I spoke to you in cautious tones
Igår såg jag Donnie Darko för ungefär fjärde gången, mycket sevärd film som man inte direkt blir less på i första taget. Vår skara om sex personer krympte dock snart till enbart mig, Robert, Axel och Matti, och därefter bara jag, Axel och Matti. Länge satt vi och diskuterade allt mellan himmel och jord, man kommer som sagt på mycket intressant att säga när man sitter i mörkret och bara grubblar. Sedan kan ju meningsfullheten i allting omvärderas, men spela roll, så länge man har kul och är i gott sällskap.
Idag vaknade jag lite före 10, lite sent kanske, men kände mig ohyggligt pigg just då och skulle i god vigör studsa upp ur sängen och sätta igång med att städa huset. På något mystiskt vis så drogs jag tillbaka in i sömnens rike, drömde att det var någon som stod i mitt rum och pratade i telefon jättehögt så jag inte kunde sova. Ungefär klockan 11 så rev denne elake telefonpratare upp mig ur min lätta morgonsömn och jag vaknade smått irriterad - dock ensam i tystnad. Inte ett ljud i hela huset, fast jag var bergsäker på att någon hade pratat och stört mig. Jobbig dröm, hur som helst bra att jag inte sov längre än så för då får jag panik.
Jag vaknade i alla fall med träningsvärk i magen och ryggen - hur ofta händer det? Men det är ju kul att få uppleva en sådan känsla någon gång i livet också. Tänk om jag skulle få för mig att bli en aktiv och vältränad flicka, och så blir det polishögskolan nästa? Vem vet. Jag vet inte ens själv om jag vill bli polis, det var bara ett plötsligt infall en gång som på något sätt stannade kvar lite svagt i mitt huvud. Jag lär ju hinna ändra mig 1 784 gånger till innan jag ens gått ut gymnasiet. Hur kan de kräva av oss att veta vad vi vill redan nu? Kan man inte ha en universalutbildning för alla och sen utbildas man vidare på det företag man söker sig till? Men det är väl som med kommunismen (detta kom vi fram till igår) - den fungerar alldeles utmärkt i teorin, och det är ju en god tanke bakom det hela, men försök omsätta det i praktiken och allt går käpprätt åt helvete.
Men man kan ju alltid börja på McDonald's någonstans.
Just nu är det enda jag är sugen på att vara nyduschad (faktum är att jag är på väg att duscha nu, men det kändes bara så himla långt så jag skjuter på det för tillfället genom att sitta och svamla här), och därefter bara krypa ihop med en bra film (typ denna som jag inte sett sedan en evighet tillbaka) och en mumsig, krämig latte i soffan. Att jag inte äger den filmen och inte har tillgång till en latte gör ju det hela en aning svårare dock. Jag får nöja mig med duschen vad det verkar.
Idag vaknade jag lite före 10, lite sent kanske, men kände mig ohyggligt pigg just då och skulle i god vigör studsa upp ur sängen och sätta igång med att städa huset. På något mystiskt vis så drogs jag tillbaka in i sömnens rike, drömde att det var någon som stod i mitt rum och pratade i telefon jättehögt så jag inte kunde sova. Ungefär klockan 11 så rev denne elake telefonpratare upp mig ur min lätta morgonsömn och jag vaknade smått irriterad - dock ensam i tystnad. Inte ett ljud i hela huset, fast jag var bergsäker på att någon hade pratat och stört mig. Jobbig dröm, hur som helst bra att jag inte sov längre än så för då får jag panik.
Jag vaknade i alla fall med träningsvärk i magen och ryggen - hur ofta händer det? Men det är ju kul att få uppleva en sådan känsla någon gång i livet också. Tänk om jag skulle få för mig att bli en aktiv och vältränad flicka, och så blir det polishögskolan nästa? Vem vet. Jag vet inte ens själv om jag vill bli polis, det var bara ett plötsligt infall en gång som på något sätt stannade kvar lite svagt i mitt huvud. Jag lär ju hinna ändra mig 1 784 gånger till innan jag ens gått ut gymnasiet. Hur kan de kräva av oss att veta vad vi vill redan nu? Kan man inte ha en universalutbildning för alla och sen utbildas man vidare på det företag man söker sig till? Men det är väl som med kommunismen (detta kom vi fram till igår) - den fungerar alldeles utmärkt i teorin, och det är ju en god tanke bakom det hela, men försök omsätta det i praktiken och allt går käpprätt åt helvete.
Men man kan ju alltid börja på McDonald's någonstans.
Just nu är det enda jag är sugen på att vara nyduschad (faktum är att jag är på väg att duscha nu, men det kändes bara så himla långt så jag skjuter på det för tillfället genom att sitta och svamla här), och därefter bara krypa ihop med en bra film (typ denna som jag inte sett sedan en evighet tillbaka) och en mumsig, krämig latte i soffan. Att jag inte äger den filmen och inte har tillgång till en latte gör ju det hela en aning svårare dock. Jag får nöja mig med duschen vad det verkar.
