Emelie

Idag är det mors dag och med det säger jag grattis till alla mödrar där ute i världen, främst till min egen mor förstås :) Säger man för övrigt "Grattis på mors dag"? Eller är det "Glad mors dag"? Eller något helt annat? Jag vet inte. Jag säger grattis i alla fall.

I fredags har jag jobbat, bra med pengar anser jag. Ska jobba på studentbalen också, samt förbereda lite på tisdag. Ska bli kul! Jag kommer nog mest stå där och febrilt söka inspiration till min egen klänning till nästa år. Känns lite överdrivet att börja oroa sig redan nu för att inte hitta något, men ack, det gör jag.

Igår var vi ut och käkade, magen blev mätt och glad. Därefter begav jag mig i blåsten till Henrik, där vi kollade Robinson (bra att Ellenor och Jarmo var i final, och kul att Ellenor vann, trots att jag nog hellre sett Jarmo vinna men man kan inte få allt), fick nostalgiska sånger i våra huvuden samt spelade lite förnyade versioner av nostalgiska spel. Man glömmer som bara bort hur bra vissa saker faktiskt är. Kanske bara var jag som tyckte det, men ändå.
När jag begav mig hemåt vid 3-tiden så var det otroligt ljust och solen sken på mig. Om det inte vore för att det blåste ungefär 3 miljoner meter i sekunden så hade det varit en riktigt behaglig nattpromenad. Jag tycker det är så skönt nu när det är ordentligt ljust om kvällarna, då är jag inte lika rädd när jag går ensam. Nog för att det kan hända precis lika mycket när det är ljust, men det känns som ändå lite bättre på något sätt.

Nu ska jag plugga kemi, har nämligen ett betygsavgörande prov på tisdag. Jag kan ingenting av detta heller, och det är förbannat svårt. Jag hatar kemi. Men detta är ju det sista jag någonsin kommer göra i kemisammanhang och det är väl ändå trots allt värt att skåla för.

Nu har jag arbetat lite. Gick över förväntan och var en trevlig upplevelse. Nu ska jag ägna mig åt något som är lite mindre trevligt, nämligen körkortsteori. Jag har nämligen prov imorgon. Jag längtar nästan, dra på trissor. Inte till själva provet men till att ha det ur världen. Sommarlovet kommer bli underbart. UNDERBART. Hör ni det?

Ja, för övrigt så körde jag bil idag med min vän Rolf på körskolan. Även det gick över förväntan. Jag känner något fantastiskt i luften. Kan det hålla i sig ända fram tills dess att jag börjar trean? Ingen vet.

Snart, gott folk, påbörjas även inspelningarna av Expedition: Sömnlös. När det är dags för premiär: be there.

Idag har jag lyckats grisa både det ena och det andra på mina vita byxor, enbart av den anledningen att de är vita. På dem finns nu bilsmuts, choklad, kycklingflott (?), potatissallad och läppglans. Och alldeles nyss råkade jag dessutom spilla en massa kaffe på mig själv, men jag vet inte hur, plötsligt fanns det bara där. Jag tror jag lyckades doppa håret i koppen och därefter stänka det över mina inte längre särskilt vita byxor samt mitt ljusrosa linne.

Dessutom bör det tilläggas att jag har något rosa på min nytvättade vita väska. Jag misstänker att det är jordgubbar. Kan det vara H som varit framme?

Poängen är i alla fall att jag inte klarar av att ha sommarkläder i ljusa, fina färger. Inte om det inte blir trendigt med smuts och fläckar.

Nyss kom jag hem från en trevlig vistelse i Trelleborg, antagligen min sista också för det är väl inte direkt ett resmål som jag besöker ofta i andra sammanhang. Har hunnit handla en hel del, men har faktiskt lyckats spara in en hel del på slösandet ändå (!).

