Emelie

Tja jag kan ju nu upplysa alla mina intresserade och ointresserade läsare att matteprovet gick åt helvete och än en gång kommer jag hamna i den där depressionen som jag ack så väl känner igen, i vilken jag om och om igen ställer mig dessa vitala frågor:

• Varför valde jag att gå NV?
• Varför förstår jag ingenting när vi har prov, trots att jag förstår precis allt hur bra som helst när jag bara pluggar?
• Varför är världen så grym så att den tilldelar oss typ världens bästa mattelärare, men då måste han tvunget ha världens svåraste prov?
• Varför får jag aldrig känna mig smart och duktig?
• Som fortsättning på föregående fråga; varför får jag aldrig bräcka Henrik?
• Varför kan jag inte platsa i den klass som är världens bästa, bara för att jag är så förbannat dum?
• Varför ska NV ha svårare matte än alla andra trots att vi inte får någonting för det?
• Är det meningen att alla NVare ska vara underbarn? Eller är det bara jag som är ett missfoster?

Jag kommer aldrig få svar. Och jag blir lika besviken varje gång. Nu ska jag gå och skära ut mitt hjärta eller något.

Nej, jag är dålig på att förklara i detalj. Särskilt hur jag löser ekvationer för de bara blir så småningom, och förhoppningsvis blir det mer rätt än fel. Denna måndag till ära ska jag alltså viga mitt liv åt matematikens outgrundliga vägar, då jag har mitt första matteprov detta läsår imorgon eftermiddag. Jag längtar som inte särskilt mycket alls, men jag tror inte det är alldeles för svårt (så säger jag alltid, och det slutar oftast med att jag blir besviken). Men det är för att jag ger upp för lätt. Jag ska proppa i mig hjärnsteroider imorgon så att jag är på tanketopp, samt förtära en stor andel snabba kolhydrater och koffein så att man är tillfälligt superpigg och glad och hade kunnat skriva 17 prov efter varandra. Min plan är alltså att sätta min egen provresultatribba ganska högt så att jag kan börja bra och på topp, det brukar motivera en ganska bra i fortsatta studier.

Vidare så ska jag i veckan även göra en hel del engelska samt jobba med en helt fantastiskt spännande biologiredovisning (kolets och kvävets kretslopp! :D) som säkert inte många kommer bry sig om men som är ack så nödvändig. Den kommer att ta upp mycket tid men jag måste bli klar innan torsdag eller fredag eller när det nu var. Jobbigt. Jag tänkte göra den någorlunda humoristisk i alla fall (eller man kan ju alltid försöka åtminstone) men frågan är ju hur mycket U uppskattar fakta framförd på ett lite gladare sätt, samt om min kära klass blir road eller bara sitter och är såhär under hela redovisningen:

Igår arbetade jag på en 40-årsfest med servering och disk och sådant köksarbete. Det var ganska kul faktiskt, glada och roliga människor, men man blev väldigt trött i fötterna (jag min dumbom kom inte på den smarta idén att ta på mig bekväma skor!). Också i skrivande stund så är mina hälar och tår i ett kritiskt stadium.
Det är ju bra med arbete, och om det blir så som hon sa, att hon kommer ringa fler gånger, så blir jag glad. En extra inkomst är alltid välkommen, oavsett storleken på den. För vi vet ju alla att jag inte kan hantera pengar.
Nu ska jag bara lära mig att bära glas och tallrikar sådär proffsigt som alla servitriser gör, för igår kände jag mig inte särskilt proffsig alls. Men man lär väl sig så småningom.

Nu ska jag lista ut varför jordfelsbrytaren stänger ner säkringen till tvättstugan hela tiden. Fast jag kan ingenting om el så jag tror jag lämnar det åt någon annan. Därefter blir det duschning och sen ska jag äta palt! :) Jag älskar palt. Det är nästan det bästa som finns ibland, näst efter kaffe och pengar såklart.

Dålig dag. Helt värdelös dag faktiskt. Usch vad nere jag har varit, utan anledning. Och überkänslig som få. Men men, det är förhoppningsvis borta till imorgon, då är det trots allt fredag och då ska man vara glad.
Nåja. Det får bli en lugn kväll och sen ska jag sova bort all nedstämdhet och imorgon ska jag vara mitt glada jag igen. Att vara tillfälligt depressiv passar helt enkelt inte mig, fast man kan ju inte alltid rå för det.



