I sanning utmanad
7 saker jag ska avslöja om mig själv, som folk kanske redan vet men det kan ju alltid vara bra att påminnas om inte annat.
1. Jag är inte, och har aldrig varit, särskilt förtjust i smör. Det förstör bara mat och mackor och annat som det blir en del utav.
2. Jag får ofta konstiga idéer när jag precis är på väg att somna, som jag alltid har glömt bort när jag vaknar och därför måste jag ta itu med dem på en gång. Det kan vara allt ifrån att skriva en bok till att sy ett pennfodral eller kolla upp hur man dansar tango (alla dessa är autentiska exempel).
3. Jag är livrädd för de flesta insekter samt alla former av sprutor och akupunktur och liknande.
4. Jag får tvångstankar av att läsa böcker. Börjar jag på en bok så måste jag läsa klart den, oavsett hur dålig den är. Jag hoppas alltid på att den någon gång ska bli bättre, även om jag så måste fortsätta tänka i de banorna ända till sista sidan. I och för sig så får jag tvångstankar av att lämna många andra saker ofärdiga också.
5. Jag klarar inte av att befinna mig i ett rum där dörren "pekar" mot mig (ännu ett exempel på tvångstankar). Med peka menar jag att dörren smalaste sida står riktad mot mig, alltså dörrens "tjocklekssida" eller hur jag nu ska förklara det. Folk kanske fattar ändå. I så fall måste jag akut antingen stänga eller öppna dörren helt och hållet.
6. Jag drömmer ofta (dock inte så ofta som när jag var mindre) mardrömmar om tåg och bilar som kör omkring utan förare, och de gillar uppenbarligen också att köra över min bror eller andra som står mig nära i mina drömmar. Eller så drömmer jag att de som står mig nära får nippran och dödar andra som står mig nära. Otrevligt. Fast en av de läskigaste sakerna jag nånsin drömt är när jag i kanske 8/9-årsåldern drömde att min morfar förvandlades till en prinskorv som jagade mig och skulle döda mig. Värre än den värsta skräckfilmen!
7. Om jag ska kunna somna när jag sover ensam så måste jag ligga på sidan (helst höger) och ha täcket så långt uppdraget att det täcker mitt öra. Antar att det hängt med sedan barndomen då jag var extremt mörkrädd och inte kunde somna utan täcket över huvudet. Nu är jag inte särskilt mörkrädd längre (men visst händer det ibland i våra mörka vinternätter) men måste som sagt ändå ha täcket åtminstone över örat för att kunna sova. En vanesak.
Sådär, det var väl det :)
Nu måste jag sova, skola imorgon och jag är osugen som alltid.