Emelie

Snart slut på helg, deprimerande. Igår bakade jag jätteäckliga brownies som jag tänker bjuda bort till svältande barn eller något, och så lagade jag kycklingrullar som blev lite mer lyckade.

Igår fick jag även mina kläder från H&M och de var faktiskt över förväntan. När jag väntat så länge började jag nästan tveka och känna att det inte kanske var min stil riktigt, och inte värt pengarna - men åh, så värt det var. Jag blev lycklig i själen och otroligt pepp på sommaren. Det kan ha varit mitt bästa köp på väldigt länge. Nu hoppas jag dock att mina köplustar kan hållas i schack så jag sparar tillräckligt med pengar till Spanien och allt annat.

Nu är tanken att jag ska skriva mitt svenskatal (det har varit tanken ända sedan i måndags) men jag kommer ingenstans. Jag har inte den minsta aning om vad jag ska skriva, bilderna säger mig ingenting och livet säger mig ingenting. Usch.

Idag fick jag min lön och det var den bästa känslan på länge. Raskt sprang jag och köpte jeans och lite andra grejer, skämmes på mig. Men jag var så illa tvungen... Eller nåt. Jag höll mig faktiskt från att köpa två linnen när jag var på JC (för jag har ju trots allt 30 000), trots att jag höll dem i handen väldigt länge medan Henrik provade sina byxor, och därefter lade tillbaka dem när jag var på väg till kassan. Jag behövde till och med det rosa, eftersom det jag har nu råkade gå sönder, men jag lämnade tillbaka dem ändå. Strongt.

Kicks lurar mig på pengar genom att aldrig ta in den foundation jag vill ha, och på tisdag går mina rabattcheckar ut. De gör då bäst i att ta in den innan dess, annars måste jag bli farlig...

För övrigt var förra helgen en av de roligaste och konstigaste helgerna jag varit med om på länge, och som Henrik uttryckte det: "Det kändes som att vi var i en annan värld". Och ja, så kändes det faktiskt.
Tiden har sedan dess gått sinnessjukt fort, imorgon är det helg igen och vad ska det bli av våra liv? I helg ska jag ägna mig åt att baka brownies, göra fysik och svenska samt ta det helt otroligt lugnt. Var lite sugen att jobba då jag vill ha pengar, men det får bli nästa helg.

Nu är det sovdags, sedan tre lektioner imorgon och sen en helg i lättjans tecken (eller täcken som jag höll på att skriva först). Skönt :)

Hej igen denna härliga tisdag. Jag har egentligen mest ingenting att blogga om, som vanligt, men anledningen till att jag bloggar ändå är väl att jag egentligen ska göra engelska. Då får jag plötsligt en otrolig massa inspiration till att skriva ner en massa strunt här.

Idag diskuterade vi relativitet på fysiken. Det fick många frågor att bubbla upp i våra okunniga huvuden; tanken på att tiden faktiskt är relativ var så omvälvande att vi var tvungen att gå tidigare från lektionen för att reda ut saker och ting i lugn och ro. Dessutom lockade även semlorna på Safari (de var goda).

Jag lyckades för övrigt lösa det hela med att få någon att jobba för mig i helgen, så det blir Björkliden trots allt. Vi blir nog ganska många vad det verkar, och jag ser mycket fram emot detta. Har egentligen inte råd men det är sånt man får ta.

Imorgon börjar jag 12.20. Som den äkta NV-are jag är tänker jag dock befinna mig på skolan kl 10.30, då matsalen öppnar, då det är Tex Mex (den sista vi någonsin kommer få på skoltid!) som är på menyn. Jag ämnar inte riskera att saker och ting tar slut, då det i regel uppstår en viss hets för att ta sig in i matsalen och äta ofantliga mängder mat när detta serveras. Denna hysteri gäller ungefär hela skolan, och finns det undantag är de ganska konstiga. Således offrar jag en del av min sovmorgon till förmån för mat...

Slutligen skulle jag vilja efterlysa mina H&M-kläder. Var håller ni hus? Hatar att vänta i evigheters evigheter, jag kanske hinner börja tycka att de är fula innan jag får hem dem, och då måste jag skicka tillbaka dem... Hemska tanke.

Idag är det Alla hjärtans dag för den som inte noterat det, men det hade jag helt glömt bort fram tills nyss ungefär. Sålunda är det inte direkt någon speciell dag för mig, fast jag har fått vara ute och promenera i solen (och tidvis i stormen) med min kära vän Agnes, och mer än så känner jag inte att jag är i behov av.

Solen blev till storm som sagt, och jag ämnar inte gå utanför dörren mer idag. Istället ska jag vara duktig och springa, städa mitt rum och göra klart engelskan och kanske svenskan om jag hinner. Jag känner mig på så mycket bättre humör nu, den här helgen har gjort mig gott. Jag har sovit bra två nätter i rad, för första gången på mycket länge, och vad kan jag säga mer än att det är otroligt uppskattat. Jag är en ny människa.

