sngkuahgaohj
Just nu är jag sur så jag spricker och funderar på att aldrig göra ett enda skolarbete igen, det spelar ju uppenbarligen inte någon roll hur mycket tid man än lägger ner på det. Antingen så är jag född dålig eller så råkar omständigheterna av någon anledning alltid gå emot mig. Bajs...
Måste göra projektarbete, svenska och engelska, och jag har inte ork till att göra något av dem. Ingen lust heller (se ovan). Livsmotivationen är på topp nu verkligen, dessutom är jag hungrig och har en massa andra saker som stör mig i livet för tillfället. Jag försöker liksom se det där ljuset i slutet av tunneln, men det är som någon sa: "Om du kan se ljuset i slutet av tunneln så innebär det att du fortfarande är kvar i den". Så sant. Det är nog min livsfilosofi, jag som alltid är så positiv av mig. Realist kanske det kallas. Eller bara Emolie.
Helgen ser jag dock fram emot. Tänker inte ens gå i närheten av jobbet, så om någon av mina arbetskamrater läser detta och är osugna på att jobba: mig är det inte någon idé att fråga just i helg. Jag tänker ta det lugnt för en gångs skull. Annars går jag in i väggen eller nåt. De plötsliga näsblodsattacker jag haft den senaste tiden är ganska olycksbådande, jag kommer garanterat dö av stressrelaterade sjukdomar när jag blir äldre (typ 19). Kanske mest för att jag stressar upp mig själv så mycket över så mycket småsaker, men ändå.
Måste göra projektarbete, svenska och engelska, och jag har inte ork till att göra något av dem. Ingen lust heller (se ovan). Livsmotivationen är på topp nu verkligen, dessutom är jag hungrig och har en massa andra saker som stör mig i livet för tillfället. Jag försöker liksom se det där ljuset i slutet av tunneln, men det är som någon sa: "Om du kan se ljuset i slutet av tunneln så innebär det att du fortfarande är kvar i den". Så sant. Det är nog min livsfilosofi, jag som alltid är så positiv av mig. Realist kanske det kallas. Eller bara Emolie.
Helgen ser jag dock fram emot. Tänker inte ens gå i närheten av jobbet, så om någon av mina arbetskamrater läser detta och är osugna på att jobba: mig är det inte någon idé att fråga just i helg. Jag tänker ta det lugnt för en gångs skull. Annars går jag in i väggen eller nåt. De plötsliga näsblodsattacker jag haft den senaste tiden är ganska olycksbådande, jag kommer garanterat dö av stressrelaterade sjukdomar när jag blir äldre (typ 19). Kanske mest för att jag stressar upp mig själv så mycket över så mycket småsaker, men ändå.
