Måndag
Eftersom jag mottagit lite klagomål över hur lite jag bloggar nuförtiden så tänkte jag att det kanske är dags att göra ett litet ryck i frågan. Det är liksom inte det att jag inte har nåt att blogga om, faktum är att jag har massor att blogga om, men jag har liksom inte ork att skriva ner det.
Detta är lite gamla nyheter men jag klarade körkortet förra veckan och var omåttligt glad. Jag blev om möjligt ännu gladare när mor och far plötsligt hade ställt en bil på gården helt till mitt förfogande. Jag gillar min bil. Det känns nästan som att vi är skapta för varandra på något sätt, kan liksom inte tänka mig att något annat par i världen kan ha en lika öm och djup relation som vi har. Bilen har för övrigt fått diverse olika smeknamn sedan förra veckan, men det som mest är i bruk för tillfället (inte så mycket av mig själv) måste nog vara Röda Gunhild, döpt efter en viss färg på bilen samt en viss lärare som har skänkt oss mycket kunskap i både engelska och tyska genom åren. Dock tar jag tacksamt emot andra namnförslag...
Eftersom de som har ansvaret för vår utbildning på skolan tydligen anser att bästa sättet för NV-elever att lära sig någonting är genom att direkt efter sommarlovet Blitzkrieg-anfalla (definition enligt Wikipedia: att utnyttja överraskning av motståndaren och därmed dennes begränsade förmåga att hinna anpassa sig) oss med mängder av arbete så har jag således en hel del skolarbete att ägna mig åt (okej, det hade kunnat vara värre, bara att se tillbaka på tiden just innan sommarlovet i tvåan till exempel). Eftersom jag och fysikboken tyvärr inte är ett lika fantastiskt par som jag och Röda Gunhild är så tar saker och ting tyvärr ganska lång tid när vi ska hitta på saker tillsammans, eftersom vi måste käbbla så mycket däremellan. För säkerhets skull ska jag nog börja redan nu på grund av det. Vi ses efter studenten!
Detta är lite gamla nyheter men jag klarade körkortet förra veckan och var omåttligt glad. Jag blev om möjligt ännu gladare när mor och far plötsligt hade ställt en bil på gården helt till mitt förfogande. Jag gillar min bil. Det känns nästan som att vi är skapta för varandra på något sätt, kan liksom inte tänka mig att något annat par i världen kan ha en lika öm och djup relation som vi har. Bilen har för övrigt fått diverse olika smeknamn sedan förra veckan, men det som mest är i bruk för tillfället (inte så mycket av mig själv) måste nog vara Röda Gunhild, döpt efter en viss färg på bilen samt en viss lärare som har skänkt oss mycket kunskap i både engelska och tyska genom åren. Dock tar jag tacksamt emot andra namnförslag...
Eftersom de som har ansvaret för vår utbildning på skolan tydligen anser att bästa sättet för NV-elever att lära sig någonting är genom att direkt efter sommarlovet Blitzkrieg-anfalla (definition enligt Wikipedia: att utnyttja överraskning av motståndaren och därmed dennes begränsade förmåga att hinna anpassa sig) oss med mängder av arbete så har jag således en hel del skolarbete att ägna mig åt (okej, det hade kunnat vara värre, bara att se tillbaka på tiden just innan sommarlovet i tvåan till exempel). Eftersom jag och fysikboken tyvärr inte är ett lika fantastiskt par som jag och Röda Gunhild är så tar saker och ting tyvärr ganska lång tid när vi ska hitta på saker tillsammans, eftersom vi måste käbbla så mycket däremellan. För säkerhets skull ska jag nog börja redan nu på grund av det. Vi ses efter studenten!
