Emelie

Packning är ungefär det mest ologiska som finns. När jag åkte ner hit så var min packning proppfull, och nu menar jag inte lite full, utan så full att det inte gick att få igen väskorna om man inte hoppade på dem, utan överdrifter. Och när jag öppnade väskan igen så vällde hela innehållet ut igen på ungefär 0.3 µ-sekunder, vilket orsakade att mitt rum såg ut som ett smärre Waterloo-slag. Det blev inte bättre av att jag delade rum med min bror, och att även hans prylar bosatte sig som en matta över hela golvet.

Nu, två veckor senare, så var det dags för att börja packa ihop hela materiemängden igen. Och vad värre var: jag har ju handlat en hel del här nere, vilket i hög grad skulle ha gjort det, om möjligt, ännu svårare att packa ihop allting. Packningsångesten tilltog med dramatisk hastighet.
Nåväl, jag satte igång med det tunga arbetet, och jag blev minst sagt förvånad över att upptäcka att jag helt plötsligt hade mycket mer plats än förra gången. På något sätt så lyckades jag få plats med allting och samtidigt ha lite utrymme till övers. Tämligen mystiskt fenomen, det där. Men jag klagar ju inte, såklart.

Nu ska jag bara sega mig i ett par timmar, sedan sova, och därefter vakna och förbereda mig inför morgondagens hemresa. Nu har jag nästan fått lite hemlängtan, men jag har haft skitkul här ändå :)