Varför fick man inte vara med?

Förra tisdagen slog jag mitt bloggrekord med hela 17 läsare. Sånt blir man glad av. Men nästan ingen kommenterar, fy fy!

Jag har ju suktat efter en ny telefon under en lång tid nu, då min W660i's glansdagar sedan länge är över (om den ens haft några). Den är ful och skadad och hackar och begår seppuku lite då och då. Men att jag inte investerat i någon ny har berott på flera saker. Bland annat att min ekonomi inte riktigt har tillåtit det, men även att jag inte riktigt vetat vilken telefon jag vill ha. Nu står jag som och kvalar. Jag har ju länge varit inställd på SE K770i men plötsligt hägrade den inte särskilt längre, då jag fått känna på den och det inte alls verkade lika bra som jag först trodde. Den nya SE C902i är ju intressant, och den verkar bra och så, dock inte särskilt snygg. Dessutom var den dyr. Besvärligt.
Så upptäckte jag idag en sak. SE T650i (ni vet, den som finns  i blått/silver och grönt/silver och som skulle vara inspirerad av "det nordiska ljuset") verkar ju ganska bra och den har alla specifikationer som jag egentligen kräver. Alltför dyr är den inte heller. Jag hade valt den för längesen istället för min sketna W660i som är den sämsta telefonen jag har haft, om det inte vore för att den är så himla ful i färgsättningen.  Och så kommer den i nya fina färger! Guld och rosa, kan det bli bättre? Jag älskar guld och jag älskar rosa. Det bor nog en liten Barbie-prinsessa i mig trots allt, gömd bakom handgranater och teknik.



















Åh så fin den var. Jag skulle vårda den som mitt eget barn om jag haft ett sådant. Om det vore ett snällt, sött barn alltså.

Jag överger den där idén om att sluta blogga ifall jag bara har något oviktigt att säga. För det är ju ett faktum att jag så gott som aldrig gör något viktigt som alla andra är intresserade av att läsa. Och På Bloggfronten Intet Nytt är ju en bok som, som vi alla vet, aldrig blev utgiven, eftersom det inte är någon mening med att läsa nåt som inte finns.
Alltså ibland är jag bara så himla smart.

Därför kommer mer oviktiga saker nu eftersom jag ska fördriva lite tid medan jag dricker kaffe.
Idag har jag skurat utemöbler, det var inte så kul men lyssnar man musik så flyter allt arbete på ganska bra. Sedan har jag dragit bort mina gamla svettiga sängkläder från min säng och slängt dem i tvätten. Jag har även tvättat mitt överkast, eftersom det var fläckigt av jordgubbar (mitt fel), glass (mitt fel), kaffe (mitt och ganska många av mina vänners fel), cola (mitt och Henkes fel), fil (mitt fel), fisksås (mitt fel). Jag ska sluta äta i sängen. Men det finns som inte så många andra sittplatser framför TVn i mitt rum och alla vet ju att man måste äta när man ser nåt bra på TV. Nu blir överkastet rent och glatt i alla fall och imorgon ska jag renbädda (ska sova hos Robert inatt så det är ingen brådska på den fronten).

Jag har även gjort en jättesmart grej när jag skulle gå ut och hämta mitt täcke och det andra som var på vädring över räcket. Som vi alla vet så har dörrar ett handtag. För att dörren ska öppnas så måste man ju sålunda trycka ner handtaget, annars håller sig dörren stängd. I 17 år har jag vetat hur man öppnat dörrar, men inte idag verkade det som. Jag gick mot dörren. Lagom fort. Säkert och stabilt. Plötsligt så glömmer jag bort hur man öppnar dörrar, med ungefär tre meter kvar till dörren. Istället tänker jag peta upp dörren med två fingrar, ungefär som man kan göra med en balkongdörr om handtaget är uppvridet och man bara behöver trycka på den. Men detta var en vanlig dörr. Jag närmar mig alltså med två fingrar utsträckta mot den. Accelererar.

När mina fingrar träffar dörren så låter det först klonk. Sedan knix. Ont gör det. Jag förbannar min dumhet, men dörren är lika stängd som innan. Att skapa en frontalkrock mellan fingrar och ytterdörr är alltså ej att rekommendera. Men man måste ju alltid prova nya vägar i livet.

