Emelie

Idag var en ganska seg tisdag. Jag känner mig inte riktigt tillfreds med allt, något, inget, över huvud taget. Jag känner mig otålig, som om jag väntar på något viktigt. Jag vet liksom bara inte vad det där viktiga är för något, men jag fortsätter vänta.
Dagarna går inte nog fort och jag förstår inte vart jag har bråttom i livet, det är ju nu jag ska stå still och bara leva och ha kul, njuta av livets glansdagar när de är som allra bäst. För det är väl nu det är meningen att de ska vara som bäst? Nu och ett par år framöver, sen går det bara utför.

Det känns som att jag inte har så mycket motivation bara. Dock har jag motivation till att träna för en gångs skull, en ekvation som jag inte riktigt får ihop.
På tal om ekvationer så ligger jag barbariskt mycket efter i matten, och det gör mig lite ledsen. Fast att det ger mig ångest är nog lite mera korrekt uttryckt.
På tal om ångest så kommer även den krypande med otåligheten, ångest för allt möjligt, stora och små saker hit och dit som jag avsätter alldeles för mycket tankeutrymme åt.
På tal om tankeutrymme så vore det ibland praktiskt att tömma huvudet på onödig information (ungefär som i Harry Potter).
På tal om onödig information så borde jag byta ut all sådan mot nödvändig information, såsom fjällens klimat som jag har prov på denna fredag.
På tal om fredag så vore det otroligt skönt med helg.
På tal om helg så ser jag mycket fram emot Kajsas fest, trots att min kropp skriker att jag definitivt borde ta en paus av det slaget nu på en gång. Men man kan ju inte äta kakan och ha den kvar, så jag får prioritera.
På tal om kakor så borde jag definitivt sluta fika hela tiden, och endast ägna mig åt träning. Se där, då var cirkeln sluten.

Nu ska jag hoppa i säng och på tal om att hoppa så hoppas jag att min förbryllande, oförklarliga otålighet har gått över till imorgon. Jag blir så rastlös på något vis.
Dröm sött bitches, och stort grattis till Kajsa som blev vuxen kvinna idag!

Idag har det snöat och varit kallt, och ingen förvånades. Jag, Klara och Agnes trotsade detta och gick ut för en liten mini-powerwalk ändå, och det gjorde vi ganska bra.

Trots att det varit ganska kallt, snöigt och blåsigt och sådär så har inte vintern inträtt riktigt ännu. Åtminstone inte klimatologiskt, fast jag tog mig friheten att räkna lite på yr.no:s väderprognos och på onsdag skulle minsann vintern inträda på riktigt, dvs då understiger dygnets medeltemperatur 0 grader. Det är sånt här jag gör istället för att göra sånt som jag ska göra (för tillfället vill det säga fysiken), jag sitter och räknar ut dygnsmedeltemperaturen för kommande dagar. Bland annat.

Nu ska jag ju egentligen sova också, men jag råkade blogga lite istället. Jag hade en del att säga men jag har glömt det mesta. Men här kommer en liten uppdatering av mitt liv:

Dåliga nyheter:

• På torsdag har jag jättelång sovmorgon men måste kontrollbesikta bilen i en inhumant och synnerligen okristligt arla morgontimme, så där sprack den drömmen om att sova ut ordentligt.
• Jag hatar Matte E och jag hatar Fysik B.
• Jag hatar även när det blåser så mitt hår far överallt och kittlar mig i ansiktet.
• Jag hatar mina visdomständer som är på väg upp och skapar uppror i hela min underkäke, tandvärk är förbannat jobbigt.
• Jag har besynnerligt lite pengar i min ägo, och det var väl allt från dagens gnällrapport.

Trevligare nyheter:

• Jag bytte till vinterdäck på bilen i söndags, och idag kom då snön, så det var nog ganska klokt.
• Jag, Klara och Agnes jobbar hårt för en hälsosammare livsstil.
• Kajsa fyller år imorgon, så jag ska dit och äta tårta och sånt :) Där sprack det hälsosamma en aning, men vad är väl en regel utan undantag?
• Jag fick höra häromdagen att jag såg söt ut fast jag hade mina kladdiga, risiga frasseskläder på mig. Det gjorde min dag en aning.
• Jag ska till Stockholm i november, vilket jag ser väldigt mycket fram emot (men det gör inte min plånbok).

Nu hänvisar jag er, kära läsare, till rubriken på detta inlägg, varefter jag ska hänvisa mig själv till sängen. Jag har en alldeles normal och intetsägande tisdag att se fram emot!