Nu är jag lite arg för jag kollar det Robinsonavsnitt jag missade i helgen på tv4.se, och det är några olika saker som gör mig arg. Tänkte nog lista upp dem kanske (varning för spoilande om ni inte har sett avsnittet och gärna vill se det innan):

• Nina är sjukt jobbig. Till dig, Henrik, så vill jag påpeka att min vanliga förmåga att inse människors jobbighet alldeles för sent har gjort sig påmind igen. Jag vill ha ut Nina NU!
• Jag är ledsen för att Erik åkte ut, tycker att han hade kunnat få vinna skiten.
• Nu sätter jag all min tillit till Jarmo, som är den enda värdiga vinnaren kvar. Ellenor är intetsägande och inte heller någon överlevare, Nina är grymt störande och har bara klarat sig så här långt för att hon har nästlat in sig i olika pakter för att sedan vända dem ryggen. Anna gillade jag förr men enligt principen att man blir som man umgås så ogillar jag henne också nuförtiden eftersom hon har byggt upp en fin bekantskap med Nina (blä), och nui har de sin lilla gnällgrupp där på kanten. Nu säger jag inte att inte jag hade varit vek, gnällig och intetsägande i Robinson, för det hade jag (särskilt med tanke på hur hungrig jag hade varit konstant), men jag hade å andra sidan inte ställt upp. Så nu gnäller jag själv i mitt hus istället :)
• Det som jag dock är argast för är att tv4.se behagade begå självmord eller nåt just efter att jag bevittnat Eriks bortfall ur gruppen. Det slutade nämligen att streama och har nu stått och laddat i ca en kvart. Jag ville se eftersnack! Wtf?

Vidare så kom jag att tänka på en sak här alldeles nyss. Som regel när jag går in på Internet så brukar jag läsa en hel del bloggar. Det skumma är att vissa av de bloggarna jag läser tycker jag egentligen inte om att läsa, utan jag finner dem tråkiga, irriterande och jag finner inget som helst nöje i att läsa dem. Ändå gör jag det rent pliktskyldigast bara för att jag en gång börjat. Varför, kan man fråga sig? Fast sen tänkte jag å andra sidan att folk kanske inte läser min blogg med största nöje heller och jag är glad för varje läsare jag får, så jag sköt den sura tanken åt sidan och hoppas för övrigt på sol till morgondagen.

Det sista jag ska gnälla om idag är att jag inte blivit en tillstymmelse till frisk än och det gör mig väldigt surig och tjurig och, som ni kanske märker, ganska gnällig. Jag skulle bli glad för en förbättring snarast. Nu fungerar för övrigt Robinson igen och jag ska väl äta lite middag innan jag tappert slänger mig över körkortsteorin.

Torsdag nästa vecka råkar vara ljuset i tunneln och ett slut på det helvete som de sista månaderna har medfört. Åtminstone en lindring. Vi har alltså inga prov eller liknande mer efter det datumet (för dem som inte gör riskettan på måndag den veckan, dvs alla i min klass utom jag, så är helvetet över på tisdag redan, lyckostar). Jag har nu alltså bara 4 prov kvar att vara emo över, om jag inte klantar mig på NP i matte D och måste skriva omprov, för det känns som att mina betyg hänger på en skör tråd i det ämnet samt i kemin. Ett MVG i kemi B skulle vara grymt skönt, och ett litet in your face till min före detta fiskälskande lärare. Fast jag tycker inte illa om honom egentligen, bara han som tycker illa om mig och mina provsvar.

Idag (igår) kom vi hem från en minnesvärd vistelse i Jokkmokk, where legends come to life, eller nåt. Trots den inte så tilltalande orten så var det mesta i övrigt mycket trevligt. Jag ska kanske berätta mer om det sen, om jag orkar dvs. Jag ska nämligen sova strax.

Hann bara komma hem och packa upp för att sedan packa ner igen. Imorgon åker vi till Trelleborg och det ska bli härligt, det kliar nämligen något otroligt i mina shoppingnerver.