Nu blir det Star Wars. För första gången i mitt liv.

Jag har funderat på en sak. Istället för att sitta här och mala på om ingenting så gott som varje dag så kanske man skulle vänta med att blogga tills man faktiskt har något att säga... För huruvida jag har hängt tvätt eller gått på Statoil en tisdagkväll i mörkret är det nog ingen som bryr sig om egentligen. Det kanske kan bli en ny, smart trend här. Överkonsumtion av bloggande är numera förbjudet. Förutom om det då händer nåt jätteviktigt nästan varje dag.

Det här ska alltså bli det sista onödiga inlägget där jag beskriver onödiga saker som gjorts.

Nu är det alltså morgon eller förmiddag eller vad man nu vill kalla det, det beror på hur länge man sovit antar jag. Men eftersom jag inte fått på mig kläderna ännu (ja jag är slö) så kan vi kalla det för morgon. Frukost + kaffe har intagits och kroppen är glad. Huvudet är också ganska glatt. Jag har nämligen inte drömt några läskigheter inatt, förutom att någon sprängde matsalen på skolan och alla var tvungna att svinga sig över med ett rep över en klyfta som bara råkade finnas där, och några råkade svinga fel och krossades istället mot bergväggen på andra sidan, men som tur var så var det ingen jag kände som råkade ut för det. Det var snarare som statister i en film - finns de kvar så gör de mycket bakgrundsnytta men ingen bryr sig särskilt mycket om de försvinner eller dör. Kan låta okänsligt men så var det. Dock mobbade Matti mig för att jag var så dålig på att svinga över mig och Henke (man var tvungen att göra det två och två) men vi överlevde ju trots allt så fu, Matti :)
För att fortsätta på drömtemat så erbjöd sig en snäll person att följa mig hem efter att alla tagit sig ut ur skolan. Det var trevligt. Fast innan det så åt vi lunch, och det visade sig att någon hade drogat min mat så efter att jag lämnat denna person vid dennes hus så blev himlen alldeles svart, och sedan fick jag en mystisk blackout och vaknade i snön vid skolan igen, utan jacka. Förbryllad kollade jag min mobiltelefon för att se vad klockan var och då noterade att jag skickat ett sms med texten "Råtta" till Henke, Anton, Robert och Matti. Mycket underligt.
Nåja. Detta var ändå ganska normalt för att komma från min hjärnas nattliga upptåg.

Nu ska jag dricka mera kaffe och sedan torka av utemöblerna. Leve nödvändigheten i att skriva detta inlägg!

Idag hände en storslagen sak, en sådan som jag väntat på hela sommaren. Det fanns även många faktorer som spelade in och som gjorde att allting blev sådär bra.
Här kommer då faktorerna (faktor gånger faktor är lika med produkt, det ni!):

• Jag vaknade och kände mig utvilad och lugn och harmonisk, hade nu inte drömt att min släkt ville döda varandra utan bara att mina vänner började hata varandra, det är inte fullt så illa men lite otrevligt var det. Som tur var fanns jag där för precis alla i min dröm och skulle trösta och då kände jag mig viktig.
• Pappa var också lugn och harmonisk och när båda vi är lugna och harmoniska så är vårt hus en vacker plats att leva på i världen. Nästan vackrare än Katy Perry och Max Alohaburgare tillsammans.
• Det var jättefint väder ute, och det blåste ingenting, och allt var frid och fröjd.
• Min levnadsmotivation som var som bortblåst igår var idag tillbaka i all sin kraft.

Alla dessa fina faktorer gjorde att vi gick upp på Luossatoppen och kände oss nyttiga. Ibland glömmer man hur fint vi har det här uppe. Jag blev glad i själen. När vi kom hem gjorde vi en mumsig milkshake på bananer, hallon, mjölk, lite glass och lite proteinpulver och så var dagen plötsligt fulländad.
Ikväll ska jag äta middag på nån restaurang då morfar fyller pensionär och ska fira. Och restaurang är alltid smaskigt! Och lite tjockt. Men som en vis man (eller dvärg om man tänker på Snövit) sa: vad gör det om 100 år?

Nu ska jag dricka upp min milkshake och bara vara glad en stund.