Ännu en helg har passerat och jag upphör liksom inte att förvånas över hur förbannat fort tiden går. Om inte sådär jättesuperlänge så är 2009 slut och vad hände egentligen med allt? Vart tog tiden vägen? I am somewhat confused. Veckorna rusar förbi i hyperspeed i alla fall och man har tur om man ens klarar av att låtsas hinna med. Det är så mycket som ska göras. Förutom alla måsten av olika slag vill man ju ha ett liv också, det är en svår balansgång det där.

All denna stress och press gör i alla fall att man vill ta vara på de små ljusglimtarna i vardagen. Idag hände en liten sak som faktiskt gjorde min dag (som annars var fylld av trötthet, hunger och total avsaknad av motivation) en smula bättre. Jag kom gåendes på morgonen över skolparkeringen när jag blev omkörd av en bil som parkerade där, och killen som körde bilen hann fram till porten några meter före mig. Så stannade han plötsligt vid porten och höll upp dörren för mig. Hur ofta händer en sån sak? Jag blev helt paff, men sa glatt "Åh, tack!" och han svarade minst lika glatt "Ja, varsågod!". Gentlemannafasoner, det gillar vi. Jag har ingen aning om vem människan var dock, och han såg inte riktigt ut som en sådan som håller upp dörren för andra (okända) människor, men skenet bedrar. Just pga såna här saker som jag måste lära mig att inte döma folk efter hur de ser ut. Det fungerar i teorin men i praktiken så råkar jag göra det ganska ofta. Fy på mig.

I övrigt har jag och Agnes varit ute och promenerat lite ikväll, mycket skönt. Känns bra att jag för en gångs skull har rört på mig en aning mera regelbundet och med en så smått ökad frekvens på sista tiden. I vanliga fall ligger min frekvens på ungefär 1 gång i månaden så... Men jag kände att det var dags att ta tag lite i mitt liv. Får hoppas detta håller i sig, och inte rinner ut i sanden som alla mina 9089271919530068272 tidigare försök.

Nu tänker jag lägga mig i tid också, jag är mycket trött i ögat. Syns på katastrof/rädda liv imorgon, eight o'clock SHARP, så ska jag tamejfan visa er vem som är bäst i världen på framstupa sidoläge (haha, skrev viloläge först, någon behöver verkligen sin skönhetssömn), fria luftvägar och att improvisera bårbyggen. Eller nåt...

I helg bar det av över gränsen till vårt grannland i väst, där det var meningen att vi skulle fiska tills kroppen gick i bitar. Dock nappade det väldigt dåligt, vilket sänkte motivationen en aning. Men förutom att fiska i Norge kan man ju göra annat. Till exempel dricka den norska mjölken som är fantastiskt god. Tyvärr fick jag inte dricka någon sådan :( Men i alla fall.

När jag inte fiskade så var jag till exempel duktig nog att göra lite fysik. Jag fick även ett plötsligt infall att springa upp på ett närbeläget fjäll då vädret visade sig vara en aning finare än ösregn på lördagseftermiddagen.

 

Vi stannade till i Bjerkvik på hemvägen. Där, och endast där, kan man nämligen inhandla något som norrmännen verkligen borde vara stolta över: den godaste milkshaken i världen. Om man är sugen på något lite matigare än så kan man ju ta en liten omväg förbi Narvik och gå på Peppes Pizza också, som har jordklotets godaste (och kanske dyraste) pizzor. Men nog om pizza, för det åt vi inte ens (känns som att detta är ett otroligt sammanhängande inlägg). Jag och min bror blev väldigt övertrötta (eller kanske det berodde på ett plötsligt milskshakesockerrus) när vi kommit tillbaka in på svensk mark, vilket resulterade i väldigt vackra bilder. Till exempel denna:

 

Ja, det var väl allt jag hade att säga om det.

Idag var jag för övrigt på NK-exkursion (tråkigt) och fick ungefär hela höstskogen i håret. Sen gick jag till frisören som skrattade åt mig. Men jag har nu rensat ur lite bland mina slitna, äckliga toppar. Det känns tryggt.
Tror jag ska hoppa i säng och börja läsa Män som hatar kvinnor som jag lånade av Hanna. Jag har höga förväntningar :)

Grattis till alla som orkade läsa detta, jag delar ut gratis kramar om ni vill ha. Natti natti!

