Emelie

Så började skolan igen. Lovet har känts delvis långt och meningslöst (sista veckorna har ju, som jag tidigare skrivit här, inget särskilt av intresse hänt). Ändå känns det som att vi nyss gick ut genom portarna från allas vårt lyceum för att njuta av den ljuva sommaren och alla dess fägringar. Att sommaren sedan aldrig kom var ju dessvärre ett slag i magen. Och särskilt alstrande har vi ju inte heller varit. Men jag har gärna ett långt och meningslöst lov till, hur som helst.

När vi återkom så var emellertid allting precis som förut. Samma mystiska, oidentifierbara lukt i fordonskorridoren, samma människor i skolan - förutom ettorna som börjar nu, och för övrigt så är ju vår klass numera en aning reducerad skara :( - samma lärare, samma fik och samma matsal med samma mat. Typ. Skillnaden är väl att det kommer bli blod, svett och tårar ungefär efter jul någon gång, när vårt schema går från lagom jobbigt till vad jag antar blir jättejättejobbigt. Jag längtar inte.

Jag har börjat överkonsumera te de senaste dagarna. Gott, men det är vätskedrivande så man måste besöka både vattenkranen och toaletten väldigt frekvent.

Nej hoff, jag hade en massa mer att skriva men jag ids inte just nu. Kanske dags att sova snart också, för som sagt så har ju skolan börjat och det börjar bli dags att vända dygnet rätt igen.