Fredagen spenderades i goda vänners lag med vin, god mat och många roliga stunder. Har inte haft så kul på väldigt länge, och hur barnsliga/konstiga vi än må vara så är jag lyckligast så :)

Under lördagen fick jag agera chaufför mest hela kvällen, åt bland annat en gammal klasskamrat som jag inte träffat på mycket länge. Väldigt uppskattat. Jag hann även med att spela lite FamiljeGeni, förlora och bli sur, en helt otippad reaktion när jag spelar bräd- eller kortspel. Eller kanske spel över huvud taget, jag är inte gjord för sådant. Fast så illa var det faktiskt inte, misären slår oftast in som mest när jag spelat klart, medan det är rätt överkomligt under spelets gång. Fast det finns ju alltid undantag.

Nu ska jag återgå till engelskan, dricka trettiotusen liter kaffe bara för att det är så otroligt gott, och titta ut på stormen som jag inte behöver befinna mig i. Det var väl dagens uppdatering, och glad alla hjärtans dag på alla er som bryr sig!

Just nu är jag sur så jag spricker och funderar på att aldrig göra ett enda skolarbete igen, det spelar ju uppenbarligen inte någon roll hur mycket tid man än lägger ner på det. Antingen så är jag född dålig eller så råkar omständigheterna av någon anledning alltid gå emot mig. Bajs...

Måste göra projektarbete, svenska och engelska, och jag har inte ork till att göra något av dem. Ingen lust heller (se ovan). Livsmotivationen är på topp nu verkligen, dessutom är jag hungrig och har en massa andra saker som stör mig i livet för tillfället. Jag försöker liksom se det där ljuset i slutet av tunneln, men det är som någon sa: "Om du kan se ljuset i slutet av tunneln så innebär det att du fortfarande är kvar i den". Så sant. Det är nog min livsfilosofi, jag som alltid är så positiv av mig. Realist kanske det kallas. Eller bara Emolie.

Helgen ser jag dock fram emot. Tänker inte ens gå i närheten av jobbet, så om någon av mina arbetskamrater läser detta och är osugna på att jobba: mig är det inte någon idé att fråga just i helg. Jag tänker ta det lugnt för en gångs skull. Annars går jag in i väggen eller nåt. De plötsliga näsblodsattacker jag haft den senaste tiden är ganska olycksbådande, jag kommer garanterat dö av stressrelaterade sjukdomar när jag blir äldre (typ 19). Kanske mest för att jag stressar upp mig själv så mycket över så mycket småsaker, men ändå.

Nu under detta veckoslut förefaller det som att hela världen utom jag beger sig till Björkliden, eller åtminstone så är det så det känns. Jag ska arbeta istället, vilket föranleder att mitt fredagsmys (och lördags- och söndagsmys med för den delen) som jag eventuellt hade kunnat använda som hugsvalan helt enkelt inte existerar, och har nog aldrig gjort det heller.

Min känsla är som sådan att en helg då jag begagnar all min lediga tid till att inte göra ett dyft skulle vara ett oerhört lockande alternativ. Jag känner mig som en tärd, förbrukad trasdocka. Men i sinom tid ska jag ha en sådan helg, bland annat så är oddsen för att nästa helg skall bli en sådan rätt höga - om man bortser från fredagen, då jag ska ha middag med mina vänner, men jag anser det vara alltför trevligt för att det skulle kunna tillintetgöra den sinnesfrid jag kommer uppnå när jag plötsligt inser att jag faktiskt kan stressa av.

Men sommaren nalkas med stormsteg, och jag hoppas att den gör sitt bästa för att skynda på ännu mer. Bara jag hinner jobba ihop en tillfredsställande summa pengar fram tills dess, så ska jag leva livet med ett leende på läpparna sedan.
För vem sade att pengar inte kunde göra en lycklig?

Nu har jag varit duktig och tränat.

När jag har tränat blir jag alltid hungrig.

Således åt jag en massa tacopaj för att dämpa min hunger.

Därmed tog jag kanske egentligen bort effekten av min träning.

Får man göra så?

Jag ser fram emot nästa vecka, för då är min mardrömsperiod av intensiv sysselsättning med skola och jobb officiellt över för en tid. Jobbar långa pass även i helg, vilket jag ogillar som så i sig självt, men jag behöver verkligen pengarna för jag har just insett hur fattig jag faktiskt är och hur mycket utgifter som väntar framöver.

Blir ingen Björkispremiär för mig i år då jag måste jobba, vilket jag finner vara mycket tråkigt. Nästa år får jag kanske ta revansch. Eller nåt. Försöker trösta mig med att jag tjänar pengar istället för att slösa bort dem, men det dämpar inte sorgen särskilt mycket.
I övrigt har jag inte så mycket på nöjesfronten att nämna som rör den närmaste tiden.

Däremot är det bestämt att vi ska åka till Ryssland vecka 12 och till Prag någon gång i maj, vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Om några veckor kommer den rätt långa period som nästan bara är kantad av roligheter, och jag kan inte direkt säga att jag tycker det kommer bli en dag för tidigt.

Just nu känner jag mig otroligt trött och funderar på att dra en powernap innan jag rullar ner för trappen och upp på löpbandet eftersom jag prioriterade att sova istället för att springa imorse (precis som alla andra morgnar i mitt liv). Jag är en mycket oduktig och odisciplinerad person som är svag för lockelser helt enkelt. Hårt.