Emelie

Nu under detta veckoslut förefaller det som att hela världen utom jag beger sig till Björkliden, eller åtminstone så är det så det känns. Jag ska arbeta istället, vilket föranleder att mitt fredagsmys (och lördags- och söndagsmys med för den delen) som jag eventuellt hade kunnat använda som hugsvalan helt enkelt inte existerar, och har nog aldrig gjort det heller.

Min känsla är som sådan att en helg då jag begagnar all min lediga tid till att inte göra ett dyft skulle vara ett oerhört lockande alternativ. Jag känner mig som en tärd, förbrukad trasdocka. Men i sinom tid ska jag ha en sådan helg, bland annat så är oddsen för att nästa helg skall bli en sådan rätt höga - om man bortser från fredagen, då jag ska ha middag med mina vänner, men jag anser det vara alltför trevligt för att det skulle kunna tillintetgöra den sinnesfrid jag kommer uppnå när jag plötsligt inser att jag faktiskt kan stressa av.

Men sommaren nalkas med stormsteg, och jag hoppas att den gör sitt bästa för att skynda på ännu mer. Bara jag hinner jobba ihop en tillfredsställande summa pengar fram tills dess, så ska jag leva livet med ett leende på läpparna sedan.
För vem sade att pengar inte kunde göra en lycklig?