Idag var en mysig dag. Eller någorlunda. Men kul ändå.
Jag vet inte vad jag skriver ens, jag bara svamlar. Det blir vad det blir och det blir bra ändå kan man tycka, tyckte då alla utom jag. Eller tvärtom, bara jag tyckte det var bra. Sen sa kanske alla andra att de gjorde det ändå för att vara snälla för det är en såpass ödmjuk värld.

Nej men seriöst nu. Idag fick jag min dräkt (som var fin!) till Halloween. Kan ju kasta in en bild (som blev mycket suddig) på den när jag ändå är igång.

Hoppas det nu blir någonting av det här. Annars är det verkligen att kasta pengar i sjön. Eller snön. Ha. Ha. Ha. Nej hoff det känns som att jag måste gå och sova eller något. För såvitt jag vet så blir man inte hög av lasagne men det verkar jag ha blivit, helt snurrig.

Ikväll ska kanske Sagan om Konungens Återkomst avverkas, om nu telefonerna får för sig att börja fungera igen. Om inte annat så kan ju folk som känner sig berörda och av en händelse läser detta gå in på MSN så kan vi bestämma när, var och hur.

Idag var det biologiexkursion vilket var kallt och blött, men som tur var slapp vi vara ute så länge. Efter det skulle vi undersöka allt mysigt som vi hade plockat, skrapat och rört upp från sjöns botten i mikroskop med mera. Alla plankton i världen var vidriga och nu ska jag aldrig bada igen. Usch. Och nattsländelarver var inte heller alltför vackra att se på, särskilt inte när folk kastar dem på en... Nämner inga namn (hostRoberthost). Nåväl, ingen skada skedd förutom ett kort utbrott av skrik och panik inne i biologisalen.
Nu har vi hur som helst bara rapporten att färdigställa, vilket ska göras imorgon, och sen blir det väl att fortsätta jobba i boken. Säga vad man vill om plankton, men de är betydligt mer intressanta än frågor i en lärobok...


Det känns som att tiden inte räcker till just nu. Dagarna bara flyger iväg, på gott och ont. Man vill hinna göra alla till lags, inte minst en själv, men man hinner bara inte. Var är tidsmaskinen Henrik lovade mig en gång? Den skulle behövas. Inte undra på att jag känner mig konstant stressad när någon smart jävel kom på att dygnet bara ska ha 24 timmar... Det är ju så jobbigt att hålla på och häkta och jäkta hela tiden. Nåja, jag ska dricka kaffe nu och därefter göra något vettigt av denna dag kanske. Och lyssna på bra musik;

Onsdag, slö dag, mysig dag. Jag är nöjd. Har till och med varit riktigt duktig. Lagade hokifilé med citrus- och chilisås och duchesse med citronpeppar och dill till middag (det var mycket enklare än vad det lät). Och jag blev nöjd :) Har kommit fram till att det är riktigt kul att experimentera i köket med en massa olika rätter. Dumt att vi äter så lite fisk, för det är både enkelt och gott (och nyttigt!) att laga sådan. Nå nu ska det bli ändring.
Dessutom har jag kört två träningspass idag, ett på morgonen och ett nu för någon timme sen. Tänk om man kunde upprätthålla den vanan? Funderar på gymkort men det lär ju gå åt skogen.

Och bara för att jag var så duktig och tränade idag så avslutades kvällen men Ben & Jerry's och jordgubbar. Lite lyx måste man unna sig ibland.

Kollade Idol nyss, vilka människor det finns. Slutar aldrig förvånas över hur lite självinsikt vissa människor har. Nog fattar man väl att man inte söker till Idol om man inte är född såhär:
Men den här snubben vill jag ha i julklapp, hans saknad av självinsikt till trots. Eller när jag fyller år. Bara så ni vet. Hade varit en oändlig källa till underhållning, men hade han skrivit en låt bara till mig så hade jag tyckt det varit så fulsött att jag dött av kärlek.

Imorgon väntar en ytterst spännande exkursion till Luossasjön, kan det bli bättre?
Det kan det visst. Men man slipper ju i alla fall lite lektioner och jag får börja ganska sent, plus att vi får åka buss så man inte behöver gå en massa steg i onödan.

Nu blir det lite te och TV/bok, sen ska jag sova tidigt tror jag. Ska bli skönt. Den här dagen har varit så harmonisk och fin, vill ha fler såna dagar. I så fall skulle jag vara evigt ung.