Jag är så trött att jag mår illa. Eller jag vet inte om det är därför jag mår illa, men jag mår i vilket fall som helst inte bra. Det känns som att jag svalt en bläckfisk levande och den i detta nu gör sitt bästa för att omorganisera mitt matsmältningssystem på alla sorters obekväma vis. Jag har faktiskt mått illa till och från i ungefär en vecka nu. Jag börjar misstänka att jag blivit kidnappad i sömnen av elaka utomjordingar som planterat in en liten alienorganism i mig, som snart bryter sig ut ur min mage med min utdragna och otroligt plågsamma död som följd, varefter den kallar ner sina utomjordingskompisar till jorden och tar över planeten.

Idag känner jag mig som ganska dålig, eller åtminstone ganska odisciplinerad person. Mest för att jag inte gjort någon fysik. Istället har jag hittat på en massa andra onödiga grejer, här i urval:

• Rensat ur min byrålåda (var visserligen ganska nödvändigt men jag borde ju prioritera fysiken kanske)
• Städat under min säng och hittat lite bortkomna grejer, till exempel ett försvunnet örhänge
• Sorterat mina klämmor och snoddar
• Tagit fram en ny pärm med register och grejer i källaren och sorterat om alla mina telefon-/bank-/löne-/skol-/allt-i-allo-papper
• Skapat lite ny dekoration (eller kanske man ska säga nödvändigheter) till våran fina NV-vägg på skolan
• Kollat Idol (ganska nödvändigt ändå)
• Desperat letat på golv och i lådor efter bortkomna småsaker som jag skarpt misstänker har försvunnit in i dammsugarens vilda käftar
• Bäddat om/rent i min säng
• Blivit lite ledsen över att jag hittade ett av mina finaste örhängen och påmindes om att dess livskamrat försvann under en ödesdiger höstkväll hos Matti förra året. Hade jag haft körkort då så hade det faktiskt aldrig hänt :(

Om man nu kollar på denna lista så kan det ju överlag låta lite som att mitt rum borde vara skinande rent nu, och då hade jag ju i alla fall åstadkommit någonting. Men faktum är att det ser ännu stökigare ut än innan, för allt jag rensade ur byrålådan t ex hamnade liksom ovanpå skrivbordet eller på byrån eller i sängen eller på golvet. Skamligt. Jag ska ta tag i det imorgon (en fras som man absolut aldrig hört mig säga tidigare).
Fysiken får jag också ta tag i imorgon. Det är inte så lätt att räkna med skallen full av funderingar alla gånger, och jag tenderar att väldigt ofta vara en smula okoncentrerad och ha tankarna på annat håll. Det blir ju som lite extra besvärligt då.

Eftersom jag mottagit lite klagomål över hur lite jag bloggar nuförtiden så tänkte jag att det kanske är dags att göra ett litet ryck i frågan. Det är liksom inte det att jag inte har nåt att blogga om, faktum är att jag har massor att blogga om, men jag har liksom inte ork att skriva ner det.

Detta är lite gamla nyheter men jag klarade körkortet förra veckan och var omåttligt glad. Jag blev om möjligt ännu gladare när mor och far plötsligt hade ställt en bil på gården helt till mitt förfogande. Jag gillar min bil. Det känns nästan som att vi är skapta för varandra på något sätt, kan liksom inte tänka mig att något annat par i världen kan ha en lika öm och djup relation som vi har. Bilen har för övrigt fått diverse olika smeknamn sedan förra veckan, men det som mest är i bruk för tillfället (inte så mycket av mig själv) måste nog vara Röda Gunhild, döpt efter en viss färg på bilen samt en viss lärare som har skänkt oss mycket kunskap i både engelska och tyska genom åren. Dock tar jag tacksamt emot andra namnförslag...

Eftersom de som har ansvaret för vår utbildning på skolan tydligen anser att bästa sättet för NV-elever att lära sig någonting är genom att direkt efter sommarlovet Blitzkrieg-anfalla (definition enligt Wikipedia: att utnyttja överraskning av motståndaren och därmed dennes begränsade förmåga att hinna anpassa sig) oss med mängder av arbete så har jag således en hel del skolarbete att ägna mig åt (okej, det hade kunnat vara värre, bara att se tillbaka på tiden just innan sommarlovet i tvåan till exempel). Eftersom jag och fysikboken tyvärr inte är ett lika fantastiskt par som jag och Röda Gunhild är så tar saker och ting tyvärr ganska lång tid när vi ska hitta på saker tillsammans, eftersom vi måste käbbla så mycket däremellan. För säkerhets skull ska jag nog börja redan nu på grund av det. Vi ses efter studenten!