I övrigt så har jag och Axel sett och begrundat The Pianist under kvällens gång. Det är en sån där film som man får ont i magen av. Jag var dessutom hungrig när vi kollade den, men det var nog inte därifrån smärtan kom. Det är en sån där emotionell typ av smärta, ni vet. Nog för att hunger är lika emotionellt smärtsamt som fysiskt, vilket många i min närhet kanske olyckligtvis fått erfara.

Sjuk har jag blivit också, antagligen efter helgen. Tragiskt nog så skulle det inträffa nu när jag ska till den så kallade sommaren men det är väl bara att ta det för vad det är. Mina resekamrater får stå ut med att jag låter som en rosslande tuberkulospatient helt enkelt.

Nu måste jag sova så jag orkar upp i morgon, trots att jag sovit ganska mycket (för att inte tala om otroligt snyggt) i bilen på väg hem från Jokkmokk. Den bjuder jag på.

Idag var en sån där dag då jag än en gång på riktigt begrep att jag valt fel linje från allra första början. Jag hatar verkligen NV och om mina eventuella framtida barn (eller någon annan yngre släkting till mig) skulle få för sig att gå det så skulle jag göra allt i min makt för att stoppa dem. Om det inte vore ett sånt där underbarn alltså, som bara hade kunnat glida på en räkmacka rakt genom dessa tre år av terror.
Jag önskar jag hade haft någon som stoppat mig när jag bytte, som kunde ha varnat mig för det mentala självmord som NV faktiskt innebar. Nu är det för sent och jag måste bara acceptera att stå ut med ett år och någon månad till av denna förbannelse. Fast sanningen är ju den att jag står inte ut. Inte ens nästan lite på ett hörn.

Pratade med Georg idag om att välja bort fysik B. Problemet är då att jag måste gå typ IVIND istället för NV, eller välja miljöinriktningen istället (tråkigt och det medför även att jag måste göra om alla mina indval osv) och det vill inte jag. Men jag vill inte ha fysik heller. Hade nästan hellre gått idrott och hälsa B faktiskt. Helt otroligt.
Jag blev så upprörd att jag var tvungen att spöa fysikboken lite mot en vägg när jag kom hem. Då kändes det lite bättre, tills jag insåg att jag inte kan spöa den så mycket som jag egentligen hade önskat, eftersom jag då måste betala för att ha förstört skolans egendom, oavsett hur mycket jag än anser att fysik inte har något värde. Tragiskt nog.

Jag hoppas på att klara den sista spurten fram till sommarlovet nu (inte troligt), få MVG i kemi B som en sista lyckoknuff (inte troligt), och därefter leva så sjukt intensivt under sommarlovet att jag hunnit bli ungefär 126 år gammal, död och begraven tills dess att skolan åter börjar (inte troligt). Eller så får jag börja knarka.

Gårdagen bjöd på en trevlig kväll med god mat och gott sällskap. Vi grillade allt möjligt och det var hur gott som helst, ett sådant där tillfälle i livet då man önskar att man hade haft en oändligt stor magsäck bara för att kunna äta utan gräns.
Efter det satt vi mest och samtalade, även Klara kom förbi. Kajsa skickade iväg David för att umgås med den yngre skaran + lite TV-spel, och sedan satt vi tre bara och pratade en massa vettigt och ovettigt, som sig bör :) Det var mysigt i alla fall. Klara ägde oss i biljard och jag överväger att råka elda upp duken till vårt biljardbord så att det inte går att spela, för det känns så skamligt att jag har det hemma men ändå är sämst i världen på biljard. Nåja, det var inte så allvarligt hur som helst.

