No one told you when to run, you missed the starting gun
Det känns som att livet går i något slags invers på ultrarapid nu. Alla dagar bara flyger förbi, det känns som att mitt liv är som i The Sims när minuterna tickar förbi fortare än vanliga sekunder gör. Det kanske till och med är så, hela mitt liv är en illusion uppbyggd av någon taskig liten unge som sitter och styr precis allt jag gör, tänker, vill, känner och upplever. Läskigt.
Hur som helst, i den här takten kommer jag snart stå vid skåpen på Hjampis igen, hänga av mig jackan, plocka ut mina böcker och undra försiktigt vad tusan det var som hände egentligen med detta sommarlov som ju är mitt sista genom tiderna. Var det allt? Jag kanske bara bygger upp förväntningarna å det grövsta här.
Idag har jag putsat fönster. Det låter inte så spännande, men faktum är att det var det. Vi har nämligen en eller flera getingar här omkring som har bosatt sig stuprören eller under taket eller något, och jag råkar ha en förskräcklig fobi för just getingar. Saken är den att getingarna blev alldeles till sig av lukten av fönsterputs (eller så var det jag som hade en ur getingsynpunkt mycket attraktiv doft av svett och solkräm), och tyckte att det var väldigt trevligt att komma och hälsa på mig där jag stod och putsade. Jag undrar nästan vad mina grannar tänkte där jag i vild panik hoppade ner från pallen, fäktade med armarna och skrek så att bikinin nästan trillade av i blotta förskräckelsen. Mest rädd var jag för att getingen skulle ta sig in i huset, då hade detta antagligen varit min sista dag i livet, eftersom den hade kommit och ätit upp mig när jag gått och lagt mig.
Det var helt garanterat en sån här geting:
Och jag var bikupan.
Hur som helst, i den här takten kommer jag snart stå vid skåpen på Hjampis igen, hänga av mig jackan, plocka ut mina böcker och undra försiktigt vad tusan det var som hände egentligen med detta sommarlov som ju är mitt sista genom tiderna. Var det allt? Jag kanske bara bygger upp förväntningarna å det grövsta här.
Idag har jag putsat fönster. Det låter inte så spännande, men faktum är att det var det. Vi har nämligen en eller flera getingar här omkring som har bosatt sig stuprören eller under taket eller något, och jag råkar ha en förskräcklig fobi för just getingar. Saken är den att getingarna blev alldeles till sig av lukten av fönsterputs (eller så var det jag som hade en ur getingsynpunkt mycket attraktiv doft av svett och solkräm), och tyckte att det var väldigt trevligt att komma och hälsa på mig där jag stod och putsade. Jag undrar nästan vad mina grannar tänkte där jag i vild panik hoppade ner från pallen, fäktade med armarna och skrek så att bikinin nästan trillade av i blotta förskräckelsen. Mest rädd var jag för att getingen skulle ta sig in i huset, då hade detta antagligen varit min sista dag i livet, eftersom den hade kommit och ätit upp mig när jag gått och lagt mig.
Det var helt garanterat en sån här geting:
Och jag var bikupan.