Jag handlade visst något mer före jul, det bara blev så. Men jag ska skicka tillbaka den förra beställningen från H&M när den kommer så tar jag den här nya istället. Det kändes mycket mer värt. Bra att det tog sån tid att få det så jag får tänka efter. Men jag går ju ändå back, dock inte lika mycket. Jag hatar mig själv ibland :(

Det eviga strömmandet av pengar går alltid bara bort från mig, aldrig åt mitt håll.



Men man har ju kanske sig själv att skylla.

Nu ska jag kolla nya H&M-katalogen. Och så var vi där igen ;)
Nej men jag ska allvarligt talat inte köpa något mer före jul. Kan man ju alltid försöka intala sig.

Satt och kollade en massa movie mistakes-klipp med min bror nyss. Var tvungen att skratta lite åt denna.
Kolla från ungefär 4:23, Stormtroopern till höger.



Kunde de inte bara ha gjort om den där scenen? Spänningen blev som bortblåst efter det där :P

Kom hem ganska sent igår, kallt som bara den var det att köra hem. Huga. Frost och blåst och mörker och kyla bara. Det var helt fantastiskt att få krypa under täcket sen. Jag hade hur som helst kul under kvällen, vi (Jim, Carro, Matti, Rova, Emil, Axel, Robert, Henke, Klara och jag) såg film och pratade och svamlade och lekte med hissbara stolar. Så kul kan man ha. Rova, Jim och Carro bakade brownies som blev hur goda som helst, men på grund av att jag inte kan sluta äta chips när jag väl har börjat så var jag proppmätt hela kvällen. Men lite brownie går alltid ner såklart. Vi såg även Lord of War, fast den har jag redan sett för något år sen, så jag passade på att roffa åt mig en stödvila under filmens gång, så att jag orkade igenom resten av kvällen sen. Skönt var det fastän jag låg på golvet, men Henkes hus är generöst med kuddar, så det gick prima. Färden hem var inte fullt lika mysig, för som sagt så var det kallt som bara den. Men hem kom jag.

Lördagen har startat segt, men jag klagar inte. Det är som ganska skönt ändå. Jag och Chrille smålyxade oss med att lägga knaperstekt bacon på mackorna till frukost, och därefter har det som inte hänt någonting alls. Chrille hade gått ner när vi testade Wii Fit-testet, jag hade gått upp. Inte så förvånande med tanke på mitt kaloriintag de senaste dagarna, dock ändå irriterande, men idag tänkte jag träna så får vi se vad som händer. Det är ju bara det att man måste göra träningen till en faktisk vana innan man kanske kan börja vänta sig resultat. Vad jag vet så hjälper inte ett pass i månaden särskilt mycket. Håhåjaja.

Ska snart fixa lunch och sen slänga mig i duschen. Har lite städning och matte att avverka också. Men det tar vi sen.

Idag var en ganska trevlig dag. Många faktorer spelade in:

• Fick använda mina nya strumpbyxor samt mina nya skor. Känns alltid trevligt att ha nya kläder på sig.
• Ingen kemi, då det är udda vecka. Alltid trevligt att sluta tidigt (även om vi satt kvar på skolan väldigt länge)!
• Hade, till följd av ovanstående punkt, bara två lektioner idag som inte alls var särskilt jobbiga.
• Maten på skolan var ganska bra (pizza). Tycker skolpizzan är väldigt överskattad, men den är ju fullkomligt ätbar och bättre än vad mycket annat som skolan har att erbjuda är.
• Det var soligt och ganska varmt (för just denna årstid), var tvungen att gå utan jacka till skolan för att jag inte ville vara en svettgork. Jag frös inte ens nästan.
• Det är fredag, alltså helg i skrivande stund, och sånt blir man ju alltid glad av.
• Gick på stan med Matti, Rova och Carro - Jim och Emil var också med först men sen stack de på Gymmet - och vi gick på Safari för att fira fredagen. Eller nåt. Men gott var det i alla fall med banankaka och kaffe, även om jag inte orkade hela som vanligt. Tur att Matti var där och kunde stötta och hjälpa mig att äta upp den i min svåra mättnadsstund.
• Och annat som bara gjorde en glad. Bland annat trevliga människor och att matten var produktiv och allt möjligt. Jag är bara glad.