Idag har jag sådan träningsvärk i benen, närmare bestämt insidan av låren (det övriga har i princip försvunnit), att jag ser ut att ha skitit på mig när jag går omkring i huset. Jag kan verkligen inte gå normalt. Jag tvingade mig att gå någorlunda normalt (notera att jag fortfarande såg stelopererad ut) när vi åkte upp på stan för att äta mjukglass för en liten stund sedan, men då ville jag nästan grina av smärta å andra sidan. Jag längtar till en tid då jag slipper avlida av träningsvärk så fort jag gör något aktivt. Förhoppningsvis kommer den snart. Då ska jag biffa sönder hela mig så jag ser ut att vara hämtad direkt ur en BODY-tidning, och sen ska vi se vem som bestämmer; några halvtrasiga muskler eller en kvinnas angenäma viljestyrka?

Idag var ingen bra dag i skolan. Jag var så trött och hungrig och okoncentrerad och allmänt less i huvudet att jag nästan tänkte att detta är nog slutet, det finns inget mer bortom denna gräns, livet har ingen mening, världen är emot mig. Därför intog jag senare en alvedon och hamnade i något slags koma i soffan under några behagliga timmar. Jag sov tyngre och hårdare än jag någonsin gjort tror jag, och när jag vaknade så kändes alla lemmar i min kropp säreget förslöade. Det var ungefär som att jag hade sovit så intensivt att alla mina muskler hade förtvinat till ingenting, och det skulle ta år för dem att återgå till sin ursprungliga storlek. Nu känner jag mig någorlunda normal i alla fall, men hade någon utmanat mig på bänkpresstävling så hade jag nog bara tagit 150 istället för mina vanliga 160 kg, för som vi alla vet så är jag i princip muskligast i världen.

Ett litet tillägg här är att den 40-åriga gubben rejsar runt på sin fina gröna moped klass II igen på vändplanen. Han har tydligen inte fattat det här alltså. Man är inte cool om man inte har klass I! Till och med Bobby Car-ungen var coolare än han, och dessutom mycket miljövänligare.

Idag var en tisdag som kändes väldigt energikrävande fast den egentligen inte var det. Vi fick bestämda datum för både kemi- och biologiprov vilket gjorde den annars så somriga och förväntansfulla tillvaron något mörkare. Men i övrigt så hade vi ju trots allt sovmorgon till klockan halv 10 och relativt slappa lektioner, men det är ju den där kemin som suger musten ur en som vanligt. Särskilt med tanke på hur fantastiskt mycket vi ska hinna lära oss till nästa prov, man skulle nog kunna uttrycka det som att jag nästan längtar ihjäl mig. Lite vill jag avlida hur som helst.

Efter lunch fick jag och Henrik något ryck också och bestämde oss för att följa med Robert och Alex på en kort och meningslös men ganska trivsam och solig promenad, hela långa vägen upp till stan och tillbaka. Mer hann vi inte med.
Jag, Henrik och Klara var även senare på dagen vad man kanske skulle kunna kalla fysiskt aktiva, då vi var och tränade efter skolan. Wow säger jag åt det då jag inte kunde komma på något bättre kraftuttryck - alla vet att de gör sig bäst med tillhörande förvånat och imponerat ansiktsuttryck, som detta:


Sen blev jag mycket lycklig av att äta middag, varefter det bar av till körkortsteorin. Jag hatar verkligen den kursen, idag var det så illa så jag trodde jag skulle dö där jag satt och verkligen kämpade för att ta in information om gränser för promillehalt och vad som händer om man är förste man på olycksplats.

Något annat som förstörde min dag lite var att jag trampade i hundbajs. Det gjorde mig uppriktigt förgrymmad. Som jag tidigare har sagt: död åt de icke-plockande hundägarna!

Godnatt.

Jag bloggar igen. Sedan sist har jag inte kommit på nåt att göra. Är väl därför det blir såhär. Men det kör omkring en man som ser ut att vara över 40 på en cool moped klass II runt runt på vändplanen utanför mitt hus. Han har tydligen ersatt Bobby Car-ungen. Man upphör aldrig att förvånas på denna gata!

