1418
Efter en händelserik (och näringsrik om man ska göra en lite förskönande omskrivning) helg i huvudstaden kom jag bittert hem till min snöiga hemstad igår kväll. Eller det snöade inte just då, men det snöar ändå i princip hela tiden så det kvittar om jag är exakt eller inte.
Egentligen gillar jag inte Stockholm, det känns som att folk är så snorkiga och dryga där. Visserligen är det bara ett fåtal som faktiskt är det, men de gör det så ordentligt att jag bara måste dra alla över en kam. Det är inte alls samma gemytliga och kramgoa stämning som i t ex Göteborg eller Malmö. Jag känner mig inte välkommen alls i våran vackra huvudstad... men det kanske beror på min inställning också.
Hur som helst, något som faktiskt ÄR bra med Stockholm är förstås det ofantligt mycket större utbudet av affärer och matställen. Som jag har handlat! Trodde jag hade ganska mycket pengar (i vilket fall som helst så har jag det inte längre) men så var inte fallet. Men mor har ställt upp ordentligt och betalat en stor del av mina inköp, tack mor! Det enda jag inte hittade som jag faktiskt behövde var ett par fina jeans, men jag skyller på att jag var så upptagen med att hitta sådant som jag egentligen inte behövde. Därefter tog orken och spänsten i trampdynorna tyvärr slut.
Jag har iaf äntligen hittat en bikini, en riktigt fin sådan måste jag säga. Jag är fortfarande lite ledsen över att min gamla (och bästa) håller på att dö, resåren i den har nämligen delvis torkat sönder. Så länge jag befinner mig på torra land så fungerar det ganska bra, men så fort jag börjar simma så vill trosorna bege sig söderut, något som jag bittert fått erfara under en livräddningslektion på badhuset här i stan. Men jag kommer inte slänga min gamla förrän resåren avlidit såpass att jag inte kan stå upprätt utan att den ramlar ner minsann!
Målet med denna resa var ju dock inte shoppingen utan att se Bruce Springsteen på Stadion. Mycket trevligt! Tyvärr så räckte mina ståtliga 162 cm över marken tyvärr inte till att se scenen när ca 5 st tvåmeterskillar fick för sig att ställa sig på rad framför mig. Jag blev arg och dagdrömde lite om röjsågar att kapa dem vid knäna med men tyvärr fick jag bara finna mig i det och inte se någonting alls. Senare provade vi istället att förflytta oss bakåt i publiken och uppnådde genast bättre resultat. Men de där röjsågarna lockade såklart fortfarande.
Usch vad långt detta blev. Så blir det iaf när man har lite att göra. Och rubriken där ja, med den menas att jag är ganska precis 1418 timmar ifrån att stega in i vuxenlivet. Eller 1418 timmar minus 14 minuter för att vara mer exakt, men exakt skulle jag ju inte vara och med det säger jag godnatt.
Egentligen gillar jag inte Stockholm, det känns som att folk är så snorkiga och dryga där. Visserligen är det bara ett fåtal som faktiskt är det, men de gör det så ordentligt att jag bara måste dra alla över en kam. Det är inte alls samma gemytliga och kramgoa stämning som i t ex Göteborg eller Malmö. Jag känner mig inte välkommen alls i våran vackra huvudstad... men det kanske beror på min inställning också.
Hur som helst, något som faktiskt ÄR bra med Stockholm är förstås det ofantligt mycket större utbudet av affärer och matställen. Som jag har handlat! Trodde jag hade ganska mycket pengar (i vilket fall som helst så har jag det inte längre) men så var inte fallet. Men mor har ställt upp ordentligt och betalat en stor del av mina inköp, tack mor! Det enda jag inte hittade som jag faktiskt behövde var ett par fina jeans, men jag skyller på att jag var så upptagen med att hitta sådant som jag egentligen inte behövde. Därefter tog orken och spänsten i trampdynorna tyvärr slut.
Jag har iaf äntligen hittat en bikini, en riktigt fin sådan måste jag säga. Jag är fortfarande lite ledsen över att min gamla (och bästa) håller på att dö, resåren i den har nämligen delvis torkat sönder. Så länge jag befinner mig på torra land så fungerar det ganska bra, men så fort jag börjar simma så vill trosorna bege sig söderut, något som jag bittert fått erfara under en livräddningslektion på badhuset här i stan. Men jag kommer inte slänga min gamla förrän resåren avlidit såpass att jag inte kan stå upprätt utan att den ramlar ner minsann!
Målet med denna resa var ju dock inte shoppingen utan att se Bruce Springsteen på Stadion. Mycket trevligt! Tyvärr så räckte mina ståtliga 162 cm över marken tyvärr inte till att se scenen när ca 5 st tvåmeterskillar fick för sig att ställa sig på rad framför mig. Jag blev arg och dagdrömde lite om röjsågar att kapa dem vid knäna med men tyvärr fick jag bara finna mig i det och inte se någonting alls. Senare provade vi istället att förflytta oss bakåt i publiken och uppnådde genast bättre resultat. Men de där röjsågarna lockade såklart fortfarande.
Usch vad långt detta blev. Så blir det iaf när man har lite att göra. Och rubriken där ja, med den menas att jag är ganska precis 1418 timmar ifrån att stega in i vuxenlivet. Eller 1418 timmar minus 14 minuter för att vara mer exakt, men exakt skulle jag ju inte vara och med det säger jag godnatt.
