Nessun Dorma
Nu är 3 prov av 5 avklarade. Jag längtar tills denna period är över :(
I helg har jag jobbat, det var trevligt, nu känner jag mig rik. Det skapar dock vissa brydsamheter, med tanke på att jag då slösar mer än vanligt i tron att pengarna aldrig tar slut. Ett evigt gissel.
Något annat som i allra högsta grad är ett gissel är det faktum att jag redan börjat ha svår ångest angående Hjampisjoggen som är en årligt återkommande mardröm. För såhär är det: Alla som känner mig vet att jag inte gillar att springa. Det vet nog alla som inte känner mig också, jag är och har alltid varit en soffpotatis (undrans varför jag går NV...). Hjampisjoggen innebär ju då att man måste springa eller gå en mil. Att gå en mil är inga problem för mig, det kan rent av vara trevligt att gå och samtala med någon om allt mellan himmel och jord och bara ströva omkring sådär. Men det är ju det där springandet. Och det verkar som att alla ska springa i år. Utom jag. Hur blir det då med det där sällskapet att gå och samtala med? Det löste sig förra året, men löser det sig i år? Kommer jag att bli spottad på och sparkad ner i diket? Varför ser människor sånt nöje i att löpa fort? Hur kan man göra ämnen med negativa brytningsindex? När inträffar domedagen? Finns Gud? Frågorna är många.
I alla fall, medan alla springer omkring och svettas i takt till Nessun Dorma med lite bas etc. så kommer jag alltså gå sist och gråta. Om det inte finns någon annan som känner för att vara ett sällskapligt fetto med mig och promenera :) Antingen det, eller så bryter jag benet lite snabbt.
Såhär kommer alltså alla utom jag ha det den 3 juni:
Jag kommer istället se ut såhär hela vägen:
På tal om inget så har jag gjort en liten privat undersökning och kommit fram till att ICAs bruna bönor smakar skit. Felix ska det vara. Det ska jag för övrigt äta imorgon. Mums! Hade jag kunnat hade jag ätit det och falukorv jämt. Synd bara att man blir så konstig i magen.
Nu ska jag umgås med Henrik och njuta av att för en gångs skull ha en pluggfri kväll. Det händer inte så ofta nuförtiden :) Om man inte gör som jag för det mesta och skjuter upp det till sista kvällen. Men gör man rätt så borde man plugga jämt. Tragiskt nog så är jag inte tillräckligt ambitiös och överskattar min endags-inlärningsförmåga gång på gång på gång. Men men.
I helg har jag jobbat, det var trevligt, nu känner jag mig rik. Det skapar dock vissa brydsamheter, med tanke på att jag då slösar mer än vanligt i tron att pengarna aldrig tar slut. Ett evigt gissel.
Något annat som i allra högsta grad är ett gissel är det faktum att jag redan börjat ha svår ångest angående Hjampisjoggen som är en årligt återkommande mardröm. För såhär är det: Alla som känner mig vet att jag inte gillar att springa. Det vet nog alla som inte känner mig också, jag är och har alltid varit en soffpotatis (undrans varför jag går NV...). Hjampisjoggen innebär ju då att man måste springa eller gå en mil. Att gå en mil är inga problem för mig, det kan rent av vara trevligt att gå och samtala med någon om allt mellan himmel och jord och bara ströva omkring sådär. Men det är ju det där springandet. Och det verkar som att alla ska springa i år. Utom jag. Hur blir det då med det där sällskapet att gå och samtala med? Det löste sig förra året, men löser det sig i år? Kommer jag att bli spottad på och sparkad ner i diket? Varför ser människor sånt nöje i att löpa fort? Hur kan man göra ämnen med negativa brytningsindex? När inträffar domedagen? Finns Gud? Frågorna är många.
I alla fall, medan alla springer omkring och svettas i takt till Nessun Dorma med lite bas etc. så kommer jag alltså gå sist och gråta. Om det inte finns någon annan som känner för att vara ett sällskapligt fetto med mig och promenera :) Antingen det, eller så bryter jag benet lite snabbt.
Såhär kommer alltså alla utom jag ha det den 3 juni:
Jag kommer istället se ut såhär hela vägen:
Nu ska jag umgås med Henrik och njuta av att för en gångs skull ha en pluggfri kväll. Det händer inte så ofta nuförtiden :) Om man inte gör som jag för det mesta och skjuter upp det till sista kvällen. Men gör man rätt så borde man plugga jämt. Tragiskt nog så är jag inte tillräckligt ambitiös och överskattar min endags-inlärningsförmåga gång på gång på gång. Men men.
