frasses eller på Arran ikväll, jag är givmild med sådana.

Mitt arbete i historia, som ska skrivas lite som en dagbok, kommer mest troligt att bli långt som en hel roman. Hur ska jag få med allt jag anser viktigt på endast fyra st A4? Det finns ju hur mycket som helst som man måste ha med i ett arbete. Och hur ska jag ha tid att skriva allt detta? Det kommer inte gå.

Hur som helst, om någon är intresserad av en 300 sidor lång roman om Meztlis äventyr i den aztekiska vardagen så kommer den inom kort (eller tja, inom en tioårsperiod) att finnas i närmaste bokhandel för endast 199 svenska riksdaler...

De där små sakerna i vardagen kan göra så mycket. De gångerna man känner att man inte är tagen för given, att folk lägger märke till att man finns, att man är behövd och omtyckt. För även om man kanske innerst inne vet att man är det så behöver alla nog bli påminda om det ibland, på ett eller annat sätt. Och oavsett om man behöver det eller inte så kan den lilla bekräftelsen ändå göra en så himla glad. Som ett glatt hej eller en kram när man möts. Ett telefonsamtal utan egentlig anledning bara för att man hade lust att prata. Ett sms om att man saknar varandra när man är borta. Att säga att man tycker om varandra, bara för att fastställa det än en gång.

 

Det är en sådan liten grej att göra, men det kan betyda så mycket. Och jag vet att jag själv inte är så bra på sådant här, och jag är inte ensam. Varför är vi så dåliga på det här egentligen? För tanken/känslan finns ju där i grund och botten, man tycker faktiskt om varandra, och man saknar faktiskt varandra (antar jag?), men man kommer bara inte riktigt till handling med att bekräfta det så ofta. Tråkigt nog. För jag vet ju själv hur glad jag blir när det händer, och hur modfälld jag kan bli när det inte händer.

 

En mycket god vän till mig kom dock till handling idag och gjorde en sådan här liten grej. Hon är faktiskt en av de få jag vet som gör så rätt ofta, och det är aldrig så att man skulle tröttna, tvärtom. Det är lika trevligt varje gång det händer.

 

Tack Agnes, jag tycker om dig så himla mycket. Du gör mig glad <3

Tycker min livskurva mest börjar anta formen av grafen för -x², där x>0...

Matten är nu en tyngd som jag troligtvis aldrig mer behöver släpa på mina axlar. Fick tillbaka nationella proven idag och det var inte direkt en positiv grej, men Kenneth hade tydligen överseende med mitt fatala snedsteg och gav mig någorlunda bra betyg i alla fall. Självklart hade min värld redan fallit så det var inte mycket att göra annat än att snabbt ta mig därifrån för att göra situationen så hållbar som möjligt för mina klasskamrater, som annars hade fått stå ut med mitt makabra sönderfall, och för mig själv, som annars hade fått lyssna på mina klasskamrater när de pratade om hur bra de var på saker och ting (och därigenom sönderfallit ännu lite till. Varför pratar jag om sönderfall? Jag klarade ju inte den uppgiften på provet ens, självspäkning det här). Fort hem med andra ord, så sker så liten skada som möjligt.

Men nu har jag bara roligheter framför mig! Nu i helg ska jag jobba, långpass dessutom. Det älskar jag. Vad jag älskar ännu mer är att jag ska jobba långpass inte bara nu i helg, utan även de två följande helgerna efter detta. Fritid är för mesar.
Och om mindre än en vecka har jag fysikprov, finns det något bättre? Jag ÄLSKAR fysik! Och dessutom förstår jag precis allt så det här kommer gå som smort känner jag.
Sedan har jag ett jättespännande historiearbete att skriva klart, samt en bokrecensionsgrej till engelskan som också är otroligt kul. Vi kommer mest troligt att få ha lite läxförhör på onsdag också i engelskan, tur det, för annars hade jag nog känt mig lite sysslolös.
Vi ska även ägna många många timmar åt att knåpa ihop projektarbetet, en mycket intressant och spännande tid med andra ord. Och så ska jag göra klart mitt programmeringsarbete, vilket jag verkligen ser fram emot. Det gör verkligen ingenting att det tar ett år för datorn att starta och att den inte sparar någonting av det jag gör, samt att de kommandon jag försöker programmera in inte fungerar - det gör ju det hela bara ännu lite spännande. Vad vore livet utan utmaningar liksom?

Så jag är genuint glad och lycklig över tillvaron nu. Ungefär såhär (vid 0:20).

Idag var jag en dålig och oansvarig kvinna. Jag försov mig så till den grad att jag vaknade när min enda lektion för dagen, alltså fysik, nästan hade slutat - det vill säga nästan halv elva. Fast att säga att jag försov mig är inte riktigt rätt ord, att jag låg i koma är nog närmare sanningen. Saken är den att ventilationen i mitt rum är urusel, så om jag inte har fönstret öppet under natten kommer det inte in något syre alls. När jag slutligen vaknade (hade till och med gått tvärs igenom rummet och stängt av alarmet och gått och lagt mig igen utan att komma ihåg det) så var mitt rum alltså en varm, kvav, unken, syrelös katakomb. Inte konstigt att man inte vaknar, man är ju närmast hjärndöd när man sover där inne.

Gick till skolan ändå för att äta lunch, få betygen i NK och be Kenneth om hjälp med matten, min sprängande huvudvärk till trots. En mycket meningsfull skoldag.

