You took a hammer to these walls
Gårdagen bjöd på en trevlig kväll med god mat och gott sällskap. Vi grillade allt möjligt och det var hur gott som helst, ett sådant där tillfälle i livet då man önskar att man hade haft en oändligt stor magsäck bara för att kunna äta utan gräns.
Efter det satt vi mest och samtalade, även Klara kom förbi. Kajsa skickade iväg David för att umgås med den yngre skaran + lite TV-spel, och sedan satt vi tre bara och pratade en massa vettigt och ovettigt, som sig bör :) Det var mysigt i alla fall. Klara ägde oss i biljard och jag överväger att råka elda upp duken till vårt biljardbord så att det inte går att spela, för det känns så skamligt att jag har det hemma men ändå är sämst i världen på biljard. Nåja, det var inte så allvarligt hur som helst.
Idag har jag sådan träningsvärk i benen, närmare bestämt insidan av låren (det övriga har i princip försvunnit), att jag ser ut att ha skitit på mig när jag går omkring i huset. Jag kan verkligen inte gå normalt. Jag tvingade mig att gå någorlunda normalt (notera att jag fortfarande såg stelopererad ut) när vi åkte upp på stan för att äta mjukglass för en liten stund sedan, men då ville jag nästan grina av smärta å andra sidan. Jag längtar till en tid då jag slipper avlida av träningsvärk så fort jag gör något aktivt. Förhoppningsvis kommer den snart. Då ska jag biffa sönder hela mig så jag ser ut att vara hämtad direkt ur en BODY-tidning, och sen ska vi se vem som bestämmer; några halvtrasiga muskler eller en kvinnas angenäma viljestyrka?
Jag om ca en vecka.
Efter det satt vi mest och samtalade, även Klara kom förbi. Kajsa skickade iväg David för att umgås med den yngre skaran + lite TV-spel, och sedan satt vi tre bara och pratade en massa vettigt och ovettigt, som sig bör :) Det var mysigt i alla fall. Klara ägde oss i biljard och jag överväger att råka elda upp duken till vårt biljardbord så att det inte går att spela, för det känns så skamligt att jag har det hemma men ändå är sämst i världen på biljard. Nåja, det var inte så allvarligt hur som helst.
Idag har jag sådan träningsvärk i benen, närmare bestämt insidan av låren (det övriga har i princip försvunnit), att jag ser ut att ha skitit på mig när jag går omkring i huset. Jag kan verkligen inte gå normalt. Jag tvingade mig att gå någorlunda normalt (notera att jag fortfarande såg stelopererad ut) när vi åkte upp på stan för att äta mjukglass för en liten stund sedan, men då ville jag nästan grina av smärta å andra sidan. Jag längtar till en tid då jag slipper avlida av träningsvärk så fort jag gör något aktivt. Förhoppningsvis kommer den snart. Då ska jag biffa sönder hela mig så jag ser ut att vara hämtad direkt ur en BODY-tidning, och sen ska vi se vem som bestämmer; några halvtrasiga muskler eller en kvinnas angenäma viljestyrka?
Jag om ca en vecka.