Onsdag
Idag var det ju då Hjampisjoggen som blev Hjampis-powerwalken (med viss hastighetsnedgång mot slutet) för min del. Vädret var ungefär det värsta det kunde vara en sådan här dag. Det blev en genomblöt mil i regn, snö, hagel och ungefär 1 sekund av ingen nederbörd alls. Tappert kämpade vi på där, jag och Henrik, och hatade våra liv en aning. Men jag är ändå nöjd med våran tid, min var iaf klart bättre än förra året om jag inte minns helt fel.
Hur som helst, jag gjorde ett antal val denna morgon innan jag gick till skolan. De handlade om att sminka sig eller ej, att ta regnjacka eller ej, att ta på sig mössa eller ej, samt att ta på sig vantar eller ej. Jag lyckades inte med att välja någonting rätt, ty detta blev mitt resultat:
Resultat: Eftersom det absolut inte på något vis sprack upp, och efter att ungefär 10000 kubikmeter vatten träffat mitt ansikte i både fast och flytande form låg mascaran överallt utom på ögonfransarna. Jag såg ut som Dracula. Min jacka blev genomblöt efter ungefär 3 km, därefter var det bara att vandra i pina. Efter att jackan blivit så blöt så fick man inte direkt någon värme av att stoppa ner händerna i jackfickorna, eftersom det hade varit detsamma som att stoppa ner dem i närmaste vattenpöl. Jag frös som en hund de sista kilometerna.
Alltså: Underskatta aldrig den diaboliska makten hos Kirunas vädergudar. Det borde jag ha lärt mig efter nästan 18 år här.
Ikväll ska jag gå omkring ännu mera, ska jobba ända in på småtimmarna. Besvärligt att stiga upp imorgon skulle jag tro. Men men, pengar är pengar.
Om lite drygt en timme ska jag ta min sista spruta också. Sen är allt över, då ska jag leva i inbillningen att jag aldrig mer kommer behöva ta en spruta i hela mitt liv :) Det kommer bli ett underbart liv ända tills det verkligen gäller.
Hur som helst, jag gjorde ett antal val denna morgon innan jag gick till skolan. De handlade om att sminka sig eller ej, att ta regnjacka eller ej, att ta på sig mössa eller ej, samt att ta på sig vantar eller ej. Jag lyckades inte med att välja någonting rätt, ty detta blev mitt resultat:
- Jag sminkade mig ("Äh, det ser ut att spricka upp snart så inte gör det något att jag sminkar mig lite nu när jag ändå hade lite tid över.").
- Jag tog ingen regnjacka ("Äh, det ser ut att spricka upp snart så jag kan nog ta min vanliga.").
- Jag tog inget paraply ("Äh, det blir bara jobbigt att släpa på, dessutom ser det nog ut att spricka upp snart.").
- Jag tog varken mössa eller vantar ("Äh, sånt ska man inte behöva i juni. Dessutom kanske det blir varmt eftersom det ser ut att spricka upp snart.").
Resultat: Eftersom det absolut inte på något vis sprack upp, och efter att ungefär 10000 kubikmeter vatten träffat mitt ansikte i både fast och flytande form låg mascaran överallt utom på ögonfransarna. Jag såg ut som Dracula. Min jacka blev genomblöt efter ungefär 3 km, därefter var det bara att vandra i pina. Efter att jackan blivit så blöt så fick man inte direkt någon värme av att stoppa ner händerna i jackfickorna, eftersom det hade varit detsamma som att stoppa ner dem i närmaste vattenpöl. Jag frös som en hund de sista kilometerna.
Alltså: Underskatta aldrig den diaboliska makten hos Kirunas vädergudar. Det borde jag ha lärt mig efter nästan 18 år här.
Ikväll ska jag gå omkring ännu mera, ska jobba ända in på småtimmarna. Besvärligt att stiga upp imorgon skulle jag tro. Men men, pengar är pengar.
Om lite drygt en timme ska jag ta min sista spruta också. Sen är allt över, då ska jag leva i inbillningen att jag aldrig mer kommer behöva ta en spruta i hela mitt liv :) Det kommer bli ett underbart liv ända tills det verkligen gäller.