EDIT kl 20:26 ca:

Detta inlägg var inte ens klart när jag postade det, det var menat att hamna i utkast men jag har tydligen tryckt fel. Så inlägget fick beklagligt nog ett ganska abrupt slut, och inte nog med det, jag har dessutom inte kunnat stava på svenska. Fy!

---

Gårdagen bjöd på en underbar morgon. Jag vaknade strax efter nio, solen sken då helt underbart varmt så därför tog jag på mig linne och kjol, torkade av utemöblerna på altanen och beredde frukost i expressfart. Denna frukost avnjöt jag då således i kjol och linne sittandes på/vid mina rena utemöbler på altanen i solen. Fantastiskt skönt. På altanen stannade jag tills klockan närmade sig 2. Under den tiden hade det hunnit börja blåsa mycket och kallt, och jag höll på att frysa ihjäl där jag låg och "pressade". Men inte ville jag gå in för det, nej. När det för en gångs skull är sol får man tamejfan vara tacksam.

Hur som helst, efter detta gick jag upp på stan och mötte Klara och Hanna, och i deras sällskap fick jag avnjuta sommarens första mjukglass :) Det var mycket gott. Men tråkigt nog så grisade jag saltlakritssås på mina rena, vita byxor (varför försöker jag ens ha på mig sådana när jag ändå vet att jag aldrig prickar munnen?), så de fick åka in i tvätten direkt.

---

Mera tillägg kl 20.27 eller nåt:

Egentligen har jag inget av intresse att tillägga. Jag har gått omkring med mina såsiga byxor hela dagen för jag orkade inte tvätta dem när det ändå bara var jag och min familj som kunde se mitt bedrövliga griseri. I övrigt har jag gjort absolut inget idag, förutom att låtsas att det var sommar en stund imorse och försöka sola men det blev kallt. Dessutom blev jag anfallen av en galen humla. Då gav jag upp.

Igår var det ju då valborgsmässoafton och det bör man väl fira på något sätt. Jag, Klara och Henrik bestämde oss för att först grilla hos Klara, och det var till och med såpass varmt att vi kunde sitta ute och äta i eftermiddagssolen (vilket är ganska ovanligt för att vara Kiruna). Dock fick jackorna åka på sen, men det är sådant man får räkna med. Även Sofia anslöt sig senare.

Vi besökte därefter Alex som fyllde 18 år men som sig bör så ville han gå på krogen framåt 11 ungefär, vilket ledde till att de som ännu inte fyllt 18 snopet fick kliva ut på gatan och göra det bästa av situationen därifrån. Detta innefattade alltså mig, Henrik och Klara, och fast Sofia helt lagligt hade kunnat följa med krogfolket så stannade hon snällt med oss. Vi tappade dock bort henne i folkmassan och ingen vet var hon tog vägen efter det. Förhoppningsvis återfinns hon i skolan på måndag. Tyvärr blev det även en ganska lång stund vi spenderade på stan utan att ha något att göra eller någonstans att ta vägen. Närmare bestämt så stannade vi där tills klockan började närma sig 03.00, vilket kändes en aning tragiskt, för att inte tala om hur mycket jag frös. Men det var en hel del trevliga människor som kom och gick och man fick föra trevliga samtal med många.

Jag blev för övrigt nästan lite stött när en viss persons broder berättade att "han inte hade väntat sig att jag skulle vara så kort". Hmpf! Med mina ståtliga 161,5 centimeter över marken kommer jag inte att tolerera sådana påståenden.
Vi fick även tillfälle att tacka så mycket för den vackra konsten som somliga i EC1 hade ritat åt oss. De måste verkligen älska oss!

Nu ska jag äta fiskgratäng och vänta på att Axel och Henrik (Hendrik) ska masa sig hit. Det var för övrigt så varmt idag att det var fullt möjligt att skotta bort lite snö i bara kortärmat. Är nog 100 % barmark inom kort skulle jag tro :)