Dagen är ju dock inte slut än, så än kan mycket hända. Jag hoppas bara att dagen fortsätter i samma trevliga spår som tidigare!
Ska till Henke sen och kolla film med Jim, Carro, Matti, Robert och Rova (vad jag vet än så länge, kanske blir fler). Vad för film det blir är oklart men det löser sig nog. Sen.

Nu ska jag försöka få fast min lugg i ett normalt läge med diverse tillhyggen. Den lever liksom sitt eget liv idag.

Nu kan man lugna ner sig en aning. Hann i tid till klippningen, och blev faktiskt väldigt nöjd trots att det inte var extremt drastiska förändringar det handlade om. Men litegrann i alla fall, och en liten utrensning av mina extremt slitna toppar dessutom. Skönt!

Efter klippningen gick jag på stan i det fina vädret. Det var riktigt varmt idag igen, det är precis såhär jag vill att hösten ska vara. Hur som helst, jag köpte ett par ganska fina handskar att ha sen till vintern (något som jag desperat behövde). Ett till par skor råkade visst slinka med också, så kan det gå. Hittade till mitt förtret ett par finare handskar i skinn på en annan affär, så jag ångrade mitt köp en aning, men sedan kom jag fram till att ett par tunna skinnhandskar inte skulle värma särskilt bra om vintrarna så det kanske var lika bra. Dessutom var de handskar som jag faktiskt köpte ganska mycket billigare också.
Vidare så investerade jag i två nya par strumpbyxor, då det alltid verkar gå hål i alla mina så fort jag köper dem typ. Hoppas dessa håller lite längre iaf. De satt bra och var fina så jag får låta bli att klättra över staket och annat sånt som får dem att repas upp. Köpte också ett par fina knästrumpor, kan också behövas i vinter.
Och så hittade jag världens finaste kjol. Eller kanske inte världens finaste, men jag ville ha den av hela mitt hjärta. En pennkjol typ, med ganska hög midja, lite fina knäppningsdetaljer högst upp men annars väldigt enkel och stilren och supersnygg. Och den var ännu snyggare tillsammans med den röda toppen jag provade den med. Åh vad jag ville ha den. Men förstås fanns den inte i min storlek, utan bara i en storlek för stor. Jag provade den ändå, tänkte att det kanske, kanske går... Men nej, den var för vid. Den halkade ner såpass mycket att det inte ens var en kjol med hög midja längre, den hängde på höften och såg bara allmänt slö ut. Jag ville nästan grina lite. Eller tja, så allvarligt var det kanske inte. Men jag var sur för jag ville verkligen ha den. Ska kolla om jag hittar en någon annanstans.
Ska också hitta en ny mössa till vintern. En svart, eller möjligtvis grå, stickad men inte alltför bullig. Är less på min rosa, dessutom kommer den inte passa alls med min svarta kappa och jag vägrar frysa öronen av mig, nördigt eller ej. Men mössa är mys.

Nu ska jag hänga tvätt, sedan bär det av till Henke för filmskådning!

Ska till frisören klockan 11, känner mig lite stressad då jag är i nyss-uppstigen-fasen. Har precis slängt i mig frukosten och nu ska jag fixa mig i ordning så man inte ser ut som en av de gröna blobbarna i det där spelet som typ hela min bekantskapskrets spelar utom jag.

Nu ska jag skriva ut bilder på hur jag vill ha håret och därefter medbringa dem till frisören, men först ska jag borsta tänderna, sminka mig, allt sånt där som tar upp hela ens morgon och gör att tiden före klockan 12 alltid är såpass hektisk att den en vacker dag kommer ge mig magsår. Men det är då det, nu skyndar jag på.

Hm, nu framkom det att jag måste byta byxor också, eftersom jag missade munnen och spillde kaffe över hela mig.

