Natt
Idag har varit en ganska seg dag. Har sovit till och från eftersom jag inte sov så värst gott inatt, jobbat, spelat kubb med de andra från Frasses, blivit uppäten av alla myggor och flytt från en farlig insekt som tagit sig in i huset.
Det som var mest spännande idag var att jag höll på att bli mördad på vägen hem från jobbet. Jag gick på en gångstig, och så sitter det en kråka i ett träd lite längre fram, och den skriker och kraxar så den håller på att storkna. Jag brydde mig inte särskilt mycket om den utan passerade lite lugnt. Kråkan börjar då skrika ännu mer hysteriskt och ungefär en sekund senare dyker dess kråkkompis också upp, sätter sig i ett närliggande träd och börjar skrika den med. De hoppar lite från träd till träd och nästan förföljer mig med sitt skrikande skrän.
Då ser jag att det sitter en till kråka mitt på gångstigen en liten bit framför mig, med en lite annorlunda färgskala, antagligen så var detta en kråkunge med väldigt överbeskyddande föräldrar. Jag närmar mig kråkungen och är så illa tvungen att passera den. Ungen fattar inte bättre utan sitter bara tyst och stilla och tittar på mig med sina lömska kråkögon.
När jag är ungefär en meter från ungen så brakar helvetet lös. Kråkföräldrarna skriker så de håller på att gå i bitar och en av dem dyker plötsligt ner mot mig och är ungefär en centimeter från att dyka rakt på mitt huvud för att därefter slita ut mina ögon, knipsa av förbindelsen mellan mina hjärnhalvor eller något annat diaboliskt kråkknep som de kunde tänkas komma på.
Den var helt galen och jag tror inte jag känt mig så hotad av ett djur i hela mitt liv (om man bortser från när jag blev puffad på handen av ett litet leksuget lamm i Norge en gång när jag var jätteliten, och sprang så jag nästan flög hela vägen hem till stugan), så jag sprang i vild panik för att inte behöva uppleva en verklig version av filmen Fåglarna.
När jag kom hem så blev jag istället arg. Är det så svårt för kråkjävlarna att placera sin handlingsförlamade unge på ett lite lämpligare ställe? Jag har nu förklarat krig mot kråkorna. Synd bara att de är förskräckligt smarta djur, i alla fall enligt Illustrerad Vetenskap (tyvärr kan man inte läsa artikeln här utan att vara prenumerant, men det var ganska skrämmande). Nå, även om de må vara smarta så ska jag överlista dem. I värsta fall får jag ta till kärnvapen.
Det som var mest spännande idag var att jag höll på att bli mördad på vägen hem från jobbet. Jag gick på en gångstig, och så sitter det en kråka i ett träd lite längre fram, och den skriker och kraxar så den håller på att storkna. Jag brydde mig inte särskilt mycket om den utan passerade lite lugnt. Kråkan börjar då skrika ännu mer hysteriskt och ungefär en sekund senare dyker dess kråkkompis också upp, sätter sig i ett närliggande träd och börjar skrika den med. De hoppar lite från träd till träd och nästan förföljer mig med sitt skrikande skrän.
Då ser jag att det sitter en till kråka mitt på gångstigen en liten bit framför mig, med en lite annorlunda färgskala, antagligen så var detta en kråkunge med väldigt överbeskyddande föräldrar. Jag närmar mig kråkungen och är så illa tvungen att passera den. Ungen fattar inte bättre utan sitter bara tyst och stilla och tittar på mig med sina lömska kråkögon.
När jag är ungefär en meter från ungen så brakar helvetet lös. Kråkföräldrarna skriker så de håller på att gå i bitar och en av dem dyker plötsligt ner mot mig och är ungefär en centimeter från att dyka rakt på mitt huvud för att därefter slita ut mina ögon, knipsa av förbindelsen mellan mina hjärnhalvor eller något annat diaboliskt kråkknep som de kunde tänkas komma på.
Den var helt galen och jag tror inte jag känt mig så hotad av ett djur i hela mitt liv (om man bortser från när jag blev puffad på handen av ett litet leksuget lamm i Norge en gång när jag var jätteliten, och sprang så jag nästan flög hela vägen hem till stugan), så jag sprang i vild panik för att inte behöva uppleva en verklig version av filmen Fåglarna.
När jag kom hem så blev jag istället arg. Är det så svårt för kråkjävlarna att placera sin handlingsförlamade unge på ett lite lämpligare ställe? Jag har nu förklarat krig mot kråkorna. Synd bara att de är förskräckligt smarta djur, i alla fall enligt Illustrerad Vetenskap (tyvärr kan man inte läsa artikeln här utan att vara prenumerant, men det var ganska skrämmande). Nå, även om de må vara smarta så ska jag överlista dem. I värsta fall får jag ta till kärnvapen.