Kenneth var dock mycket snäll med mig och sa att han trodde det skulle gå mycket bra för mig, mitt tvivel till trots. Antagligen vill han bara få upp mitt humör lite men det kändes bra i alla fall. Om det inte går jättedåligt imorgon så är imorgon min sista dag med matematiken.

Igår bokade vi även resan till Spanien. Nu kan man börja känna sig ordentligt peppad, för nu vet vi att det faktiskt blir av. Underbart!

HAHAHAHAHA patetiskt.

http://www.youtube.com/watch?v=tBMQbiRXGJ4


http://www.youtube.com/watch?v=7KNevVQF764&feature=related


Var fanns föräldrarna? Vart är världen på väg?

Fick sluta otroligt tidigt idag så min plan var att göra matte hela dagen lång. Men självklart blev det inte så, jag har spenderat ungefär en timme med matten.
Här följer en lista över exempel på saker du kan göra istället för matten om du vill vara som jag:

• Titta ut genom fönstret och smygspionera på grannen som parkerat på mycket konstiga sätt på gatan
• Sitt förstrött och klös bort nagellack från naglarna
• Sjung högt för dig själv utan att tänka på det
• Bli uppmärksam på att tystnaden just faktiskt bröts av någonting, och ställ dig därefter frågan: Sjöng jag nyss eller inbillade jag mig bara?
• Prova nyinhandlade kläder för tredje gången och fundera på om det är värt ansträngningen att skicka tillbaka plagget i fråga för att du kommer på att färgvalet var felaktigt, eller om du bara ska leva med ännu ett rosa plagg i samlingen
• Försök bedöma om det är bättre att döda hungern med lite mat och mycket fika (då någon av dina släktingar fyller år eller för att du helt enkelt gillar att fika) eller mycket mat och lite fika. Eller mycket av allt kanske.
• Försök intala dig själv att det bara är positivt att du nu måste jobba tre helger i rad (varav två långhelger), eftersom du då tjänar ihop mycket fina pengar till en eventuellt kommande utlandsresa
• Måla en hel post-it-lapp grå med en blyertspenna
• Gå förbi planeringen över allt du ska göra och sucka ljudligt för dig själv
• Skäll på ditt syskon för att han/hon tycker att Lady GaGa har fula ögon (befängt påstående)

Nu ska jag dock åter ägna mig åt matematiken. Därefter åt fiskgratäng följt av fika. Och så matematik igen. Det går på ett ut alltså.

Det finns många saker att vara glad över just nu känner jag. Mitt humör har uppenbarligen återigen hamnat i sinuskurvefasen, men jag ska njuta av topparna medan de finns där.
I alla fall. Solen har återvänt för ett litet tag sen, vilket är helt underbart. Efter den kommande veckan kommer en del av allt jobbigt skolarbete vara bortgjort för en tid (matten är borta för EVIGT! Eller tills jag läser på högskola. Men det kommer iaf inte vara på matte E-nivå). Det har inte varit dödskallt ute på ganska länge, och jag fick mina kläder från H&M igår. Tänk vad lite som behövs för att höja min livsstandard egentligen (här syftar jag mest på kläderna).

Snart ska jag städa lite i mitt rum. Det går faktiskt som smort med en ljus himmel och god musik. Jag måste även byta lampa i rummet, jag har famlat i mörkret alltför många kvällar nu.

Denna lördag ska jag ägna mig åt städning, talskrivande och oxfilémiddag hemma hos min mor. Men troligtvis blir bara oxfilédelen genomförd :)

Ett tag sedan jag bloggade sist, och det är som det brukar; jag har faktiskt saker att säga men orkar inte skriva dem bara. Ett inlägg med denna rubrik skulle egentligen skrivas där kring 1 januari, men det blev inte riktigt så.

Jag känner än en gång att skolan vill ta död på mig. Har otroligt mycket att göra. Det som stör mig mest är det kommande fysikprovet, nationella provet i Matte E samt engelskatalet på måndag.
Kanske mest engelskatalet. Vi ska prata om något vi varit med om som "vi aldrig kommer glömma" i 5 minuter. Det uppstår då lite komplikationer:
1. Jag har säkert varit med om saker jag kan berätta om i 5 minuter. Men de kommer vara otroligt långdragna och tråkiga och alla dör av tristess.
2. Om jag faktiskt kommer på nåt som är intressant att berätta om kommer jag ändå vara tvungen att fylla ut det hela med en massa skit för att det ska ta 5 minuter. Vilket återigen leder till att alla kommer dö av tristess.

Slutsats: Jag vill inte hålla ett tal, tro det eller ej...

Vi har även fått nya scheman. Estetvalen förstörde mitt liv eftersom jag ska ha dem till år 1000 på eftermiddagarna. Det är ett så otroligt onödigt kärnämne, varför ska det ens finnas? Inte kommer någon arbetsgivare bry sig om att jag har lallat runt på några dramalektioner då och då... Dessutom är jag estetiskt efterbliven. Kan inte rita/skulptera/fotografera och så vidare. Kan inte sjunga/spela något instrument alls och har noll taktkänsla. Och jag tvivlar på att jag kan spela teater. Men jag kan ju alltid låtsas.

Nu ska jag fortsätta plugga naturkunskap. Eller inbilla mig att jag gör det.
Snart ska vi dock eventuellt boka resan till Spanien. Om det blir av så är det ett otroligt intensivt ljus i mörkret!