Så var det måndag igen. Och förra veckan så har jag fått veta en massa mer eller mindre intressanta saker. Bland annat:

• Att Henrik av en händelse hittat, dock inte läst, mitt hemliga-men-inte-fullt-så-hemliga häfte som jag nu har avlivat. I alla fall de skrivna sidorna. Men jag kom fram till att det var ett helt onödigt häfte som jag för övrigt hade glömt bort att det fanns. Hur som helst så är det bra att Henrik är hederlig nog att inte läsa sådant som helt uppenbart inte är till för allmän beskådning, även om det inte hade gjort något om han läst det.
• Att kemi B inte är något att se fram emot (det har jag å andra sidan aldrig gjort heller).
• Att vi förutom fysik även ska läsa kemi med delar av MSP2. Vet inte om så var planen från början eller om det bara blivit så nu när lärarkåren är reducerad.
• Att vi kommer ha extremt jobbiga torsdagar i framtiden, med tanke på vårt i övrigt otroligt lätta schema. Jag är inte ens sarkastisk.
• Att NV är mycket bra på att njuta av alla sötsakers fröjd. Men det var ju i och för sig ingen nyhet.
• Att vår nuvarande kemilärare gillar att håna mitt leende.
• + en massa mer som jag har glömt.

I förrgår bar det av till stugan för första gången sedan i maj. Vi for även på en blixtvisit till Narvik under lördagen och det är ju alltid intressant. Min plånbok tycker inte det är lika intressant, men spela roll. Jag köpte bara en kofta, mer hanns inte med, jag hann bara springa över till Amfi och sen var det 10 minuter kvar tills jag var tvungen att vara på tågstationen - bara att springa tillbaka alltså. Det blev hur som helst inte så mycket slös då i alla fall.

På söndagen hann vi med en liten tripp ner till Silverfallet innan hemfärden. Det blev några fina bilder.




Hösten kan vara så himla fin. Men den kan vara ack så mycket finare om det bara kunde vara såpass varmt att man faktiskt kunde vara ute utan att frysa ihjäl. Men det är väl att kräva alltför mycket.

Nu ska jag först av allt ändra lite i spelningslistan i iPoden, därefter ta ut linserna, städa upp lite i mitt rum, tvätta bort smink och borsta tänderna och sedan blir det att bege mig mot min underbara säng. Jag är lite kär i den faktiskt. Den är inte för mjuk, som i stugan, och inte för hård, så att man bara får stelkramp av att gå nära den. Det gäller att hitta den där balansen. Jag vill aldrig ha en ny säng.

Ska klippa mig på onsdag, det ser jag verkligen fram emot. Och för övrigt har vi bara en lektion på onsdag, matte vid typ klockan 12 eller nåt. Lätt och fin dag! Egentligen skulle vi ha idrott också men den utgår pga Olympics-saken på torsdag.

Nåväl, nu ska jag sova djupt och tungt och länge, helst utan att spindlar eller andra otäckheter besöker mig i drömmarna.

Ska bara tillägga att jag fick mig ett plötsligt infall att börja öva upp konditionen litegrann så att man kanske kan prestera en liten liten aning bättre på Olympics-grejen som kommer ganska snart. Nu vet ju alla att jag har den absolut sämsta kondisen i världen, men jag lyckas alltid överskatta mig själv. Nåväl, jag begav mig mot löpbandet (ja, jag vet att det sabbar knäna och mina knän är ju inte riktigt vad de borde vara, men jag har ingen lust att vara en potatissäck hela mitt liv heller) och satte igång, i tron att jag skulle orka springa ganska länge. Men det gjorde jag inte. Vad min kropp definierade som länge var typ en kvart. Och efter tio minuter ville jag dö. 10 MINUTER!!!!!!!!111ettett.
Detta är tragiskt. Jag är tragisk. Usch och fy och blä. Jag ska aldrig springa igen, jag blir bara deprimerad. Dessutom är det astrist att springa. Jag ska uppfinna kondition på burk.

Nu har jag frusit konstant i typ en vecka. Hatar höst. Hatar vintern som kommer. Vintern är kul under ungefär de två första veckorna, när fascinationen för snön håller i sig. Sen är det bara kallt, mörkt, blåsigt och för jävligt. Men jag anar att vintern inte är långt borta nu när det knappt kan kallas plusgrader om dagarna och sedan blir det minusgrader på riktigt om nätterna. Nåväl, dags att börja anpassa mig till att leva i min stora, varma fleece ända tills det blir juni. Om man ens kan avbryta det beteendet då.

Ah, Piteå. Jag längtar tillbaka till den svettiga studsmattan mer än någonting annat just nu. Men det blir bara till att krypa ihop med kaffe och filt, och titta på somriga bilder och längta bort, bort...


Barbados, Dominikanska Republiken, Thailand, Mauritius
Spela roll var man hamnar. Jag vill till värme och sand och mys och allt som hör till. NU!