Välkommen in i spelet
Jag överger den där idén om att sluta blogga ifall jag bara har något oviktigt att säga. För det är ju ett faktum att jag så gott som aldrig gör något viktigt som alla andra är intresserade av att läsa. Och På Bloggfronten Intet Nytt är ju en bok som, som vi alla vet, aldrig blev utgiven, eftersom det inte är någon mening med att läsa nåt som inte finns.
Alltså ibland är jag bara så himla smart.
Därför kommer mer oviktiga saker nu eftersom jag ska fördriva lite tid medan jag dricker kaffe.
Idag har jag skurat utemöbler, det var inte så kul men lyssnar man musik så flyter allt arbete på ganska bra. Sedan har jag dragit bort mina gamla svettiga sängkläder från min säng och slängt dem i tvätten. Jag har även tvättat mitt överkast, eftersom det var fläckigt av jordgubbar (mitt fel), glass (mitt fel), kaffe (mitt och ganska många av mina vänners fel), cola (mitt och Henkes fel), fil (mitt fel), fisksås (mitt fel). Jag ska sluta äta i sängen. Men det finns som inte så många andra sittplatser framför TVn i mitt rum och alla vet ju att man måste äta när man ser nåt bra på TV. Nu blir överkastet rent och glatt i alla fall och imorgon ska jag renbädda (ska sova hos Robert inatt så det är ingen brådska på den fronten).
Jag har även gjort en jättesmart grej när jag skulle gå ut och hämta mitt täcke och det andra som var på vädring över räcket. Som vi alla vet så har dörrar ett handtag. För att dörren ska öppnas så måste man ju sålunda trycka ner handtaget, annars håller sig dörren stängd. I 17 år har jag vetat hur man öppnat dörrar, men inte idag verkade det som. Jag gick mot dörren. Lagom fort. Säkert och stabilt. Plötsligt så glömmer jag bort hur man öppnar dörrar, med ungefär tre meter kvar till dörren. Istället tänker jag peta upp dörren med två fingrar, ungefär som man kan göra med en balkongdörr om handtaget är uppvridet och man bara behöver trycka på den. Men detta var en vanlig dörr. Jag närmar mig alltså med två fingrar utsträckta mot den. Accelererar.
När mina fingrar träffar dörren så låter det först klonk. Sedan knix. Ont gör det. Jag förbannar min dumhet, men dörren är lika stängd som innan. Att skapa en frontalkrock mellan fingrar och ytterdörr är alltså ej att rekommendera. Men man måste ju alltid prova nya vägar i livet.
Nu blir det Star Wars. För första gången i mitt liv.
Alltså ibland är jag bara så himla smart.
Därför kommer mer oviktiga saker nu eftersom jag ska fördriva lite tid medan jag dricker kaffe.
Idag har jag skurat utemöbler, det var inte så kul men lyssnar man musik så flyter allt arbete på ganska bra. Sedan har jag dragit bort mina gamla svettiga sängkläder från min säng och slängt dem i tvätten. Jag har även tvättat mitt överkast, eftersom det var fläckigt av jordgubbar (mitt fel), glass (mitt fel), kaffe (mitt och ganska många av mina vänners fel), cola (mitt och Henkes fel), fil (mitt fel), fisksås (mitt fel). Jag ska sluta äta i sängen. Men det finns som inte så många andra sittplatser framför TVn i mitt rum och alla vet ju att man måste äta när man ser nåt bra på TV. Nu blir överkastet rent och glatt i alla fall och imorgon ska jag renbädda (ska sova hos Robert inatt så det är ingen brådska på den fronten).
Jag har även gjort en jättesmart grej när jag skulle gå ut och hämta mitt täcke och det andra som var på vädring över räcket. Som vi alla vet så har dörrar ett handtag. För att dörren ska öppnas så måste man ju sålunda trycka ner handtaget, annars håller sig dörren stängd. I 17 år har jag vetat hur man öppnat dörrar, men inte idag verkade det som. Jag gick mot dörren. Lagom fort. Säkert och stabilt. Plötsligt så glömmer jag bort hur man öppnar dörrar, med ungefär tre meter kvar till dörren. Istället tänker jag peta upp dörren med två fingrar, ungefär som man kan göra med en balkongdörr om handtaget är uppvridet och man bara behöver trycka på den. Men detta var en vanlig dörr. Jag närmar mig alltså med två fingrar utsträckta mot den. Accelererar.
När mina fingrar träffar dörren så låter det först klonk. Sedan knix. Ont gör det. Jag förbannar min dumhet, men dörren är lika stängd som innan. Att skapa en frontalkrock mellan fingrar och ytterdörr är alltså ej att rekommendera. Men man måste ju alltid prova nya vägar i livet.
Nu blir det Star Wars. För första gången i mitt liv.
